Antavla Leif Arne Boström

AGN1759,13/3,§29:Båtsman Anders Nording, som ock kallat sig Holm tillika med pigorne Margeta och Karin Pärsdöttrar i Hwitwatnet besvärade sig efter stämning däröver, att Mårten Andersson och hans hustru Brita Pärsdotter därsammastädes, skola uti Nordmalings socken om dem utspritt, att desse benämnte pigor med Nording, som är gift, skola haft sängelag. Och således som detta äreförklenliga rykte om dem utkommit, så att även det Wördige Prästerskapet i församlingen därav tagit anledning både Nording och Margeta samt Karin Pärsdöttrar ifrån Herrens Högwördiga Nattvard att avstänga, förmente de att Mårten Andersson och hans hustru borde stanna för RECONVENTION och lagligen anses, helst emedan med Pär Johanssons ifrån Nybyn i Umeå d. 23 februari nästlidne givne skrifteliga vittnesbörd bestyrkas ville, att pigan Margeta år 1757 om hösten flyttat utur sin säng och bäddat åt sig i ett hölider långt bort vid väggen, då ben:de vittne och Holm där legat vid dörren på det Holms hustru skulle få rum i stugun, när hon föll i barnsäng.

Svaranderne framlade till förklaring häröver Margeta Olofsdotters i Hörnsiö den 25 februari nästlidna avgivne vittnesbörd, förmälande, att då hon i förlidna vår begärte av Pär Nilsson i Hwitwatnet att få hans dotter Margeta till tjänst, svarade han: "Gud vet vem hon kan tjäna åt året", och när han vidare frågades om orsaken, sade Pär Nilsson att "I väl hört av det rykte, som är om Holmen och henne?" Därpå vittnet kom att närmare spörja, om det skulle vara sanning, som folket hade att säja om dem? Pär Nilsson svarade: "Gud bättre, där rök är så är ock utan tvivel eld".

Ifrån Comministern Vördige och Vällärde Olof Wattrang inlämnades ytterligare dess intygan av innehåll, att Mårten Andersson till sitt samvetes befrielse berättat för honom, att Nording i förlidna vår under sitt vistande i Hwitvatnet legat i en stuga i ena sängen och Mårtens ogifta svägerskor Karin och Lisa i den andra med haka innanpå dörren, det ock Pär Nilsson änteligen erkänt för Hr Kyrkoherden Magister Unaeus, så för Comministern såsom oanständigt, och att Lisa, som nu efteråt befunnits lägrad, förlidna Pingst lördag sagt för benämnte Herr Kyrkoherde, att Nording och Karin legat tillsammans uti en säng. Påtagande sig Mårten Andersson nu för övrigt, att överbevisa Nording detta oanständiga förehållande, såvida han därtill ej mindre än Margeta och Karin enständigt nekade. Varföre de nu instämde vittnen förekallades, näml. Erik Olofsson Runman och Brita Eliesdotter från Hörnsiö samt drängen Jacob Andersson från Hwitwatnet, av vilka de bägge sistnämde befunnos jävaktige, den förre i anseende till instämd sak emot Nording och den senare som pigornes Margeta och Karin Pärsdöttrars syskonebarn. Emot Runman var intet jäv, utan efter avlagd vittnesed intygade, att han hösten år 1757 såg Nording ligga uti halmlidret i sin säng vid dörren, varest ock pigan Margetas säng var invid väggen, men hon uppstigen gången därifrån. Brita Eliesdotter intygade utan ed, att hon såg, att Nording en natt förlidna höst klev utur sin säng i Wallstugun och lade sig emellan pigorne Margeta och Karin. Märkandes icke när han gick därifrån. Icke desto mindre nekade desse härtill ännu alldeles. Och ehuruväl Mårten andersson sade ännu flere vittnen vara till deras övertygande att tillgå, förmente han dock, att hans oskuld till ryktets utspridande vore nog uppenbar. Swän Johansson och hustru Anna Nilsdotter i Brattfors och Anna Olofsdotter i Norrbyn, som Nording till vittnen om ryktets utspridande inkallat och här uppvaktat, begärde betalning för deras besvär, finnandes numera deras vittnesmål onyttigt, sedan Mårten Andersson åtagit sig bevisa Nordings samt Margetas och Karins oanständiga uppförande.

UtslagSom Nording och pigorne Karin och Margeta Pärsdöttrar med deras sammanliggnade uti ett och samma rum själva prövas hava givit anledning till det om deras förehållande utkomne ryktet, varföutan desse senares fader Pär Nilsson och Syster Lisa Pärsdotter för det vördiga Prästerskapet gjort denna oanständighet uppenbar, alltså finner Härads Rätten, att Nording samt Margeta och Karin Pärsdöttrar varit alldeles obefogade för detta att tilltala Mårten Andersson och hans hustru Brita Pärsdotter, vilka fördenskull härutinnan befriade varda. Prövande skäligt och med 29 Cap: Rättegbl rättvist vara, det skall Nording jämte Margeta och Karin Pärsdöttrar såsom för missbrukad Rättegång tillsammans böta 5 daler Smt och vara skyldige, att ersätta svarandernas kostnad härvid även 5 daler samma mynt, jämväl att förnöja sine egne inkallade vittnens besvär tillsammans med 6 daler allt Silfrmt.(Databas Kråken 11A)

DB 1711 25/2 §25: Om köp av två kronohemman i Brattfors tillskattehemman sedan åboen ej mäktat betala efter värdering, 112+98 dlrkmt.
ANTECKNING:Den 23 april 1711 gifte sig Olof från Ängersjö med sin Anna från Agnäs.I vigselpengar betalade han 1 daler 28 skilling.I samband med giftermålet köpte han 2 kronohemman i Brattfors.Dessa hade blivit ödelagda eftersom de tidigare ägarna ej hade kunnat betala skatt till kronan.Olof betalde 112 daler för det ena och 98 daler för det andra.Detta var relativt mycket pengar på denna tid.Visserligen hade han tjänat som dräng hos kyrkoherde Olof Arctadius och sannorlikt sparat en del under denna tid,men han bör ha varit mycket driftig för att ha över 200 daler i kontanter vid endast 26 års ålder.En del av pengarna kan också ha kommit från hans bröder när de friköpte faderns hemman i Ängersjö efter faderns död i början av 1700 talet.

