Antavla Leif Arne Boström

AGN1738,20/3,§19.S.d. Genom Postiljonen Nils Ullander besvärade borgaren i Umeå Nils Gabrielsson Tellin sig däröver att samtliga Järnäs Byamän, Pär Eliason, ( Per Eliasson ) Jon Olofson, ( Jonas Olofsson ) Anders Jonsson, Erich Pärson ( Erik Persson ) och Pär Olofson ( Per Olofsson ) skola nästförflutna år hava tillsagts hos .... därstädes tillverka ... i anseende var till Tellin (såframt) till handpenning dem åtskilliga sedlar skall hava försträckt, såsom till Pär Eliason ½ # Hampa - 4 dr., ½ # Blär - 3 dr., Hakar - 8 öre, 1 kapp ärter -24 öre, Jon Olofson 14 # Hampa - 6 dr., 1 rulle Tobak - 28 öre, ½ # Blär -3 dr. 6 öre, Satlin -24 dr., ½ skäl grått salt -1 dr. 4 öre. Anders Jonsson 1 .... - 4 dr. 6 öre, 4 mark blarn - 1 dr. 8 öre, ½ # Hampa - 4 dr. 1 rulle Tobak 28 öre, 1 Kapp ärter -24 öre, 1 st. .... - 4 öre. Och till Erich Pärson därstädes ½ skäl ärter - 1 dr. 16 öre, Tobak för 24 öre. Men som svaranderna sedermera skolat bortollorerat sina bräder till någon annan varom Hr Tellin kommit att bliva (försperad) i deras tillsägelse så påstås att de (gjorde) protester till honom betala måsta jämte expenser och (skulderna).Svaranderna nu ... (svarade) de erkände de dem påförda varorna, undantagandes ½ skäl grått salt och en rulle Tobak som disputerades av Jon Olofsson, viljandes de med annor nästkommande sommar förnöja Tellin för betalning efter därom på det sättet vid varornas anammande skall blivit förordat. Men i övrigt disputerade de alldeles sig hava tillsänt Tellin några bräder.Ullander begärde att till dess talans bestyrkande i detta mål, vittnena Per Eliasson i Håknäs och Östen Ivarsson i Öre höras måtte. Vilka har ojävad avlagd vittnes Ed särskilt intygade att den förre har vid Bartolomei tiden nästförvekne år varit tillstädes i Matz Johansson ( Matts Johanssons ) stuga på Nordmalings Kyrkovall då Nils Gabrielsson varit (där) med Järnäs Borna om deras brädtillverkning för detta år den Tellin nekat av dem sig (betaga), då de närvarande grannarna Per Eliasson, Anders Jonsson och Anders Pärson utlåtit sig det de ej kunde därom sluta någon vissa, efter samteliga grannarna ej var närvarande och under (någon) vidare ej agera ty hava de åstundat veta vad betalning eller huru mycket de för bräderna av Telin hade att förvänta, varpå ...Telin svarat sig vija giva så mycket som någon annan, (hava) de utlåtit sig att även han vill komma här i Byn till dem så skulle till den ändan vara hemma vid Gårdarna och varda därom tills varmed Telin varit med det förord nöjd, att därest de ville komma efter ... med honom bräderna skulle de genom deras låta honom det veta på det han till Byn ej måtte resa fåfängt.Östen Ifwarsson kom med föregående vittne i dess vittnesmål överens till dess Telin och bönderna begynt allorera om priset på bräderna, varvid vittnet gått ut, att han ej har sig bekant vad vidare dem emellan torde vara talat och förelagt.Järnäs Byamän sade och Telin aldrig sedermera kommit till dem att accordera om Bräderna, varför någon .... honom ej heller treskat blivit, erkännandes dock att deras hustrur de nu efterfordrade priset kunna av Telin i deras frånvaro emot tagit. ( Här följer ett svårläst stycke, Svårt att veta vart det hör) ……. uppflyter vilket... även ... detta tillställes honom skall hava skuld, skolandes den…. slutna materian ………vatit så ringa att den ej komit på golvet utan allenast stadnat på kläderna, anhållandes om tillgift.

AGN1741,23/2:S.d. Genom ett den 28 dec. 1740, i vittnens Jonas Arctadii, Pär Eliassons och Anders Jonssons i Järnäs närvaro upprättat Testamente, underskriver och bort-testamenterar Kierstin ( Kerstin ) Isaksdotter till sin styvson Anders Pärson ( Anders Persson ) i Järnäs all dess egendom av vad namn den vara kan, emot det han henne till döddagar föda, sköta och med tillbörlig tjänst tillhandagå skall, samt sedan med anständig heder henne till graven befordra. Vilket protokollerades.

AGN1744,1/11,§6:S.d. Kärade Gärnäs ( Järnäs ) grannar Erik Pärson, ( Erik Persson ) Olof Olofsson, Anders Pärsson, änkan hustru Anna, Jon Olofsson, Anders Jonsson och änkan hustru Karin till Nämndeman Olof Andersson i Öre, för det han huggit neder deras Gärdesgård som de förlidne sommar upprättat till att befreda deras ägor ifrån åverkan, vilket Olof Andersson tillstod, men förebär att samma Gärdesgård på Öre Bys tillhöriga Skogstrakt skall vara uppstängd. Det åter Gärnäs grannarna bestrida jämte Synen, som Olof Andersson, tillika med sina Byalagare Lars Andersson, Olof Jacobsson och Östen Ifwarsson ( Östen Ivarsson ) härhos begära månde, deras förmälda påstående att i ögna sikte taga, till erhållande riktig skillnad i Skog och mark anförda Byar emellan, enligt gamla Råmärken och Härmelser, nämligen från Aresthällan till ett Femstena Rå, varvid en Tall med 4 ihuggna Kors och Bomärken är ståendes. Därifrån till Långstrand-myran, därest även en utmärkt Tall befinnes och sist till Gortjärnhögen, efter vilkens Rågångs uppkvistande bemälda Öre-grannar sig utlåta ville. Angående Gärnäs grannarnas övriga käromål som igenom anförda Gärdesgårds nedersågande timat, varöver ej heller sistnämnda Byamän hade någon besiktningsattest att uppvisa. Tings Rätten tog detta i övervägande, och alldenstund ingen viss och ostridig skillnad anförda Parter emellan i Skog och Mark kunnat ådagaläggas, i anseende vartill svaranderna Öre Byamän anhållit att Gode Män måtte denna gamla Härmelse och åberopade Råmärken i ögna sikte taga.Fördenskull och emedan Tings Rätten nuvarande käromål icke till avgörande upptaga kan, innan visshet om Byskillnaden igenom Rågångens uppgående och vederbörlig Syn erhålles. Alltså prövas med Capitel 4 Jorda Balken ……. att Öre Byamän bevilja det de, då Laga tid infaller, igenom Gode Män, vilka båda parterna erkänna kunna, uti samteligas närvaro, måge sig om viss dag förena och ägande Syn hålla. Varför och någon å Kärandens vägnar tillstädes vara bör, som de å anförde Byars varande Crono hemmans rätt i akt taga och bevaka kan. Efter vilken Syneförrättning Tings Rätten över Kärandernas klagomål vad åverkan beträffar sig utlåta vill, så framt förening ej emellan kommer.