DÖDSRUNA:1778. Före detta bonden Olof Olofsson Ängerman i Brattfors född år 1685 den 4 aug, fadrern var aflidne bonden Olof Ersson i Ängersjö och modren hustru Segrid Svensdotter. I sina unga år tjente han med gott beröm hos andra, och sist hos framledne Kyrkoherden härstädes Arctedius, genom vilken sin trogna tjenst och goda förhållning han förväfde så mycket att han kunde köpa sig ett hemman i ovannämnde by Brattfors. År 1705 trädde han i äktenskap med dåvarande tjenstepigan i Prästgården Anna Mattsdotter med vilken sin maka han lefvat tillsammans i 50 år. Hon födde honom 7 barn 2 söner 5 döttrar, hvaraf allenast tvenne väl försörgo bleve. Kunde ej läsa i bok men ägde dock någorlunda Christendomskunskap och ett gott naturligt begrepp. Genom en ärbar, rättvis, god och förnuftig lefnad hade han hela församlingens och äfven bättre folks aktning och förtroende. Ibörjan på 1760 åratalet blef han alldeles blind, sedan han förut i flera år dragits med en svag syn. Annars hade han god hälsa samt ett muntert och förnögdt sinne. Ide sista veckorna af sin lefvnad avtog han rätt synbart till sina krafter och dog i ålderdomsbräcklighet sedan han vid 14 dagar förut anammat den Heliga Nattvarden. Begrofs den 26 december, och hade hunnit till ålder af 93 år 18 veckor och 6 dagar.

AGN1711,25/2,§25:Samma dag begärde Välbm:e. Olof Westman att Häradsrätten ville till den mestbjudande utbjuda Cronohemmanet Nr.1 i Brattfors By i Nordmalings socken av Ångermanlands Norra Contrakt, bestående av 5 seland Jord förmedlad skatt, som den 24 Oktober 1710 är till skatte värderat för ? dr. Kmt. varför tillspordes ??? om någon och ? detsamma lösa berörda hemman, och som Åbon sade sig intet mäktat att hävda antog olof Olofsson i Ängersjö ? till slut att köpa samma hemman efter värdering för 112 dr. Kmt. men ville ingen dag föregiva, ej heller är det beläget vid ?? eller med ängar kringgärd ?? ej heller finns på dess ägor några ??. KOLLA

AGN1711,25/2,§26:Samma dag begärde befallningsman Välbemälde Olof Westman att Häradsrätten ville till den mestbjudande utbjuda Cronohemmanet Nr. 3 i Brattfors By i Nordmalings socken Ångermanlands Norra Contrakt, bestående av 5 seland I förmedlad skatt, som den 24 Oktober 1710 till Skatte värderat för 98 daler 8 öre kmt. Därföre tillspordes Åbon och nämnda Tingsallmänning om några av dem voro ?? än 98 daler 8 öre kmt. för detta Cronohemman giva ville? Vilka samteliga sade sig intet vilja eller mäkta det emot denna summa köpa, förutom Olof Olofsson i Ängersjö, som begärde benämnda Crono hemman till Skatte att inlösa efter värdering, erinrandes det intet beläget i ???, eller vid någon Kunggård??, ej heller på dess ägor några (Gränsstenar) ?? KOLLA

AGN1713,3/3,§5:I saken mellan Olof Olofsson den yngre, Nils Tobiasson och Pär Michelsson ( Per Mikaelsson ) i Brattfors å ena sidan, samt Olof Olofsson den äldre och Östen Olofsson därsammastädes å den andra svarande, angående jämföring i Byamålet som tvistas om, är detta HÄRADSRÄTTENS DOM: Det klagar Olof Olofsson d.y. Nils Tobiasson och Pär Michelsson att de lida brist i Åker, Äng och Intakor av lotten emot deras grannar, begärandes att sådant måtte varda rättat. Så medan Olof Olofsson d.ä. och Östen Olofsson förebära sin hävd, den de intet vilja erbjuda kärandena förbyta dem ......... arbete, som i sig skäligt prövas vara. Ty dömmes till jämföring i Byamålet att på det sättet, att när kärandenas tegar godtagna äro så väl översedda och upphävdade som de andra grannarnas, må var ta sin lott i Åker, Äng och alla intakor, och skifta Tegarna efter Tomten, som det 4 och 6 och 41 Capitlet Byggninga balken ll förmäler .

AGN1716,3/12,§17:Crono Befalningsman Välbetrodde Olof Westman klagade att de flera av allmogen den 7 nästlidna Mars, då Mantals och Soldats skrivning efter föredragna Publikationer blev hållen i Nordmaling sig ej infunno, begärandes att de motvilliga med Laga plikt bliva ansedda. Fördenskull uppropades de som instämda voro efter ingiven lista, och befanns att; Matts Mattsson i Orrböle, Olof Larsson i Brattsbacka, Sven Svensson i Gräsmyr, Pål Andersson och Erik Eriksson i Hummelholm, Anders Eriksson och Anders Persson i Hallen, Olof Olofsson d.y., Nils Tobiasson, Olof Olofsson d.ä. och Östen Olofsson i Brattfors, Daniel Tobiasson i Långed, Nils Persson i Ängersjö, Per Persson i Norrbyn, Olof Andersson i Öre, Per Eriksson, Olof Eriksson, Jon Olofsson och Jon Johansson i Järnäs, Lars Johansson i Bredvik samt Matts Mattsson i Mjösjö, har alla samtliga utan Laga förfall och av treska försummat ovanskivna stämning. Ty sakfällas de till var sina 3 dr. smt. böta efter det 3 Capitlet i ? Balken.