AGN1750,14/7,skattevärderingSkattevärdering över Kronohemmanet nr. 3 i JärnäsKronohemmanet nr 3 å 10 ½ sel. eller (27/76) gärdemantal i Järnäs, Nordmalings Socken och Ångermanlands norra fögderi, enligt Högvälborne Landshövdingens och Riddarens av Kungl. Svärdsordens Hr. Eric Adelströms remiss den 8 Juni 1749 förrättad in loco av underskrevne värderingsmän den 14 Juli 1750.Enligt Jordeboks annotationerna har Jon Olofsson ( Jonas Olofsson ) från Järnäs gått ifrån detta hemman 10 ½ sel. Kronojord år 1716 och antagit Herman Nilssons hemman, som eljest fallit till Öde, och således har ingen nyttjat åberopade Kronohemman till o. m. 1720. Sedermera berättades den ena efter den andra hava det till- och av-trätt, till dess nu avl. Anders Pärsson för 12 eller 16 år tillbaka detsamma emottagit, vars änka nu där boende är, och åstundar nämnda hemman för sig och sina små barn till Skatte inlösa, i synnerhet som hon med dess avl. Man detsamma så gott som Öde liggande emottagit, och efter handen nytt bebyggt. Vid ägornas besiktigande befanns jordmånen iÅKERLANDET bestående av idel fin och vit och grövre röd sand till grund, hart nederom sval bundet, som fanns blandat med någon ringa mylla och klappersten, varande till större delen … med gräset däromkring avsvent och bortbränt och förtorkat, samt i övrigt Säden med ganska mycken landhafre uppfylld, som Åbon icke förmått utrota, ehuru därpå så mycken mera slit blivit använd, som utom den öppna Åkern på intet skulle alla Byns ägor över, något till Åker tjänligt land ej till finnandes, varför ock den gamla Åkern måste nyttjas, fastän för anförda ägors skull frukten därav är mycket ringa, på flera ställen icke kastandes av sig utsädet. Vilket ock värderingsmännen nogsamt skönja kunde. ÄNGESLANDET består mestadels av Ängs och Myrslått, som Åbon vitt omkring och långt ifrån Byn haver med sina grannar, dels i skiften, dels ock det mesta stycketals och särskilt nyttjar, vilka Myrar dock skola vara de sämre till grannarnas, de där förmenas hava intagit de bästa Slåtterna, under den tid detta hemman Öde legat, klagas över det ringa Mulbetet, i följe varav tillräckeliga Kreatur ej heller till hemmanets vidmakthållande födas kunna.SKOGEN av Tall och Gran är väl något ymnig, men berättas icke kunna göras för Åboen vidare fördelaktig, än att någon ringa brädetillverkning emellanåt skett till avsalu på Byaägarnas egen Såg i Qvarnbäcken, som allenast går Vår eller (stri) vattnet vid pass 14 dagar. Dessutom nyttjas Skogen till Tjärubränneri, ( haft något till avsalu.) I samma bäck har ock Åboen med en av sina grannar tillsammans en Sqwaltqvarn (Skvaltkvarn) till husbehovs mäld.HUMLEGÅRD har Åbon jämte dess grannar för några år tillbaka försökt anlägga, men i anseende till den svaga jordmånen, med ingen fortgång, varför de åter där med nödgats avstå.FISKEVATTEN har i Havssjön, vartill ägorna är liggande, tillförne varit fördelaktigt, men nu klagades detsamma uppgrundat och förskämt. Icke destomindre fångas här både Sik och Strömming uti Skärgården av utbyggare, som får uti fiske ligga.Sedan nu om hemmanets beskaffenhet och lägenheter Syne- och Värderingsmännen gjort sig underrättade, befinnandes väl, att Åker och Änges landet är ganska svagt och ofruktsamt, men att Åbon likväl kan göra sig god nytta av Skogen och Fiskevattnet, samt till äventyrs om mera flit på Åkerbruket än Skogen användes, att han ock hade av Åkern till förvänta sig någon bättre fördel.I anseende till slika omständigheter, prövades ovanstående Kronohemman vara värt 10 dr. Smt. selandet, som gör på 10 ½ sel. 105 dr. Smt. Vilket likväl Höga vederbörandes omdöme underställt varder.

AGN1754,19/3,§10,Lagfartsprotokoll:S:D: Beviljades Erik Pärsson i Järnäs första uppbudet å besittningsrätten av hemmanet därstädes av 10 3/4 seland bestående, som dess broder Anders Pärsson emot 50 daler Koppmt betingad och kvitterad bördsrätt till honom Erik Pärsson upplåtit och försålt enl. skriftligt och av Mårten Arctedius samt Johan Larsson i Bredvik bevittnad avhandling d. 25 nov. 1730.

AGN1754,5/12,§12,Lagfartsprotokoll:S:D: Beviljades Erik Pärsson i Järnäs 2.dra uppbudet å besittningsrätten till hemmanet därstädes Nr. 1 av 10 3/4 seland bestående, som dess broder Anders Pärsson emot 50 daler Koppmts betingad och kvitterad bördsrätt till honom Erik Pärsson upplåtit och försålt enligt skriftelig och av Mårten Arctaedius samt Johan Larsson i Bredvik bevittnad avhandling d. 25 nov 1730.

AGN1755,21/3,§8:S:D: Beviljades Erik Pärsson i Järnäs tredje uppbudet å besittningsrätten till hemmanet därstädes nr 1 10 3/4 sel, som dess broder Anders Pärsson emot 50 daler kmts bördsrätt till honom Erik Pä(Databas Kråken 11A)

DÖDSRUNA:Per varit tvenne gånger gift och haft med 1:a. hustru 6 barn och med den senare 1 son. Begravd på samma dag och lägerställe.

AGN1706,19/2,§9:Per Eriksson i Järnäs kom för Rätten och klageligen tillkännagav att han nästförlidna år 1705 tre veckor efter Mikaelis, tog en stor skada av en oförmodad Vådeld, som avbränt för honom en Stuga, ett Loft med tvenne bodar och en Stall. Därtill i Bodarna en halv tunna Råg och 12 tunnor Mäld. Anhållandes om Brandstodshjälp till sin upprättelse. Elden är uppkommen på det sättet att hustrun några dagar i slag torkat säden till malnings i Bakugnen, efter den var så svag att den i bastugan intet kunde torkas. Och medan hon var i Kvarnen och än hade någon mäld i Ugnen att torka, har elden tänt sig antingen i själva mälden eller genom ungnen i väggen. Mest alla Manfolken var borta till sjöss, som dock hemkom och fingo hjälpa Kornladan och de andra Husen. Men de ovan benämnda husen uppbrunna i grund. Skadan på Husen har Gode Män skattat till 125 daler kmt., på Säden till 42 daler kmt. Så medan Lagen tillägger sådana förolyckade att njuta Brandstods hjälp av Härandet i det 37:e. Capitlet Byggninga Balken ll. ty i följe därav dömer Rätten Pehr Erichsson böra njuta 267 daler kmt. i Brandstods hjälp på sätt som Kungl. Förordningen av år 1687 och 1694 förmår.

AGN1706,19/2,§15:I saken mellan Per Eriksson i Järnäs, Jonas Olofsson och Sven Olofsson ibm. kärande och Nils Andersson i Sunnansjö svarande, angående städje i Båtsmanstjänst som tvistas om, är detta Rättens Dom:Det klagar Pehr Ersson i Järnäs att ändock Nils Andersson taget städjepenningen av honom och hans Rotelagare den 4 Febr. sistlidne att tjäna Båtsman för Rotan och därhos själv är en Rotebonde, så har han likväl samma dag låtet leja sig till Båtsman av Per Larsson i Långed för den tredje Rotan, begärandes att Nils Andersson måtte bli pålagd att stå för Järnäs Rotan efter han själv är en Rotebonde. Men medan det intygas att Nils Andersson taget första städjepenningen av Pehr Larsson, det Järnäs Rotelagare ej kunna undfalla och således lagt sig i hans köp, viljandes Nils Andersson övertala att hålla dem sig tillhanda, som dock ingen öppning ha. Det Nils Andersson ställt under sin Faders behag som hans Cautionist är angående hemmanet, vilken sig förklarat för Pehr Larsson, ty kan Rätten intet pålägga Nils Andersson att överge första städjan till Pehr Larsson skett för en öppen Rota och sig hålla till den senare där ingen öppning är.