AGN1720,4/3,§18:Den 7:e. fortsattes Tinget. Pär Pärsson ( Per Persson ) från Örsbäck berättade att Olof Olofsson d.y. Olof Olofsson d.ä. Nils Tobiasson och Östen Olofsson i Brattfors, på hans Ängesland huggit, och nästl. … med ett Svedjeland, som de begynt bränna och Hö, sedan den förra växten avbärgad bliver, vilket han intet vill tillåta, utan begärde att de nu må avstå Svedjelandet, sedan de bärgat detta års växt, samt honom betala. Svaranderna visa med köpeskrift av den 2 Maj 1717, att de då av Pär Pärssons företrädare på hemmanet, Erich Swensson ( Erik Svensson ), fått lov att hugga berörda Svedja, samt nyttja henne så länge deras ..bete räcker, vid vilket kontrakt de åstunda vidhavda bliva.

RESOLUTIO.Emedan Erich Swensson efter det 19 Capitlet Jorda Balken ll. ingen disposition haver om Örsbäcks ägor, evad de Pär Pärsson uppdragna äro. Ty kunna Brattfors män inte längre stödja sig vid deras av honom slutna kontrakt, utan även bör övergiva det omtvistade Svedjelandet, så framt de deras nu återstående årsväxt inbärgat. I Rättegångskostnad skola de 3 dr. 8 öre kmt. till Pär Pärsson betala.

AGN1723,22/2,§4:Jon Olofsson från Diupsiö, ( Jonas Olofsson från Djupsjö ) uppropades att utföra sin talan till Olof Olofsson i Bratfors ( Brattfors ) angående Båtsmans lega. Men Jon Olofsson var intet tillstädes, ity sakfälldes han till 1 mk. Smt. böter, likmätigt Kungl. Förordningen av den 4 Juli 1695 § 2.

AGN1723,22/2,§11:Uppbörds-skrivaren Jonas Lenberg, anklagar Daniel Erihsson i Bratzbacka ( Daniel Eriksson i Brattsbacka ), Olof Olofsson och Östen Olofsson ? Bratfors, ( Långed,- Brattfors ) Erich Andersson ( Erik Andersson ) och Per Olofsson i Långed, Erich Olofsson ( Erik Olofsson ) i Sörbyn, Jon Nilsson, ( Jonas Nilsson ) Ifwar Erichson, ( Ivar Eriksson ) Olof Olofsson och Pär Elieson, Per Eliasson ) i Håknäs, Johan Larsson i Brewik, ( Bredvik ) Nils Johansson i Bjärten och Olof Andersson i Öresund, för det de, efter erhållen tidig stämning ej kommit till Credeå-boken den 4 Maj sistlidna att leverera deras Utlagor, samt begära att de för deras treska och försummelse plikta må. Jon Nilsson, Ifwar Erichson, Olof Olofsson och Pär Elieson i Håknäs , Johan Larsson i Brewik och Nils Johansson i Bjärten, tillstå sig obehindrade försummat berörda uppbörds stämning. Ty likmätigt 33 Capitlet Tingsmåla Balken sl. och Kungl. Förordningen av den 18 Aug. 1668 § 4, sakfällas de till 3 mk. Smt. böter vardera. Men de övriga som mot deras stadiga nekande ej kunna övertygas att de då blivit till Credit boken förda med Utlagorna, varda för deras tilltal härutinnan befriade.

AGN1725.22/2,§25:Jacob Larsson och Pär Pärson ( Per Persson ) från Örsbäck, klagar att Olof Olofsson den äldre, Olof Olofsson d.y. och Östen Olofsson i Bratfors ( Brattfors ) Kreatur, skola nästlidna sommar avbetat deras Ängar, samt begär att de skadan betala, samt till böter och expenser fällas må. Berörda Brattforsboer äro intet tillstädes, ej heller kunna Jacob Larsson och Pär Pärsson bevisa att deras Kreatur gjort anförda skada. Ty kan Rätten nu intet vidare till denna sak göra, än igenom Ländsmannen Hans Finberg och Nämndemannen Jon Larson i Gräsmyre ( Jonas Larsson i Gräsmyr ) noga påminna Bratforsborna, att de (ingärda) sina Gårdar och eljest avhålla Kreaturen från andras ägor.

AGN1726,26/2,§14:Befallningsmannen Välbetrodde Olof Westman, angiver att följande skola nästlidna 3:e. år till Salu Sågat bräder som allenast varit 6 eller 6 ½ aln långa, nämligen; Ängersjö Olof Persson 90 Tolfter, Nils Persson 30 Tolfter, Per Persson 30, Norrbyn Olof Danielsson 16, Johan Persson 20, Mats Eriksson 18, Öre Jacob Tomasson 16, Långed Jacob Persson 16, Per Olofsson 20, Ledusjö Per Eriksson 30, Åsmund Svensson 30, Anders Eriksson 14, Brattfors Olof Olofsson yngre 18, Olof Olofsson den äldre18, Östen Olofsson 18, Örsbäck Jacob Larsson 20, Per Persson 18, Hallen Anders Eriksson 30, Torrböle Johan Pålsson 8, Olof Jonsson 8, Gräsmyr Jonas Larsson 3, Tobias Olofsson 3, Olof Tobiasson 3, Johan Jonsson 3. Tillsammans 512 Tolfter enkla bräder. Därhos anhåller Befallningsmannen att dessa 512 Tolfter enkla bräder under Confiskation dömmas må.Olof Persson och Nils Persson från Ängersjö på egna samt deras grannes Per Perssons vägnar, efter av honom undfången och uppvisad fullmakt, Olof Danielsson och Johan Persson från Norrbyn på egna och deras grannes Mats Erickssons vägnar, Jacob Tomasson från Öre, Jacob Persson och Per Olofsson från Långed, Per Ericksson och Anders Eriksson från Ledusjö å egna samt deras grannes Åsmund Svenssons vägnar, Olof Olofsson den yngre från Brattfors å egna samt sin grannes Olof Olofssons den äldre, jämväl Per Perssons i Örsbäck vägnar, Anders Ericksson från Hallen, Johan Pålsson från Torrböle jämväl Jacob Larsson från Örsbäck, Jonas Larsson, Ivar Eriksson, Olof Jonsson, Per Eliasson och Olof Olofsson i Håknäs, igenom deras fullmäktige, berörde Jacob Tomasson från Öre, Jonas Larsson från Gräsmyr för sig och sina grannar, Tobias Olofsson, Olof Tobiasson och Johan Jonsson tillstå samtliga Kungl. Majts allernådigaste förordningar av den 26 Juni 1721, som tillåta allmogen här i länet att Såga 7 alnars bräder utan ansökan, och icke därunder vid Confiskation av varan, blivit i detta Tingslag allmänt kungjort uti Juli månad sistnämnda år. Dock hava de icke likmätigt deras underdåniga plikt efterlevat Högstbemälte Kungl. Förordning, utan sågat förbemälda bräder allenast 6 och 6 ½ aln långa. Ransakningen upplästes och vidkändes av parterna.¶RESOLUTIO:Alldenstund ovanstående bönder till Salu Sågat 512 Tolfter enkla Bräder, som i längden äro mindre än de bort. Fördenskull dömmes samma bräder eller dess värde å 2 daler 16 öre kmt. Tolften, med Confiskation. Likmätigt Kungl. Förordningen av den 26 Juni 1721.