AGN1707,21/10,§31:Bergmästare och Råds i Kristinestad skriftliga begäran av den 17 Juni innevarande år 1707, förhördes Järnäsborna i Nordmaling om den ifrån deras stad strandade Skutan vid Järnäs Udden och Fårskäret, varför Skutfolket icke bärgat den sjuka Mannen som på Skutan låg, utan låtit honom så länge där ligga att Skutan slogs sönder och han därigenom förgicks, nämligen: Herman Nilsson i Järnäs, hustru Annas Man, efter avlagd vittnes-Ed intygade, att dagen före S. Mikaelis dag år 1706 middagstid, kom 3 karlar till Järnäs-byn från Skutan som klagat att de därutanför strandat. Mesta Manfolket i byn var då borta i Skogen på sitt arbete, undantagandes Cronobåtsmannen Per Olofsson Långhår och grannen Per Eriksson som var hemma i Byn. Dessa karlar har gått där i Byn långt över middagen innan de bjudet till ro tillbaka på Skutan. Men som stormen emellertid mot aftonen mera tillsatte, var det omöjligt att någon kunde komma på vattnet, men om de genast de kommo rott tillbaka och taget någon av våra båtar som stodo i stranden där de kom iland, så hade de väl kunnat bärga den sjuka mannen, som låg på Skutan. Om natten mot S. Mikaelis dag slogs Skutan alldeles sönder av stormen, då den sjuke förgicks. Jag gick till Kyrkan om morgonen och vet intet vad tid de rodde därifrån till Skutan. Frågades av vad orsak dessa karlar dröjde i Byn innan de rodde tillbaka till Skutan och om de begärde Båt att bärga med? Svarade att om de begärt Båt strax de kommo hade de den väl fått, ty båtarna stod lediga i stranden, vad de dröjde efter vet jag intet. Middagstid var de komna till Byss, och mot aftonen skulle de ro till Skutan, då stormen var för stark, kunde alltså intet komma dit förrän dagen efter, men huru dags det var vet jag intet, emedan jag om morgonen gick till Kyrkan. Frågades om deras Skut-båt var så oduglig att intet flera hade kunnat följa på honom till lands? Svarade sig intet annat kunnat tycka än att icke flera kunnat följa på honom till lands, vilken båt ännu står där kvar på landet uppdragen. När de med sin båt kom till lands så landade de på det ställe där Bybåtarna stod, av vilka de kunnat ta vilken de velat att genast ro efter de andra om de så behagat. De var tre starka karlar om väl orkade ro, var ej heller långt mellan landet och Skutan.Frågades när de funno igen den döda karlen och hur länge detta Skutfolk vistades i Järnäs? Svarade sig intet rätt väl veta vad dag de fann igen honom i stranden. Skutfolket var där från den ena fredagen till den andra lördagen, som de höllo på bärga åt sig själva. Begärde ingen bärgningshjälp, utan allena till sakernas upptagande. Frågades när Gossen kom lill lands och vad han sade? Svarades att han blev förd till lands S. Mikaelis dag, och klagade att han intet dagen före fått följa de andra till lands och köpa mjölk åt Fadern. Frågades om de fingo någon bärgarlön? Svarades Nej, att de ej heller begärde någon hjälp utan bärgade själva. Denna Herman Nilssons intygan upplästes för honom av Protokollet, den han tillstod rätt vara införd, och tog därmed avträde.Jonas Olofsson i Järnäs avlade vittnes-Eden och på den berättade att dagen före S. Mikaelis dag år 1706 middagstid hade 3 karlar kommit till Järnäs Byn och klagat att de hade blivet drivna på landet med Skutan, dröjde i Byn till långt över middagen, och då de äntligen skulle ut och ro till Skutan har vädret blivit så starkt att de intet kunde våga sig ut. Kom alltså tillbaka i Byn där de voro över natten. Om morgonen efter följde jag dem med min Båt på Skäret, där en Dräng och en Gosse var, jämväl 3 st. Svin och några kläder, som vi tog i Båten och förde till lands. Men Skutan var då om natten sönderslagen av stormen. När vi var komna till lands med drängarna från Skäret, gingo vi ett stycke fram vid stranden, då vi fann 2 st. Kistor och 1 Skrin. På den ena Kistan var låset öppet och nyckeln satt i, helt tom, som sades höra den sjuka Skepparen till. Den andra var låst. Därmed gingo vi till Byss. Dagarna därefter voro de själva ute att bärga och begärde ingen hjälp, utan allena till sakernas upptagande. Vid pass 2 dygn därefter kom en piga av Byn på den döde Karlen i stranden, det hon strax gav till känna att han vart uppdragen. De gjorde Kista åt Kroppen och beställde begravningen. Var där från fredagen till andra lördagen. Frågades om deras Skut-båt var så oduglig att de intet kunde bruka honom och om de i Byn begärt Båt strax de kom? Svarade att deras Båt var mycket krasslig, om de strax begärt Båt i Byn så hade de väl den fått, ty båtarna stodo i stranden där de med sin kom iland. Av dem de genast kunnat taga en att ro med tillbaka om de velat, utan att gå till Byn. Frågades om de inte begärde hjälp att ro till Skutan? Svarade att han var intet hemma när de kom, men så var grannen Pehr Erichsson och Cronobåtsman Pehr Olofsson Långhåår hemma i Byn, och om de genast begärt hjälp hade de väl fått, varför de dröjde vet jag intet. Frågades om han fått någon bärgarlön? Svarade Nej, och att han ingenting fått. Denna berättelse upplästes för Jonas Olofsson av Protokollet, den han vederkände och tog avträde.Per Eriksson i Järnäs på avlagd vittnes-Ed, betygade att dagen före S. Mikaelis dag år 1706 kom 3 st. karlar gående i min Gård middagstid, och frågade var de var komna till lands, om de voro Norr om Umeå. Och när jag svarade att de voro 5 ¼ mil Söder om Umeå, då sade de "Gud nåde oss då". Klagade att de i sjön fått laga på sin farkost och att de i 3 dygn gått i marvatten innan de har kommit iland. Dröjde hos mig intet länge, begärde av mig ingen hjälp, utan gingo fram i Byn. Mot aftonen gick jag fram i Byn till hustru Barbro. Då berättade hon att hennes Gosse följt dem till sjön att visa dem sin Båt, med vilken de tänkte ro till Skutan, men kom strax tillbaka och blev i Byn över natten. Andra morgonen följde grannen Jonas Olofsson dem ut till sjön. Frågades om de begärde av honom någon Båt att ro till Skutan? Svarade Nej, ej heller behövde de begära Båt, ty båtarna stodo i stranden där de kommo iland, av dem de kunnat taga vilken de velat, och om de det genast gjort hade de väl kunnat komma till Skutan att bärga den sjuka Karlen, efter de var 3 starka karlar. Frågades om han sedan hjälpte dem bärga? Svarade att ingen hjälp därtill begärdes utan allena till sakernas upptagande en dag. Några dagar därefter finner de igen den döde karlen, som sedan blev begraven i Nordmalings Kyrkogård. Frågades om han fick någon bärgarlön? Svarade sig ingen fått eller begärt. Denna berättelse blev av Protokollet för Pehr Erichsson uppläst, den han tillstod, varmed han tog avträde.Jonas Johansson i Järnäs intygade att detta Skutfolk intet var in i hans Gård när de kom till Järnäs, och således varken de begärde Båt eller någon hjälp. Har alltså intet mera i denna måttan att berätta.Sven Olofsson i Järnäs betygade att detta Skutfolk som med sin Farkost strandat vid Fårskär, aldrig anlitat honom om någon hjälp i en eller annan måtta, var ej heller ut till Skutan så att han intet vet hur de beställt sina saker.

AGN1710,20/6,§20:I saken mellan Kyrkoherden i Nordmaling, Ärevördig Hr. Per Arctedius kärande, och Erich Pärsson i Håknäs samt Pär Ersson i Järnäs till svars, citerade angående 24 daler kmt. är detta HÄRADS RÄTTENS DOM:Det har Kyrkoherden Ärevördig Hr. Per Arctedius behörigen låtit sig till svars instämma Erich Pärsson i Håknäs och Pär Ersson i Järnäs för 24 daler kmt. som de honom levererat till vedergällning för den omkostnad han använt på Gabriel Ersson vilken först låtit städja sig till Präst Dragon och sedan med Hr. Kyrkoherdens samtycke givit sig till Båtsman för deras Rote. Men som de sig varken nu vid Rätten infunnit, ej heller någon ansökt till deras uteblivande angiva låtit, dock vid sist hållet Ting efter Nämndemannens från Nordmaling intygande dessa 24 daler kmt. till Hr. Kyrkoherden utfäst. Ty dömmes Erich Pärsson och Pär Ersson icke allenast samma 24 daler kmt. till Hr. Kyrkoherden Arctedius att betala samt 3 daler 24 öre kmt. i förorsakad Rättegångs kostnad, utan och att plikta 2 daler smt. vardera för det de försummat uppropen, och sådant efter den 2 § i Kungl. Majts Rättegångs Stadga av år 1695.

AGN1714,1/3,§20:I saken mellan Ifwar Erichsson i Håknäs ( Ivar Eriksson ) å ena sidan kärande, och hans broder Pehr Erichsson i Järnnäs ( Per Eriksson i Järnäs ) å den andra svarande, angående ett Båtsmanståg, är detta HÄRADS RÄTTENS DOM:Det berättar Ifwar Erichsson att han vid Båtsmans kompletteringen den 25 sistlidne har sig föenat med sin Bror och Rotelagare Pehr Erichsson på det sättet, att Ifwar Erichsson skulle allenast ett Tåg utgå Båtman för sitt hemman, och sedan av Pehr Erichsson bli avlöst, vilken förening han påstår att dess bemälde Bror fullgöra måtte, efter Ifwar Erichsson nästlidna år varit på Tåg till Carlscrona, varifrån han nyligen hemkommit. Så medan Pehr Ersson tillstår, att han på förr berörda sätt förenat sig med sin Broder Ifwar Eriksson, och intet har något annat till sin ursäkt att förebära eller invända. Ty kan HÄRADS RÄTTEN intet annat finna, än att Pehr Ersson bör stå vid denna förening, och till fullgörande därav vid nästa uppfordring gå Båtsman i Broderns ställe.