AGN1726,28/11,§33:Bef.mannen Välbem. Olof Westman berättar det isarna i början av sistlidne April månad blivit så svaga, att de resande ej kunde över dem komma utan livsfara, och att han fördenskull nödgats den 9 av samma månad, stämma följande bönder att uppbtyta Sommarvägen, nämligen: Anders Eriksson och Åsmund ( Asmund ) Svensson i Ledusjö, Sven Olofsson, Per Jonsson, Erik Johansson och Lars Håkansson i Djupsjö, Jon ( Jonas ) Olofsson, Mårten Andersson och Mårten Nilsson i Baggård, Erik Johansson, Nils Eriksson och Anders Larsson i Sunnansjö, Olof Olofsson och Erik Eriksson i Orrböle, Matts Mattsson och Daniel Eriksson i Brattsbacka, Johan Andersson och Per Mattsson i Nyåker, Erik Mattsson, Mårten Johansson och Mårten Jonsson i Agnäs, Olof Johansson, Erik Karlsson, Per (Mattsson) och Mikael Jacobsson i Hörnsjö, Johan Jonsson, Olof Tobiasson och Tobias Olofsson i Gräsmyr, Erik Andersson, Jonas Jonsson, Olof Jonsson, Anders Pålsson, Hans Johansson och Per Andersson i Hummelholm, Jonas Larsson, Erik Svensson och Johan Pålsson i Torrböle, Per Persson i Örsbäck, Anders Eriksson och Anders Persson i Hallen, Olof Olofsson d.ä., Nils Tobiasson, Östen Olofsson och Olof Olofsson d.y. i Brattfors, Olof Davidsson i Mullsjö, Johan Persson, Mats Eriksson och Olof Danielsson i Norrbyn, Erik Olofsson i Sörbyn, Jacob Tomasson, Olof Andersson, Olof Jacobsson och Östen Ivarsson i Öre, Olof Eriksson, Per Eliasson, Jonas Olofsson och Anders Jonsson i Järnäs, Jöns Sjulsson, Johan Nilsson, Nils Olofsson och Johan Persson i Bredvik. Dock böta de allesammans efter sitt hemmans skyldighet i berörda mål. Ty anhåller Bef.mannen att de för slik treska och olydno de bötefällas må. Berörda personer uppropades att sig häröver förklara. Men ingen av dem var tillstädes, icke heller låtit anmäla något hinder, oavsett de, efter Nämndemännen Isak Jacobssons i Mo och Johan Larssons i Bredvik samt Länsmannens Hans Finbergs intygan, blivit i god tid för detta Ting stämda. Alltså¶Resolveradesatt alla ovanbenämnde personer skola för stämningens försittande i så angeläget mål, plikta var sina 3 mk.Smt. efter 3:e. Capitlet Byggninga Balken och 33 Capitlet Tingsmåla Balken. Dessutom sakfälles de till 1 dr. Smt. böter vardera för det de varit borta vid uppropet. Dock bör Bef.mannen så långt före nästa Ting låta dem om denna Resolution lageligen ansäga, att de må hava tid honom därtill att stämma, om de vilja, och förmena sig kunna laga förfall visa, eller skäl hava att återvinna huvudsaken, likmätigt Kungl. Förordningen av den ... Juli 1695 § 2.

AGN1728,4/12,§3:Östen Olofsson, Olof Olofsson den äldre, Olof Olofsson den yngre och Swän Johanson ( Sven Johansson ) från Brattfors besvära sig över det Jordägandena i Hallen Anders Eriksson och Anders Pärson, ( Anders Erichson och Anders Persson ) skola nästl. åren överträtt dessa byars gamla Rå- skillnad, som skall vara ifrån Mesjön till Skallerhällan och sedan till Långtomyrhällan och med Sågtimmerhygge åverkat Brattfors skog. Begärande att Anders Erichsson och Anders Pärson för sådant lagligen anses må. Anders Erichson och Anders Pärson svara att linjen eller strecket mellan Mesjön och Hålnässkola blivit efter gamla härmelser för (gräns) skillnad erkända. Vartill Brattfors borna neka. Dock kunna varken de eller Jordägarna i Hallen med Synebrev eller eljest bevisa, att de nu av dem uppgivna märken varit deras Bolstada (streck). Mera hade ej parterna att påminna, förutom det de sistl. Jan. hållit ägande Syn, som ej kunnat dem förena.¶RESOTUTIO:Emedan av föregående ransakning befinnes att Partena haft ägande Syn, som ej kunnat avhjälpa tvisten om deras Bolstada Streck, Ty dömmer Rätten till Tolvmanna Syn, likmätigt 26 Capitlet Byggninga Balken ll.

AGN1740,27/11,§7:Hans Johanssons i Hummelholm arvingar, Johan Johansson, och Olof Johansson jämte deras systrar Margareta, Brita och Anna Johansdöttrar genom bemälde deras Broder Johan Johansson, påstår efter förut gången stämning, att få njuta arv efter bemälde deras Farbroder Hans Johansson som Barnlös för 2 ½ år sedan skall avlidit.Bemälde Hans Johanssons vid sistlidna Allhelgona tid avlidna Hustru, Karin Abrahamsdotters arvingar, Olof Olofsson i Brattfors, Olof Danielsson i Norrbyn, Jon Jonas ) Eriksson i Ledusjö, Johan Andersson i Hummelholm och Matts Johansson på Vallen, haver den 25 i denna månad befullmäktigat Tullnären i Uhmeå, ( Umeå ) välbemälde Johan Sondell att i denna saken för dem svara, vid vilken fullmakts enl. Landsfiskalen Välbem. Petter Bohm och .. Jonas Hermelin å kärandernas vägnar begärde veta huruvida bem:e. Tullnären är försedd med någon sin förmans tillstånd till denna sakens utförande. Då bem:e. Tullnären uppviste respektive Landshövdings Kontrakt i Umeå den 25 denna månad honom meddelade resepass, att resa till Bröstad Gästgivaregård i Arnäs socken, varest han efter anmodan kommer vid Härads Tinget att biträda Hans Johanssons efter änkans Hustrus arvingars saken, och Hermelin förmente detta resepass ej vara nog tillräckeligt för Tullnären att såsom en uppbördsman kunna admittera till (allolerande) och begärer Rättens resolution häröver nu upplästes.¶RESOLUTIO:Alldenstund Lagen i 15 Capitlet Rättegångs balken ej tillåter någon Konungens (för) tjänste som uppbörd hanterar i Rättegång-saken någon be(tjänar), så kan för denskull den ej heller finna Tullnären Välbetr. Johan Sondel såsom hanterande (partens) uppbörd, av ehuru Justitien i Umeå kunna för Lag god fullmäktig i denna saken antagas.¶Sedan detta avsagt var, efterfrågades om Hustru Karin Abrahamsdotters arvingar voro själva närvarande, men som ingen av dem tillstädes var, är Olof Olofssons i Brattfors son, Olof Olofsson, vilken begärde att på detta sättet få uppskjuta Saken till nästa Ting. Å Kärande-sidan påstods att så vida anfrågat Inventarium ännu ej upprättat är efter Hans Johansson, ehuru han som lämnat är för 2 ½ år sedan med döden avlidit, hustrus arvingar som efter hennes död all bördemannens och hustruns egendom skall om händer tagit, må enl. vite till viss tid föreläggas att upprätta ett sådant inventarium som det änteligen verifiera kunna.Nämnden intygade att Testamente varit upprättat mellan Hans Johansson och dess Hustru Karin Abrahamsdotter, som och efter mannens död skall blivit för Rätten ingivet, men varandes nu närvarande arvingar neka sig erhållit därav någon kommunikation. Uplästes¶RESOLUTIO:Medan efter 9 Capitlet 1 § Ärvda Balken vid dödsfall timar, Inventarium upprättas bör, evad sådant gjorda äro, så har väl och Hans Johanssons Hustru Karin Abrahamsdotter ålagts vid bemälde hennes mans död sådant förelägga, men så vida det ej finnes vara skett utan all egendomen varit under änkans enskilda nyttjande till hennes död, alltså ålägges nu hennes arvingar som berättas hava samma egendom om händer, inom den tid 2 § avsade i åberopade 9 Capitlet Ärvda Balken föreskriver, över all den egendom som Hans Johansson med Bemälde dess hustru Karin Abrahamsdotter samman ägt, och sedan som den vid hennes döds dagar fanns, upprätta ett sådant inventarium som de det Edeligen verifiera kunna. Och det vid det ansvar tillgörandes som samma 9 Capitel 5 § daterar.

AGN1741,23/2,§11:I den vid sista Ting förehavda tvistiga arvssaken mellan framlidne Hans Johansson och dess Hustru Karin Abrahamsdotters i Hummelholm arvingar, inlämnades nu en förenings skrift den 1 i denna månad upprättad och underskriven av mannens arvingar Anders Johansson på Nordmalings Kyrkovall, Hustru Wallborg Johansdotter, gamla pigan Märeta Johansdotter, till vilken Nämndemannen Johan Pålsson i Torrböle åtagit sig förmyndareskapet, Johan Johansson i Afwa, Olof Johansson i Hörnsjö, Erik Jonsson i Aspeå, Soldaten Petter (Stadz) Hustru Karin Johansdotter, ogifta pigorna Brita och Margareta Johansdöttrar för vilka Nämndemannen Olof Sjulsson i Lögdeå åtagit sig förmyndarskapet. Och utgamla hustrun Karin Abrahamsdotters arvingar Olof Olofsson i Brattfors, Johan Andersson i Hummelholm, Per Eriksson i Ledusjö, Olof Danielsson i Norrbyn, Matts Johansson på Nordmalings Kyrkovall, Tobias Olofsson i Gräsmyr, Per Jacobsson i Flärke, Anders Jacobsson i Vitvattnet, Per Nilsson (ibid.), Båtsman Erik Rundmans hustru Margareta Jacobsdotter, Nils Matsson i Bastuträsk, ogifta pigan Anna Jacobsdotter för vilken Nämndemannen Johan Pålsson i Torrböle åtagit sig förmyndarskapet. Å framlidna Hustru Ingeborg Abrahamsdotters arvingars vägnar har därvid sig inställt Länsman Hans Finberg såsom deras förmyndare och Rätts bevakare, havandes bemälde Länsman Finberg jämte (fullmäktige) Johan Pålsson i Torrböle, Olof Andersson i Öre och Olof Sjulsson i Lögdeå, denna föreningsskrift såsom vittnen underskrivit och är av det innehåll att all den egendom som Hans Johansson och Hustru Karin Abrahamsdotter sammanägt, under hans hand och disposition nu vara må så riktigt uppgivas bör att det däröver författade inventarium ärligen verifieras skall, att någon gör sig delaktig av bemälda egendom sådan hustru Karin Abrahamsdotters (utgöring), utan allt redeligt på sitt samvete uppgiva, och till anteckning veterligt bör frambära, som sedan i anledning därav kommer ut efter lotten att delas, varav Mannens arvingar komma att njuta 3 lotter, och Hustruns arvingar 5 lotter, som allt skiftas å vardera sidan omräknade arvingarna emellan. Utom detta haver och dessa arvingar beslutit att låta av parterna (gemensamt) utgå till fullmäktigerna å ömse sidor avlönande och andra förväntade omkostnader så må vid första Ting som innan saken till detta slut kommit, bestigande till Etthundrade trettiotvå daler kmt., samt dessutom hava samteliga hustru Karin Abrahamsdotters arvingar enligt sina arvslotter att bidraga till Johan Johanssons i Afwa och Olof Johanssons i Hörnsjö fullmäktiges förnöjande, 30 daler kmt, Anders Johansson på Kyrkovallen 30 daler och dess Systrar Wallborg och Märta Johansdöttrar 24 daler, gör tillsamans åttio fyra daler kmt., som förbemälda Johan och Olof Johanssöner hava att återlämna må vid skiftets slut. Vilken förening på begäran protokollerades, och lät Rätten i övrigt vid denna arvingarnas förening bero och förbliva.