AGN1716,3/12,§17:Crono Befalningsman Välbetrodde Olof Westman klagade att de flera av allmogen den 7 nästlidna Mars, då Mantals och Soldats skrivning efter föredragna Publikationer blev hållen i Nordmaling sig ej infunno, begärandes att de motvilliga med Laga plikt bliva ansedda. Fördenskull uppropades de som instämda voro efter ingiven lista, och befanns att; Matts Mattsson i Orrböle, Olof Larsson i Brattsbacka, Sven Svensson i Gräsmyr, Pål Andersson och Erik Eriksson i Hummelholm, Anders Eriksson och Anders Persson i Hallen, Olof Olofsson d.y., Nils Tobiasson, Olof Olofsson d.ä. och Östen Olofsson i Brattfors, Daniel Tobiasson i Långed, Nils Persson i Ängersjö, Per Persson i Norrbyn, Olof Andersson i Öre, Per Eriksson, Olof Eriksson, Jon Olofsson och Jon Johansson i Järnäs, Lars Johansson i Bredvik samt Matts Mattsson i Mjösjö, har alla samtliga utan Laga förfall och av treska försummat ovanskivna stämning. Ty sakfällas de till var sina 3 daler smt. böta efter det 3 Capitlet i ? Balken.

AGN1717,25/2,§20:Herman Nilsson och Olof Eriksson från Järnäs besvärade sig däröver att deras Rotelagare ej ville efter skatten utgöra deras andel av de 212 daler Kmt. som Herman Nilsson och Olof Ersson år 1715 i November givit flyktingen Erich Michelsson i Båtsmanslega, samt 200 daler kmt., som Majoren av Åbo (första) infanteri Regemente, Välborne Hr. Fraser av dem bekommit, efter det han efterlåtit dem berörde deras dräng till Båtsman. Därhos begärde att deras Rotelagare måtte tillhållas i proportion av skattetalet betala allt vad på dem av anförde 412 daler kmt. belöper, emedan Erich Mikelsson för hela Rotan utgått, och intet för kärandena allena. Pär Ersson, Jonas Johansson och …. Olofsson från Järnäs, Jon Nilsson och Ifwar Ersson från Håknäs förklarade att de allaredan till berörda Båtsmans lega utgivit 150 daler kmt. och vilja ännu 150 daler kmt. till dem betala, varmed dessa fuller voro nöjda. Men som sådant var emot Kungl.

AGN1720,4/3,§22:Efterskrivne ärliga och beskedliga män av Nordmalings Socken, giver för sig med hand å Bok sin Tionde räknare Ed, Nämligen: Per Håkansson i Afwa ( Ava ), Samuel Eriksson i Lögdeå, Pär ( Per ) Eriksson i Hyngelsböle, Mårten Andersson i Baggård, Lars Håkansson i Djupsjö, Matz Matzon ( Matts Mattsson ) i Orrböle, Mårten Jonsson i Agnäs, Erich Kieldson ( Erik Kjellson ) i Hörnsjö, Anders Persson i Hallen, Jacob Tomasson i Öre, Per Eriksson i Järnäs och Lars Johansson i Brewik ( Bredvik ), vilka allvarligen förmantes vid Tiondeskrivningarna, deras Eds plikt noga iakttaga.

AGN1726,28/11,§33:Bef.mannen Välbem. Olof Westman berättar det isarna i början av sistlidne April månad blivit så svaga, att de resande ej kunde över dem komma utan livsfara, och att han fördenskull nödgats den 9 av samma månad, stämma följande bönder att uppbtyta Sommarvägen, nämligen: Anders Eriksson och Åsmund ( Asmund ) Svensson i Ledusjö, Sven Olofsson, Per Jonsson, Erik Johansson och Lars Håkansson i Djupsjö, Jon ( Jonas ) Olofsson, Mårten Andersson och Mårten Nilsson i Baggård, Erik Johansson, Nils Eriksson och Anders Larsson i Sunnansjö, Olof Olofsson och Erik Eriksson i Orrböle, Matts Mattsson och Daniel Eriksson i Brattsbacka, Johan Andersson och Per Mattsson i Nyåker, Erik Mattsson, Mårten Johansson och Mårten Jonsson i Agnäs, Olof Johansson, Erik Karlsson, Per (Mattsson) och Mikael Jacobsson i Hörnsjö, Johan Jonsson, Olof Tobiasson och Tobias Olofsson i Gräsmyr, Erik Andersson, Jonas Jonsson, Olof Jonsson, Anders Pålsson, Hans Johansson och Per Andersson i Hummelholm, Jonas Larsson, Erik Svensson och Johan Pålsson i Torrböle, Per Persson i Örsbäck, Anders Eriksson och Anders Persson i Hallen, Olof Olofsson d.ä., Nils Tobiasson, Östen Olofsson och Olof Olofsson d.y. i Brattfors, Olof Davidsson i Mullsjö, Johan Persson, Mats Eriksson och Olof Danielsson i Norrbyn, Erik Olofsson i Sörbyn, Jacob Tomasson, Olof Andersson, Olof Jacobsson och Östen Ivarsson i Öre, Olof Eriksson, Per Eliasson, Jonas Olofsson och Anders Jonsson i Järnäs, Jöns Sjulsson, Johan Nilsson, Nils Olofsson och Johan Persson i Bredvik. Dock böta de allesammans efter sitt hemmans skyldighet i berörda mål. Ty anhåller Bef.mannen att de för slik treska och olydno de bötefällas må. Berörda personer uppropades att sig häröver förklara. Men ingen av dem var tillstädes, icke heller låtit anmäla något hinder, oavsett de, efter Nämndemännen Isak Jacobssons i Mo och Johan Larssons i Bredvik samt Länsmannens Hans Finbergs intygan, blivit i god tid för detta Ting stämda. Alltså Resolveradesatt alla ovanbenämnde personer skola för stämningens försittande i så angeläget mål, plikta var sina 3 mk.Smt. efter 3:e. Capitlet Byggninga Balken och 33 Capitlet Tingsmåla Balken. Dessutom sakfälles de till 1 dr. Smt. böter vardera för det de varit borta vid uppropet. Dock bör Bef.mannen så långt före nästa Ting låta dem om denna Resolution lageligen ansäga, att de må hava tid honom därtill att stämma, om de vilja, och förmena sig kunna laga förfall visa, eller skäl hava att återvinna huvudsaken, likmätigt Kungl. Förordningen av den ... Juli 1695 § 2.

AGN1727,3/3,§15:Pär Erichson ( Per Eriksson ) från Järnäs bevisar med byteslängden, upprättad den 25 April 1712, att Lars Erichson den äldres i Lögdeå omyndiga dotter (Karin) Erichsdotter, vars målsman Pär Erichson jämte hennes fader är, har efter Mormodern, hustru Margeta Pärsdtr ( Margareta Persdtr ) i Järnäs ärvt 315 dr. 16 öre kmt. begärandes att Lars Erichson som dessa penningar emottagit och nu innehaver, må tillhållas dem väl vårda och intet på något sätt förskingra, helst som Pär Erichson vill vara ursäktad om de i framtiden och vid hennes myndiga år skulle finnas förskingrade. Lars Erichson tillstår sig innehava bemälda 315 dr. 16 öre kmt. som hans dotter efter Mormodern i arv tillfallit, och försäkrar att de hos honom icke skola förkomma. Lovar jämväl att om dem så mycket sorgfälligare vara, som de tillhörer hans eget barn, vilket han hitintills både klätt och fött, och än vidare göra skall. Men de 8 lod silver, som Karin Larsdtr vid bytet tilldelat blivit, förutan ovannämda 315 dr. 16 öre kmt. och Pär Erichson mottagit, säger han sig 1712 hava i Nordmalings Kyrka insatt, och beklagar att Ryssarna det borttagit då de 1721 plundrade kyrkan. Vilket allt således på Pär Erichsons begäran protokollerades

AGN1727,3/3,§21:Olof Andersson, Jacob Tomasson, Olof Jacobsson och Östen Ifwarson från Öre, klagar att Järnäs Byamän skola sig tillägna ett stort stycke av norra sidan av Öre Skog, och begära veta av vad orsak de det göra. Pär Erichson från Järnäs svarar för sig och sina hemmavarande grannar Olof Erichsson, Mårten Flink, Pär Eliason, Jon Olofson, Anders Jonsson och Swän Olofson, efter av dem undfången och uppvisad fullmakt, att de så väl som deras företrädare på hemmanen, hitintills oklandrat nyttjat berörda skogstrakt, och efter vice versa stämning anhåller att de därvid varda bliva. Örebymännen föregiver rå på Fageråsen, en märkt tall på Långstranden, Sletetiätshala och ?si-hällan äro dessa Byars skillnad i Skog och Mark. Men Pär Erichson säger allenast att bemälda Rå på Fageråsen och Korsmyrholmen skall efter gammal härmelse vara besagda Byars Bollstada skäl. Dock kunde varken Öreborna dessa bemälda föregivande eller Pär Erichson dess utsago med Synebrev eller vittnen bestyrka, och fördenskull begära ägandesyn. Varmed Befallningsmannen Välbetrodde Olof Westman å Cronohemmanets i Järnäs vägnar även nöjd är. Ty Resolverades att dessa parter kunna sedan Syn nämna och hålla, likmätigt 26 Capitlet Byggninga Balken ll.