AGN1745,8/3,§15:S.d. Det har Länsman Välbetr. Johan Billström instämma låtit Bonden Jacob Mikelson i Lefwar ( Jacob Mikaelsson Levar ) för … om ersättning för 69 ½ # Hö, som Länsmannen hos honom i fordran inlämnat år 1743 den 4 Jan. av Arnäs sockens durchmarsch Hö, till 3 öre kmr. # , tillsammans 17 dr. 12 öre, och därjämte om förnöjelse skjutsen därför ifrån Arnäs 18 dr. 12 öre, tillika med Rättegångs kostnad, alltsammans belöpt till 33 dr. 24 öre kmt. Käranden föregav, att avskedade Länsman Hans Finberg anförde Hö uttaget, vilken han därför om redogörande och betalning instämt. Och att han stämt så väl med Länsman Peter Nyströms bevittnande, såsom ock igenom dess instämde fullmäktige Olof Olofsson i Brattfors och Olof Isaksson i Mo. Bemälde Finberg erkände sig samma Hö av Jacob Mikelson uttagit (för att i förstone) sig det betala.Alltså och emedan Nämndemännen från Arnäs socken intygade att Länsman Billström för anförda Hö socknen förnöjt med (8 öre) #. Alltså förklaras Hans Finberg skyldig, att efter samma pris uträknat, det ersätta och betala med 13 dr. 1 öre kmt. Samt dessutom skjutsen 18 dr. 12 öre, jämte i modererad Rättegångs kostnad 4 dr. Smt. Likaså finner Tings Rätten, efter Jacob Mikelsons påstående skäligt, att Finberg där honom i detta Mål onödigt tillskyndat Rättegångs kostnad med 2 dr. kmt. förnöja bör.

AGN1760,8/12,§28,Lagfartsprotokoll:Erik Mickelsson i Ängersjö 1. uppbud (å Olof Olofssons i Brattfors bördsrätt)

AGN1761,14/3,§39b:Besvärade sig Mickel Ersson i Ängersiö däröver, att hans son Erik Mickelsson börjat lagfara med hemmanet 6 seland i Ängersiö, som den förre berättar sig ärvt efter sina föräldrar, och i följe därav förmodar böra bliva oträngd, helst att Erik Mickelsson, vilken icke skall så skickat sig, ej heller hans hustru, att de hos honom kunna komma i något förtroende, ehuru Mickel Ersson nu på sin ålderdom tarvar Mans hjälp av någondera sine barn. Häröver uppviste till svars Bokhållaren Välbetrodde Erik Bergwik såväl Erik Mickelssons broders Olof Mickelssons saluskrift av d. 30 Maii 1755, varuti denna senare till den förre emot 18 daler koppmt överlåtit sin besittningsrätt uti berörde hemman, såsom ock Olof Olofssons i Brattfors under samma dato och åretal upprättade avhandling, dymedelst han förklarar sin rätt till anförde hemman skola tillhöra hans Sonason (?) Erik Mickelsson, emedan dess fader Mickel Ersson börden ej velat inlösa. I anseende till vilka avhandlingar, och som Mickel Ersson fants hava denna senare underskrivit och samtyckt, Erik Mickelssons fullmäktige förmente intet hinder böra läggas den begynte lagföljd uti vägen, helst densamma endast skedde till förvarande av hans förvärvade besittningsrätt, men icke att tränga fadren ifrån hemmanet så länge han lever emot hans vilja. Icke destomindre påstod Mickel Ersson enständigt, att Erik Mickelsson borde med detta hemmans lagfarande upphöra, vilket Härads Rätten lät hos sig uti övervägande komma. Ock alldenstund Erik Mickelsson igenom laga avhandlingar finnes hava förvärvat sig sin faders fadersbroders Olof Olofssons ej mindre än broders Olof Mickelssons rätt till besittningen av hemmanet 6 seland i Ängersiö Erik Mickelssons fullmäktige jämväl förklarat sig, att icke vilja rubba fadren, utan förmedelst den begynte lagföljden endast försäkra sig om den rätt uti samma hemman som han sig tillhandlat, fördenskull och emedan Mickel Ersson härigenom icke prövas för när ske, utan att han lika väl hädanefter som tillförne äger besittnings och åborättigheten sig förvarad så länge han lever, ty prövar vid slik sakens beskaffenhet Härads Rätten, att Mickel Ersson inget skäligt hinder emot Erik Mickelssons sökte lagföljd å meranämde hemman uti vägen lägga kan, där han icke laga klander anmäla gitter med bättre rätt och andra skäl.