AGN1730,26/2,§15:Jon Olofsson från Järnäs ( Jonas Olofsson ) framlade en förlikningsskrift, undertecknad den 26 Febr. 1730 av honom och hans grannar Pär Erichson, ( Per Eriksson ) Olof Erichson, Swen Swenson, ( Sven Svensson ) Pär Eliasson, Anders Jonsson och Swen Olofson, ( Sven Olofsson ) samt Bredviks Byamän Johan Larsson, Jöns Siulson, ( Jöns Sjulsson ) Pär Olofson, ( Per Olofsson ) Johan Nilsson, Nils Olofsson och Johan Pärsson. Jämväl vittnen Jon Larsson i Gräsmyre, Isak Jacobsson i Mo, och Pär Erichsson i Ledusjö. Däruti förmälda Bredwiks och Järnäs borna tillstå sin för skillnad erkäna stecket från Järnäs Bro och norr om änget Låviken och sedan till Inna skär, samt förplikta sig att uppsätta Råhagen ifrån berörda Bro till Havsjön, vilket uppå deras begäran protokollerades.

AGN1730,25/11,§19:Länsmannen Hans Finberg anklagar Järnäs Byamän Pär Erichson, Olof Erichson, ( Olof Eriksson ) Swen Swenson, ( Sven Svensson ) Pär Elieson, ( Per Eliasson ) Jon Olofson, ( Jonas Olofsson ) Anders Jonsson och Swän Olofson, ( Sven Olofsson ) för det de skola nästl. Juli månad, under dåvarande svåra torkan, antänt deras svedjeland, ur vilken elden kommit och lupit över en tallmo till 410 famnar i längden och 30 famnar i bredden, samt avbränt någon timmer och fång skog, som Nämndemannen Jon Larsson i Gräsmyre ( Jonas Larsson i Gräsmyr ) och Johan Larsson i Brewik ( Bredvik ) värderat till 12 dr. kmt. anhållande Länsmannen att berörda Järnäsboer för sådant till plikt fällas, samt hans och Nämndemännens Synekostnad betala må.Jon Olofson från Järnäs svarar för sig och som fullmäktig av sina ovannämnda grannar, att detta Svedjeland blev då av honom och dem antänt, fast de ej vid handen hade de (delar), som Kungl. Förordningen angående Skogseldars förekommande, av den 10 Nov. 1690 stadgar och bjuder. Härvid påminde Bef.mannen Välbetr. Olof Westman, att föremälde Nämndemän skola allt för ringa värderat skadan, som elden gjort på Järnäs skog, samt begärde och fick anstånd med denna Sak, till dess han låtit Uthärads nämndemän närmare Syna och värdera samma skada.

AGN1740,6/3,§21:S. d. Erik Pärson i Järnäs ( Erik Persson ) fordrade av dess Farbroder Ifwar Erson i Håknäs ( Ivar Eriksson ) sextio dr. kmt. som han redan tillsagt dess Fader Pär Ersson ( Per Eriksson ) enl. uppvisad Köpeskrift om besittningen av hemmanet av den 23 Febr. 1731, vilken upplästes efter han för besittnings Rätten ej skall hava betalt.Ifwar Ersson erkände skulden, nämligen 60 dr. för Bördsrätten ännu hos honom innestående vara, men inlämnade en räkning på åtskilliga skuld-fordringar hos dess avlidne Broder, sig slutande på 66 dr. kmt. och således förmenar sig enl. densamma hava 6 dr. hos Erik Pärson att fordra. Men (som) Erik Pärson räkningen bestrida månde varandes ingen v. v. Stämning i saken föregådd, och enl. 2:a. (gången) dess ostridiga ej bör för det som stridigt är uppehålles, så dömmes Ifwar Erson skyldig att betala de efterkärade 60 dr. till Erik Pärson. Ifwar Erson dock obetaget efter stämning Lagligen att utföra om de fordringar han sig gör hos Erik Pärson, därest han sig därtill befogad finner. I expenser detta Tinget bör Ifwar Erson betala 1 ½ dr. smt.

(Databas Kråken 11A)

AGN1695,23/11,§4:Svåger Per Svensson i Sörbyn bärgar 7 seland i Sörbyn.Får ej inlösa 4 seland i Sörbyn som tillhör svågern och bildar eget hemman.

AGN1696,23/11,§43:Ländsman i Nordmaling Bryngel Eriksson, anklagade följande bönder att de försummat likvidations stämningen emellan Båtsmännen och deras Rotar, varigenom likvidation blev hindrad, nämligen : Olof Nilsson i Baggård, Nils Mårtensson ibm. av 5:e. Rotan, Pål Andersson i Hummelholm, Anders Matsson i Hörnsjö av 7:e. Rotan, Per Olofsson i Håknäs, Erik Persson ibm. av 12:e. Rotan, vilka varit stämda att här på Tinget för sådan Treska, men är ej heller nu komna tillstädes. Påstod alltså att de för sådan olydno och Treska, måtte avstraffade varda. Fördenskull dömdes de att plikta sina 3 mk. smt. vardera efter det 33 Capitlet Tingsmåla Balken ll. gör 18 mk. smt.

AGN1709,21/11,§29:Samma dag androg befallningsmanman välbetrodde Olof Westman hurusom följande bönder av Nordmalings Pastorat , Nämligen: Anders Ersson i Hallen, Pär Larsson och Daniel Tobiasson i Långed, Jon Nillsson och Erich Pährsson i Håknäs, Erik Olofsson och Pär Östensson i Engersiö, Daniel Olofsson i Norrbyn, Jacob Olofsson och Tomas Andersson i Öre, Lars Johansson i Brewik, Jon Johansson och Jon Olofsson i Järnäs, har nästlidna Augusti allenast överfört? honom på sin Farkost att inköpa 108 tunnor av dem tillverkad tjära, och den överföra till Tjäru Companiet i Stockholm med det förord att han skulle låta dem avräknas på Cronans Utlagor, som de häftade för, tillgodo njuta de penningar för Tjäran falla kunde. Aller som bemälda 108 tunnor Tjära skola vara av Inspektoren Välbemälde Jacob Eurenius i kvarstad satta, när Befallningsmans Farkost anlände till Härnösand, och skepparen skulle anhålla om pass på dem. Alltså begär Befallningsman att dessa bönder måtte varda (bli) pålagda att antingen skaffa Tjäran lös ur arresten, eller och clarera utlagorna som Tjäran skulle användas till. Varpå ovan berörda bönder i deras insända och upplästa skrift svar, att eftersom de i denna här tiden och missväxt år nu ingen annan väg eller andel haft det avbörda sig både förflutna års Restantier, och innevarande års Rester, så har de begynt att bränna Tjära, ändock bruka? samma tid från arbete måste äta från barken, och när de därav tillsammans 108 tunnor tillverkat, dem de förväntar intet avsätta kunna, har de samma tillverkade Tjära nästlidna Augusti månad på befallningsman Westmans tilllåtelse inskeppat på hans Farkost till Tjäru Companiet i Stockholm, sedan han försäkrat dem, att de skulle få njuta dem i Utlagorna å 3 daler 24 öre kmt., när Frakt och Tull var avdragen. Dock så vida han finge 5 daler kmt. tunnan i Stockholm förnekades dessa bönder. Det 1/.Inspektoren Eurenius intet haft fog berörda 108 tunnor Tjära att anhålla och arrestera, av orsak de försänt dem till den stad som över detta land i Handeln är priviligierat. 2/. Efter Tjäran skall vara erfoderlig Kvalitet varför 3/. lika underligt vara Allmogen icke när som tillförne skall sådan i själva persedlarna leverera, helst efter 4/. Aldrig hänt förbjudet vara att bränna Tjära, mycket mindre att den på behörigt sätt förskaffa till vederbörande, som har tillstånd och frihet därmed att handla, förunnandes 5/. att Kungl. Majt. i Nåder efterlåter dem så väl med ...som på annat sätt…alla förtjänar sig deras…. Penningar till underkända av..., skolandes 6/. Befallningsman Westman gjort mycket illa mot dem om honom veterligt varit att de intet fått föra tjäran, som var deras egen avel, till tjäru Companiet i Stockholm, och han intet underrättat dem där om, utan sådant förtigit. I anseende till dessa anförda skäl och motiver, finner de att få sin tillverkade Tjära igen, med vilken de intet saker slev begått, samt påstå att bliva förskonade med Utlagornas klarerande intill dess Tjäran blir försåld, särdeles efter Befallningsman i oriktig händelse lär genom caution (söka) alt vad de på Utlagorna var skyldiga, då de tillika med hemmanen bliver ruinerade. Vilket Härads Rätten i behörigt övervägande tagit, och medan denna sak intet hör under denna Domstol. Ty kan Härads Rätten ej heller sig härmed befatta.

AGN1701,21/10,§25:Följande angavs ha försummat Stämningen den 17 Juni i Nordmaling, då det ransakades över Resten på Cronans utlagor av Bef.man Westman och likväl med Fjärdings karlarna hade att göra och emedan de ingen Laga ursäkt hade att uppgiva, så gjordes de saker att plikta 3 mk. smt. vardera efter den 4 Punkten i Uppbördsordinantien, nämligen; Erik Persson i Järnäs, Per Mikaelsson i Brattfors, Jonas Olofsson i Håknäs, Elias Persson i Håknäs, Daniel Olofsson i Norrbyn, Tomas Andersson i Öre, Olof Mikaelsson i Håknäs och Erik Persson ibm.

AGN1704,27/6,§20:Nils Persson i Håknäs kom för Rätten och angav sig vilja uppta från Öde Jonas Davidssons hemman i Långed 7 1/2 seland, begärandes njuta någon frihet till dess upprättande från Ödesmålet, ställande för sig i caution Jacob Olofsson i Öre och Erik Persson i Håknäs, varför undersöktes om detta Ödehemmans beskaffenhet och befanns det blivet Öde år 1698 i det Johan Dafwidsson dödde och Fadern gjorde av med sig. Sedan har detta hemman legat Öde åren 1699 - 1703, varigenom Åkern är igengången, Gärdesgårdarna förfallna, Slåttern skoggången, Husen förfallna. Under Byn god Skog och gott Mulbete. Synes intet kunna upprättas under 3 års frihet.

AGN1707,21/10,§25:Bef.mannen Välbetrodde Olof Westman angav att en främmande skeppare från Stockholm anlagt med sin farkost vid utloppet till Öre Ån och där intagit tjära som Ländsman i Nordmaling Bryniel Ersson för honom upphandlat. Förekallades följande Bönder att däröver varda examinerade, Nämligen: Pehr Larsson i Långed som på tillfrågan berättade att Ländsman köpte av honom 10 # Tjära som förts till Öre landet, såg varken Skepparen eller Farkost. Anförde Ländsman sig köpt för en Kyrka fram i landet och gett för denna 2 Caroliner. Olof Jonsson i Långed sade sig sålt till Ländsman samma gång Tjära, Daniel Tobiasson i Långed 4 tunnor som även lades på Öre landet och Ländsman sade sig köpa för en Kyrka fram i Landet. Frågat intet när Tjäran togs därifrån intet heller någon Skepparen eller Farkost. Stället där Tjäran lagts var en 1/4 mil ifrån havsjön. Jacob Olofsson i Öre frågades om han kände Skepparen som Tjäran intog och var han lastat? Svarade sig sen karlen kommer roende med en Haxe, men kände honom intet, vore främmande och obekant. Frågades om han sålt någon Tjära? Svarade sig den tiden ingen Tjära haft att sälja, utan grannarna Anders Algotsson påkallades men intet tillstädes kommen, utan lät sig ursäkta så att han intet kan slippa ifrån. Tomas Andersson från Öre berättade att Sommarn ett år sedan när Ländsman Bryngel Ersson intagit på sin Farkost den Tjära han köpt och Båten intet kunde flyta ut. Förtog sig tillika med Jacob Olofsson två tunnor i vår båt och tagit dem allena ett litet stycke till dess Båten kom av grund, då tunnorna staplades i Farkosten tillbakas igen. Vid samma tillfälle såg jag en främmande karl sitta i en Haxe ombord. Varken jag talade med honom eller kände honom. Frågades hur mycket Tjära han sålt honom? Svarade sig ingen Tjära haft att sälja. Frågades om han såg Farkosten? Svarande sig att han ingen Farkost såg. Olof Michellsson i Håknäs sade sig sålt 7 tunnor Tjära till Ländsman år 1705, Erich Pehrsson i Håknäs 7 tunnor på år 1705 som förts i Ländsmans gården. Jon Nilsson i Håknäs 5 tunnor på samma tid. Anders Algotsson i Öre kom omsider tillstädes och berättade sig intet känna den Skepparen som efterfrågas, ej heller sålt honom någon Tjära, utan samma sommar nämligen år 1706 köpte Ländsman Bryniel Erichsson av mig 16 tunnor Tjära, och när vi förde ut Tjäran till straden åt Ländsman, såg jag en främmande Karl kommande med sin dräng, men kände honom intet. Två dagar efter kom hans dräng med Ländsmans befallning och tog min häst till Umeå. När han kom tillbaka måste jag föra honom på Farkosten som låg vid (Harns)-holmen. Då jag var in på honom men vad han (gjort) innan vet jag intet, efter på Farkosten var överlup...... var en liten tingest. Såg deras Haxe låg ett litet stycke här ifrån, men på honom var jag intet.

AGN1710,20/6,§20:I saken mellan Kyrkoherden i Nordmaling, Ärevördig Hr. Per Arctedius kärande, och Erich Pärsson i Håknäs samt Pär Ersson i Järnäs till svars, citerade angående 24 daler kmt. är detta HÄRADS RÄTTENS DOM:Det har Kyrkoherden Ärevördig Hr. Per Arctedius behörigen låtit sig till svars instämma Erich Pärsson i Håknäs och Pär Ersson i Järnäs för 24 daler kmt. som de honom levererat till vedergällning för den omkostnad han använt på Gabriel Ersson vilken först låtit städja sig till Präst Dragon och sedan med Hr. Kyrkoherdens samtycke givit sig till Båtsman för deras Rote. Men som de sig varken nu vid Rätten infunnit, ej heller någon ansökt till deras uteblivande angiva låtit, dock vid sist hållet Ting efter Nämndemannens från Nordmaling intygande dessa 24 daler kmt. till Hr. Kyrkoherden utfäst. Ty dömmes Erich Pärsson och Pär Ersson icke allenast samma 24 daler kmt. till Hr. Kyrkoherden Arctedius att betala samt 3 daler 24 öre kmt. i förorsakad Rättegångs kostnad, utan och att plikta 2 daler smt. vardera för det de försummat uppropen, och sådant efter den 2 § i Kungl. Majts Rättegångs Stadga av år 1695.

AGN1731,29/11,§14:Nils Pärson från Ängersiö, berättar sig med sin avlidne Broder Erich Pärson ej blivit skild om besittningen på deras faders, framlidne Pär Ifwarsons hemman i Håknäs, bestående av 6 ½ seland varför han nu av sin broderson Ifwar Erichson som samma hemman åbor, kräver 60 daler kmt. i Bördsrätt. Samt till dess utbekommande begär varda förhulpen. Ifwar Erichson svarar att änskönt han nogsamt är försäkrad det faderbrodern Nils Pärson långt före detta av hans fader Erich Pärson uppburit denna nu fordrade Bördsrätt. Dock likväl tillbjuder han honom för densamma 12 daler kmt., varmed Nils Pärson förklarar sig nöjd. Alltså dömmes Ifwar Erichson dessa 12 daler kmt. till Nils Pärson att betala, och vara sedan i detta mål skilda.

(Databas Kråken 11A)

AGN1701,23/2,§28:Pehr Swensson i Sörbyn kom för Rätten och sig besvärade över sina systrar Hustru Karin och Rakel, att de genom ett löfte som de efter Fadern Swen Pehrsson låtit uprätta den 25 November 1699, i det de påfört honom att svara för en hop egendom som Fadern undantagit vid bytet år 1679 och han själv förtärt. Men systrarna uppvisa en Häradsdom dem emellan fallen den 2 November 1698 att Pehr Swensson skulle uppge ett så riktigt inventarium på Faderns efterlåtenskap att han det besvärja kan, besynnerlig han så mycket av de 60 daler penningar och 1 1/2 tunna Salt samt en Rök Korn upptager som han vet sig ha njutit. Och Pehr Swensson ett sådant inventarium intet uppgivet, så påstod systrarna att det upprättade bytet efter Fadern den 25 November 1699 måtte få stå orubbat, dock anbjöd sig Pehr Swensson genast att avlägga Eden att han av de 60 daler penningar intet något njutit. Men då han anbjöd sig till Eden, gav de honom Eden efter och i övrigt dömdes det upprättade bytet den 25 November 1699 ständigt.