AGN1762,4/12,§57:Lät Erik Mickelsson i Ängersiö tvenne köp och avhandlings skrifter, bägge daterade den 30 Majii 1755 samt jämte vittnen underskrevne, den ena av Brodren Olof Mickelsson och den andra av Olof Olofsson Ånger i Brattfors, varmedelst den förre emot ? daler kmt i bördsrätt till Erik Mickelsson sålt sin besittningsrätt å hemmanet Nr. 4. bestående av 6 seland hus och jord i Ängersiö, och den senare eller Olof Olofsson Ånger, emot den betalning som han tillstått sig till fullo nöje åtnjutit även upplåtit och avträtt dess börds och besittningsrätt uti anförde hemman, som Fadren Mickel Ersson i Ängersiö jämväl underskrivit och samtyckt, och vilka avhandlingar, emedan Erik Mickelsson fants hava erhållit trenne uppbud vid Laga tingen den 8 Decemb. 1760, den 14 Martii 1761 och 7 December sistberörde år, --- -- han nu behörigt faste och Dombrev därå, vilket ärende Härads Rätten i behörigt övervägande tagit. Och alldenstund ovannämde köp och avhandlingar lagligen slutne, uppbudne och lagståndne blivit utan nåtot annat emellankommande klander, än det Erik Mickelssons fader Mickel Ersson vid Tinget den 14 Martii 1761 anmält, vilket dock genom denne Rätts utslag av sistberörde dato finnes vara utur vägen röjt. Fördenskull och i förmågo av 1. 4. 5. och 6. Cap:len Jord Bl, prövade Härads Rätten skäligt, att under Erik Mickelssons börd och rätta ägo döma och förklara hemmanet 6 sel hus och jord i Ängersiö till stadigvarande oklandrad egendom för sig och efterkommande sina nu och i evärdeliga tider, att äga, bruka och besitta.

AGN1773,16/12,§51:Testamente(Databas Kråken 11A)

DB 1658 24/3 §1: Avlat barn med Margareta Ersdotter barnfödd i Umeåstad, barnet dog, ville ej äkta henne, 40 m mark.

OE i Ängersjö och Margieth Eriksdr barnfödd i Umeå stadh bekänna siglägersmål haft hafwa o tillsammans barn aflat, hwilket blef strax dödt,och henne intet til ächta hafwa, ej heller henne ächtenskap låfwat.Plichta 40 mk och 20 mk.

DB Nordmaling 1675 19/3, 1676 23/2: Test. som h. Brita i Ängersjö tillsinom sohn OE ib i löso och fasto gjort haver, uppbödz andra gången,tredje gången 1677 5/3.

DÖDSRUNA:Hustru Anna Mattsdotter ifrån Brattfors, varit gift med bonden Olof Olofsson ibm. i 52 år och haft 7 barn. har levat stilla och christligt.Dödde av ålderdom, begravd den 8 Oktober. 83 år 32 v gammal.(Databas Kråken 11A)

8 seland.9 personer mantalsskrivna 1679 (Pål Pålsson ej särskilt redovisad sombonde).Förväxlas ej med MP d.ä. i Agnäs, som var farbror.

DB 1678: Sakfälld för tvenne okvädingsord mot Johan Eskilsson i Orrböle.DB 1681: MP klagar över det intrång han tillfogats av sin broder påsamma hemman.DB 1682: En fordran till Jon Larsson i Rönnholm.DB 1686: Dömd för dråp på sin granne Hindrik Mårtensson att mista livet.(Ref Vb 1964).

Mats Pålsson var född i Agnäs och bonde på ett 8 selands hemman där.

Den 31 mars 1686 hade Hindrick Mårtensson,Mats Pålsson II,Olof Mattsson (kusin till både Hindrick,Mats och Pål) samt drängen Per Persson samlats hos Pål Pålsson III i Agnäs.De hade efter ett bönemöte hos Olof Mattsson gått över till Pål och där av värdinnan köpt för 9 öre brännvin.Efter en stund hade börjat bråka lite lätt över en båt som Mats hade lånat av Olof och som Hindrick hade tagit och rott över ån utan att ha fått lov att låna båten.Efter en stund kom Lars Mattsson,Matts Pålsson II:s styvson,in och Hindrick Mårtensson säger till Lasse att om inte Lasse passar korna bättre detta år skall han ge honom stryk.Hindrick och Matts börjar sedan att slåss och Matts sticker honom med en täljkniv i bröstet,under armen och i kindbenet.Hindrick kunde gå hem men efter 8 dagar avlider han och Matts Pålsson II blir dömd till döden.

Agnäs var på denna tid en by med många finnättlingar och det verkar ha funnits en viss inavel.Trots att de flesta var släkt med varandra på ett eller annat sätt,verkar ej grannsämjan ha varit den bästa,även före det olycksaliga dråpet 1686.

Länsmannen stämde 1673 Matts Pålsson II för att han liksom en hop andra hade utiblivit,när de kallats för att avföra ett kompani Västerbottens krigsfolk,som kom från Skåne.

1683 klagade Mats på sin bror Pål.De hade 1681 suttit på samma hemman,men nu hade Pål tagit ett golv ur hans nybyggda stuga för att själv använda.Pål hade bärgat en hel del av en humlegård,som Matts hade fått efter fadern Pål Pålsson II.Pål hade också tagit sig den bästa delen av en svedja,som de gemensamt fällt.Slutligen hade Pål gjort en bro över en bäck,som ligger mellan byn och svedjan,vilket inneburit att boskapen gått över och skadat sädesfälten.Pål svarade att han endast tagit sin andel,men han erkände att han tagit den bästa delen av svedjan och beträffand ebron hade Anders Pålsson gjort den som Påls dräng.Pål dömdes att ersätta och hjälpa sin bror.Dessutom förmanades bröderna att försöka leva med barandra i enighet.