AGN1714,29/11,§26: Pag. 989/628.Samma dag (1714-11-29) angav Ländsman Pär Swensson i Lefwar ( Per Svensson i Levar ) att Bef.man Välbetrodde Olof Westmans piga på hans hemman i Håknäs och Nordmalings socken, Märet Persdtr( OBS! Här fortsätter protokollet med 31 sidor, varför endast nedanst. Medtagits:

RESOLUTIO. Alldenstund det av föregående Ranskaning befunnits att ogifta personen Lars Olofsson och Mä-ret Persdtr ( Märta Persdtr ) ifrån Håknäs By och Nordmalings socken har i lönskaläge avlat barn tillsammans, vilket mål efter Lars Olofssons inrådande blivit döljt, och för ingen uppenbatat sin födsel, samt tillika med henne sökt hemlighet vid själva födseln, då han icke allenast avskurit na-velsträngen, som intet av pigan förbunden blivit, utan efter de i ransakningen nämnda orsakerna bedit Märet avhända Fostret dess liv, vilket hon och sålede verksällt, att hon lagt sin filt på dess mun, samt svept i en fäll varuti det förkvävt blev, och sedan med bägge deras råd och samtycke på åtskilliga ställen grävt efter annat …… och å lönn lagt. Har Märet för sin Matmoder, änkan Margareta Gropman, i förstone ej velat tillstå sig icke ens havande vara, utan med många invändningar, som bemälda hustru i vittnesmål i Ransakningen intygat, sökt att på denna deras gro-va missgärning ifrån sig. Att vad Märits föregivande vidkommer, att hon skatt sig vid Ladugården samt därefter 14 dagar häremellan haft någon blodgång, så kan det så mycket mindre denna sak vara, som hon för ingen sådant uppenbarat, utan efter deras egen frivilliga bekännelse fött ett levande, oskatt, och till alla lemmar fullkomligt Barn, det de av eget uppsåt av daga tagit, som förmält är, vartill kommer att hustrurna Karin Swensdtr ( Katarina Svensdtr ) och Anna Swensdtr från Håknäs, samtl. Vittnat, det de intet annat kunnat förstå, än att Barnet var fullgånget, varandes av Hustrurna tillagt, och av Märet intygat det Barnet haft en efterbörds (hinna) över sitt ansikte. Fördenskull prövar Härads Tings Rätten föregående skäl och omständighet samt 2 Capitlet Högmåla Balken ll. och Kungl. Majts Förordning av den 15 Nov. 1684 om Barnamord, samt den 29 Juli 1698 angående … enligt det bör både Lars Olofsson och Märet Persdtr i detta Barnamord lika delaktiga, mista livet, och Karlen Steglas, men Kånan å Bål Brännas, Barnet begraves avsides på Kyrko-gården, likmätigt 10 § i Kyrko Lagens 18 Capitel, vilket dock först den Höglovl. Kungl. Hovrättens högrätts (procedur) och Nådiga omdöme än ödmjukast underställes.

Således varda Ransakat, befunnet, Resolverat och Dömt, som i föregående Protokoll finnes för-mält, betygar undertecknad Häradshövding med egen hand och brukeliga Signet, jämte Härads Insegel.

På Härads Tings Rättens vägnar; Erich Teet.

Som komplement till ovanst. Kan nämnas att: Märeta Persdtr var född i Högland, Arnäs, nu 26 år och Lars Olofsson var f. i Själa, Översjäla. Nu på sitt 25 år, och att Marg. Gropman trol. Var Olof Westmans hu.

ANM SEJ:Märeta Persdotter var troligen från Högbyn(Databas Kråken 11A)

DBN1681,4/11,§9:Jonas Andersson i Järnäs gav tillkänna att hans förfäder fordom har haft ett fäbodställe 1/2 mil ifrån gården, skattat för en seland, vilket dels nu öde ligger, så att det med skog övervuxit, begärer sätta det i öde, efter han aldrig haft därav något gagn.RESOLUTION: Härads Rätten kom till en sådan fördelning att partial ödeläggning av hemmanet icke samtycka, utan där åboen förmenar sig skola komma ifrån skatten befriat, söke härom hans Exellens Hr. Gouvernören. Men såvida det är lagt under mulbetet och Stångamålet till svaranden i byn, finner Rätten skäligt att alla också häfta för skatten.

DBN1687,26/10,§3:Erich Ersson i Järnäs kärade till sina grannar Jon Andersson och Jon Johansson att de spillt hans laxfiske på tvenne ställen i så måtto att de först intaget det ställe som han förra året uppletat, och då han åter flytt på annat rum har satt sin stakegård honom till hinder. Jon Andersson och Jon Johansson förmenade sig samma frihet ha som han på byns Lax- rums- ägor och sade sig intet satt sin stakegård (på gran)...nens. Erich Ersson provocerade till vittnen, nämligen: Erich Ersson i Långedh och Ländsman Pehr Östensson, som betygade att de satt sin stakegård Erich Ersson till hinder.RESOLUTION: Ehuruväl den ena grannen är så väl berättigad att nyttja byns tillgångar i Vatten och andra tillfällen som den andra, så är likväl intet medgivet att den ene skall den andre hindra och för-fång göra i hans anlagda arbeten och verkan, varför på det sådant må avhindras, skall tillfällena fördelas grannarna emellan efter skatten av gode Män, så framt de icke kunna förlikas i lag. Men för det Jon Andersson och Jon Johansson gjort Erich Ersson hinder och men för hans arbete på två sätt, göras de saker till 3 mk. smt. i anledning av det 25 capitlet Byggninga balken ll. och därhos att betala expenserna.

DBN1687,26/10,§13:Joen Andersson i Järnäs klagade över sin granne Olof Jacobsson, att han kastat upp hans ladudörr, tagit ut hö och beskyllt hustrun ha stulit hö av sig. Olof Jacobsson intet till svars, dock 14 dagar sedan stämd genom Ländsman Pehr Östensson som han vittnade, ty gjordes han saker för svarslöse till 3 mk. smt. att citeras andra gången till nästa Ting.

DBN1691,26/3,§22:Efter tullnärens ifrån Umeå, välbemälde Daniel Plantins eftersökan, angav sig ha förlidet år ...... daler 27 öre .... och 28 Maj funnit Strandvrak i Norfjärdingen efter en Sedels Specifikation, nämligen; Per Olofsson i Håknäs, Per Svensson i Sörbyn, Per Larsson i Långed, Per Persson i Öre, Erik Persson i Håknäs, Jonas Mikaelsson ibm. och Jonas Olofsson Ibm. som var för sig examinerades, men nekade ständigt sig mera funnit än de nu på sin uppsak angivet. Jacob Olofsson i Öre avlade Ed och betygade vad han och de andra hittat, av smöret tog de en liten klump att smaka. Olof Jacobsson Långedh vittnade på sin avlagda Ed att Pehr Olofsson i Håknäs sade för sig en lördags morgon att han funnit en Tena och smör afton före. Såg fuller om afton att han tog något upp ur sjön, men talte då intet med honom förrän andra morgon då han mötte mig och Erich Pehrsson i Håknäs, och innan vi talte honom till, sade för oss att han funnit smör då han uppviste oss det i skogen där han det lagt. Sedan frågade jag honom vad det var han tog upp i båten ur sjön dagen före. Av Söderfjärdingen har följande även hittat Strandvrak förlidet år samma tid efter specifikation, nämligen; Pehr Samuelsson i Aspe ½ tunna smör och 6 st. Renshudar. Johan Ersson i Lögde 2 st. Renshudar och en tunna tjära. Anders Hermansson på Vallen en tunna med åtskilliga skinnvaror som ägaren återfått. Nils Ersson i Ledusiöö och Jon Ersson i Lefwar tillhopa en tuna med 10 Lispund smör och 1 st. Renskinn. Elias Isaksson i Jernäss har angivit sig strax hos Prästen Hr. Jone efter dess attest. Erich Nilsson i Afwa och Erik Jacobsson som tjänte hos Lars Sjulsson i Ava funnit ett Renskinn. Erich Jacobsson och Anders Ersson i Afwa ha funnit en Renhud midsommartiden som Erich Nilsson nu först angav, vilken hud de än ha hos sig. Johan Mårtensson i Agnäset hittat en Renshud, som han säger sig strax till Uhmeå med borgaren Pehr Andersson skickat. Jacob Åsvedsson 2 st. hudar och ett stycke smör, har levererat hudarna och fått smöret för sitt omak. Erik Samuelsson och Erik Jacobsson i Lögdeå har sent i höstas hittad en Renhud, alldeles sönder och fördärvad därför han det intet kunnat nämna om henne. Jonas Andersson i Järnäs ett segel och några famnar rep, en renhud som han levererat ifrån sig strax till karlarna som var därefter hit ifrån Uhmeå, har intet angivet hos Prästen särdeles till uppvisning ? medan Bredviksman angivet sitt och mente då de få fångeman tillsatt så vi tillrört Prästen där i Brewyksbyn då de lät avskriva sitt, och kom inte i vår by. Har sitt hemman i Brewyk.Erich Pehrsson i Järnäs 2 st. Renshudar som de utskickade från Umeå återtaget. Nock en Renhud - 3 veckor efter, som han än har hos sig, ett litet lås, en liten bytta med 11 mk. smör vid pass uti, som han delte upp med Olof Jacobsson i Järnäs, Anders Jacobsson ibm. och Erich Erikssons son, en liten gosse. Byttan har han än kvar. Jonas Johansson i Järnäs en Renhud är efterlevererad. Hr. Jon Attmarius på tillfrågan att; Pehr Olofsson med några flera var i Sockenstugan om Kristi Himmelsfärdsdag och angav sig funnit strandvrak, men nämnde intet vad det var, några gav sig eljest an hos mig med sina Specifikationer, men innan upplysning kunde ske av Predikstolen kom ägarens utskickade från Uhmeå och sitt efterfrågade.RESOLUTIONER: Efter den upplysning man kunnat inhämta av inkomna berättelser, finner Rätten att ovan nämnde, som Srandvrak funnet förlidet år hava väl mellan sig och eljest i Socknen vid Kyrkan angivet att de något funnet, men intet något Specifkt eller var persedel för sig låtit anteckna eller lysning därefter skedd innan ägarens ombudsman är kommen sådant gods att efterfråga och vederkännas, som Rätten intet kan hålla för så Laga Lysning att de kunna pretendera tredjedelen av godsets värde efter det 30 Capitlet Tjuvmåla Balken ll. utan de som ägaren kan finna redeliga i detta mål handlat, så att de är utan misstanke, ha så mycket av godset att njuta som ägaren dem vill unna efter det 37 Capitlet Tjuvmåla Balken ll. Men de som med skäl kunna hållas misstänkta ha ingen bärgarelön att uppbära förrän de med sin Ed hålla att de intet av det funna godset undandolt, varken med sig själv eller med andra. Erich Persson i Järnäs som intet angivet en smörbytta utan den förtärt, bör byttan framskaffa att prövas må hur mycket smör varit, att sedan umgälda vad Lag förmår.

AGN1696,6/2,§33:Per Svensson i Sörbyn kärande till Järnäs rotan om betalning för 52 daler 13 öre kmt som han utlagt till båtsman Lars Nilsson Blanck som lejdes år 1687 och de för sin rota njutit. Jonas Johansson i Järnäs och Jonas Andersson ib, Olof Jakobsson ib, Olof Jonsson intet till svars, och som Länsman intygade dem lagligen stämnda vara så upptogs saken då Per Svensson bevisade med båtsman Lars Nilsson Blancks kvittobrev av den 20 mars 1689 att han på ståndet av Per Svenson uppburit 50 daler kmt och i städiepenning på handen 12 daler kmt. som inräknades i ståndet, förutan 30 daler kmt i villgodo, varpå Per Svensson bekände sig allena återfått 39 daler 19 öre, fördenskull som på de 62 daler vilka på ståndet beräknas vara utlagda, således ännu återstår för Per Svensson 22 daler 13 öre smt. Altså dömdes dessa rotelejare till Per Svensson summa 22 daler 13 öre att betala med 2 daler 8 öre i expencer och därhos för sitt uteblivande vid uppropen 2 daler smt att plikta efter den andra punkten i processen. Men med villgodo återbetalade kunna de inte beläggas över Kungl. Förordningen utan om dess återbekommande må Per Svensson söka sin man som penningarna uppburit det bästa han gitter

AGN1696,23/11,§13:Den 24 Nov. sattes Tinget. Jonas Johansson i Järnäs kärade till sin granne Jonas Andersson att han utan Laga Dom tagit ifrån sig ett stycke land, 10 stänger i längden och 6 stänger i bredden, som han i sitt gäle ( gärda ) av en gammal rödning instängt så att Jonas Johansson uppsatt sin haga inom den andres haga till så stor längd och bredd som sagt är, påståendes Jonas Johansson att få sitt land igen och Jonas Andersson anses med straff för att han underslår sig andras ägor. Vartill Jonas Andersson svarade att han några år förut avröjt samma land, fast det sedermera blev lagt under fäfot och Jonas Johansson det intaget jämte sitt. Varför han stämt Jonas Johansson till sista Ting, men blev då förlikta att hagan skulle så uppsättas efter som han nu står. Dessutom sade han de andra grannarna vara rådande i samma land som sin andel åt honom försålt för 3 daler kmt. och därefter har han stängt. Men Jonas Johansson nekade till sådan förlikning, och sade grannarna intet bort sälja något utom åkerhagen, andra till förfång.RESOLUTION: Jonas Johansson bör njuta det han instängt och uppgjort intill dess en Laga jämkning mellan alla grannarna är gjord över intakorna utom åkerhagen, då ock prövas kan om tillgångsland finns att avrensa och uppgöra för den som bristen har innan han tillträder annans arbete. Och pliktar Jonas Andersson för uppgärd sina 3 mk. smt. efter det 17 Capitlet Byggninga Balken ll. Efter svedjande bör inga intakor ske utom efter skatten, ej heller har grannarna makt att sälja några lotter undan sina hemman till irring och oreda i byamålet.

AGN1697,20/3,§4:Erich Ersson och Olof Jacobsson i Järnäs förmente grannen Jon Andersson bör sig ännu påtaga 4 seland Jord av Byskatten för den Nyåker han utom åkermålet, även och kallat Rödningen, som alltid varit räknad för 1 seland i skatt men vid sista uträkning över Jordeboken upptogs allena för ¾ selnd, varigenom skall vara hänt att ehuruväl Erich Erssons hemman aldrig varit högre räknat än 9 1/3 seland är det likväl utfört för 9 2/3 seland, varför man tog sig före att överslå hela byskatten eftersom Tegmålet med stången utföres i byn, då det befanns att Jon Andersson som i själva åkern njuter allena 2 stänger och 11 mk., borde allena skatta 9 15/16 (25/26) seland men som han i Jordeboken står utfört för 10 ¾ seland alltså skattar han för Rödningen 10/16 seland Erich Ersson som i Bymålet njuter 2 stänger och 10 mk. bör skatta 9 18/26 seland som kan göra i det närmaste 9 2/3 sel. eftersom han i Jordeboken (står.) Olof Jacobsson njuter i Tegmålet 2 stänger och 5 mk. varefter han bör skatta 8 1/26 seland. Alltså har varken Erich Ersson eller Olof Jacobsson att klaga att Rödningen är för litet upptagen, medan de njuta ägorna eftersom de skatta och kan ingen ändring i Jordeboken tillåtas. ( 1 stång är 3 1/2 seland 1 mark är 7/26 seland).

AGN1697,30/10,§10:Tionderäknarna ifrån Nordmaling, Nils Zackrisson i Hallen, Per Jonsson i Torrböle, Jonas Davidsson i Långed, Jonas Andersson i Järnäs, Jacob Olofsson i Öre, Nils Mårtensson i Baggård, Sven Jacobsson i Ledusjö, Håkan Eriksson i Mo, Erik Samuelsson i Lögdeå, Per Samuelsson i Aspeå, och Johan Johansson i Orrböle avlade sin ämbets Ed.

AGN1698,2/11,§2:Elias Isaksson i Järnäs kärade till grannarne Erik Eriksson och Jonas Andersson att de upptagit nya fäbodar och därigenom årligen avbeta en äng för honom som kallas Granåsdalen. Begärandes att de antingen måtte avstå med fäbodarna eller giva honom så god änge på annat ställe som han kan ha i fred. Och som Erik Eriksson och Jonas Andersson intet kunde undfalla att icke detta änge ligger nära fäbodarna, ehuru väl de vill föregiva det intet vara av något värde, utan alltid legat för fäfot.Likväl emedan Granåsdalen är ibland de andra ängarna under byn uppdelade och kommen på Elias lott, vartill fäbodarna så när satta äro att det intet kan vara obett och otrampat Ty prövar Rätten för skäligt att om Erik Eriksson och Jonas Andersson vilja njuta sina fäbodar, måtte de ge honom sin fyllnad för Granåsdalen på annat ställe efter Gode Mans bepröande

AGN1701,23/2,§14:Jonas Andersson i Järnäs för sig och sina Rotesällar besvärade sig över Båtsmannen Israel Nording att han förliden vår år 1700 vid uppbråttet sedan han fått sin fulla utredning, angav för sig återstå en halv rustning på förra åren, som ingen sanning var, det rotan likväl för hastighetens skull vid uppbråttet, måste honom betala med 12 daler kmt., vilka 12 daler Rotesällarna nu av honom återfordra efter han fått sina fulla rustningar var 3:e. år och ändå över. Därhos begärde att Israel Nording måtte varda tillhållen återleverera den rustning han bekom av Rotan nästförlidna vår 1700, helst efter han strax vid ankomsten till Carlskrona låtet sig kassera. Så medan Israel Nording intet kan undfalla att han icke bekommit sina fulla fem rustningar ifrån år 1687 utom de 12 daler kmt. Ty dömmes han dessa 12 daler kmt. till Rotan återbetala. Angående den sista rustningen som (Ivar) bekom när han på Tåg utgick om Våren 1700, så bör han dem återleverera Säcken och Bullfången, i förmågo av den 3:e. Punkten i Båtsmans Reglemente.

(Databas Kråken 11A)