DBN1673,17/2,§7:Länsman Per Olofsson ( ANM:Bör vara Per Östensson) i Levar besvärar sig högeligen över efterskrivna som för halvannan vecka sedan voro stämda, tillika nu den andra allmogen, att avföra ett Compagnie Västerbottens Krigsfolk som kommo ifrån Skåne, och efter Tågordningen hade Kungl. Majts. Pass för fri fordonskap till hästar och förtäring. Men sig absenterade, som nu bevistes och de tillstodo hade skett av tresko och lär i dess ställe ha måst med bön inkvartera en hop i Prästgårdarna hos Kyrkoherden, och Cappelanen utllejt deras hästar dem att avskjutsa med. Varför blevo de för sin treskhet pålagda skjutsfärderna och omkostnaden som för dem gjordes, betala och därtill böta vardera - 3 mk. smt. Nämligen: Olof Larsson i Brattsbacka, Pål Pålsson och Mats Pålsson i Agnäs, Johan Hansson, Per Persson och Per Larsson i Hummelholm, Isak Eriksson i Hallen och Per Eriksson i Järnäs.

DBN1677,5/3,§12:Efterskrivna har varit tionderäknare, vilka nu uppsäga sin tjänst, och äro obligerade för de åren de tjänt hava, ingiva en viss längd uppå dem som ha befunnits otrogna med tionde levereringen och provat och dem fördöljt skola, och Läns och Tolvmän göra en specifikation på dem som tillkommande sommar antaga samma tionderäknartjänsten, vilka rättrådeligen skola räkna och pröva tionden. Dessa följande män varit tionderäknare, nämligen: Erik Eriksson i Lögdeå, Matts Pålsson i Agnäs, Olof Larsson i Aspeå, Matts Andersson i Hörnsjö, Olof Eriksson i Hyngelsböle och dess Kamrerare.

DBN1678,2/2,§1:Johan Nilsson i Orrböle anklagade Mattz Påhlsson i Agnääss för det han honom har kallat vid okvädingsord, det Johan med vittnen beviste och Matz tillstod hava av hastigt mod sådant förövat, och som han sig rättade och bad för. Varför blev han saak att böta efter det 3 Cap. Tingsmåla Balken, - 3 mk. smt. för vardera, löper - 6 mk. treskiftes.ANM:Det torde vara Johan Eskilsson som avses och ej Johan Nilsson

DBN1681,1/3,§5:Matts Pålsson i Agnäs klagade över sin broder som sitter på samma hemman med honom. 1/ Att han skall ha taget ett golv ur hans nybyggda Stuga, och det brukat för sig. 2/ Bärgat en halv del av en humlegård, som honom efter fadern tillkom. 3/ Tillvällt sig den bästa delen av en svedja, som de bägge tillhopa har fällt. 4/ Gjort bro över en bäck, som ligger mellan byn och svedjan, att boskapen där inkommer och gjort Mattz Pålsson skada på hans säd.Härtill svarade Pål Pålsson 1/ Att de bägge tillhopa huggit 16 tiljor, 8 därav haver Påhl täljt och uppgjort för sig, de övriga lämnat sin broder, men icke dess mindre tager han dessa tillarbetade tiljor och brukar i sin stuga och lämnar de andra otäljda, varför jag de mina inte fått haver. Matz regererade Påhl hava tagit de bästa tiljorna för sig, och lämnat för honom de värsta.2/ Av Humlegården svarade sig Påhl ha bärgat så mycket som hans tomt och teg i bredden låg, det ofria lämnat sin broder. Matz replicerade, den värsta och odugligaste delen av humlegården som ej slagen var och ännu intet kommen i fullt bruk, honom på sådant sätt tillärnat. Men såsom ingen delning i humlegården ännu skedd var, utan ofördelt dem brukat i trenne års tid och frukten sig emellan fördelat. Hade han detsamma bort göra förlidna år och framgått till dess han har begärt och nått en rätt delning. 3/ Kunde Påhl intet neka att han icke den bästa delen av svedjan har sig tillvällat, det ock grannen Per Eskilsson vittnade.4/ Till bron över bäcken mellan byn och svedjan sade han vara gjord av Anders Pålsson och ej av sig. Matz replicerade att Anders Påhlsson var som hans dräng och bron vara gjord på ett ställe, där aldrig tillförne har varit bro för svedjans skull att göra honom ohägn på hans bestående Råg som av Pehr Eskilsson skattades för 20 ?.Resolution : Rätten finner skäligt att Påhl Påhlsson hjälper sin broder Mattz att inlägga i stugan så många tiljor som han ifrån honom tagit har. För det han har sig tillvällt Humlegården av egen godtycko och icke gått Laga skifte, jämväl gjort åvärkan på brodern i svedjan, böte han 3 daler smt. efter det 33 Cap. Jorda Balken eller ock 32 Byggninga balken eller upprättades brodern där hos all bevislig tagen skada.5/ Sedan tillvällande ohägn på svedjan genom en bros anläggande över bäcken, där aldrig bro varit haver, bötar han även sina 3 mk. i anledning av det 8:e. och 9:e. Cap. av Byggninga Balken, eller och skadan åter. Därhos varder bröderna förmanade att leva med varandra i enhet.

DBN1682,29/3,§5:Jonas Larsson i Rönnholm tilltalte Matts Pålsson i Agnäs om 20 daler han gått i löfte att betala för sin båtsman Lars Eskilsson i Aspeå som han skyldig var för 1 stång pantsatt Jord. Emot honom upplade sig Lars Eskilsson själv, berättandes det hans salig Svärmoder har försålt sin hustrus arvejord i Aspe 1/2 stång med något mera Land där till, som ungefär kunde göra 1 stång tillhopa för 44 daler den han av Joen Larsson söker nu inlösa efter Bysens gång, nämligen 24 daler stången, eller vill han lämna Jorden tillbaka. En vid namn Per Eriksson har först köpt denna Jord, och sig där först satt, sedan drog han därifrån och sålde samma Jordstång till Joen Larsson för 44 daler där han sedan satt 10 års tid, dock skattat. Gifte sig därifrån, och så upplät han Jorden till Lars Eskilsson i Aspe, att han skulle giva honom sina penningar igen, Nämligen: 44 daler på vilket ännu Rester 16 daler kmt.RÄTTEN: Så vida här infaller den tredjes förfång kan Rätten intet i detta mål så strikt förbliva vid byns gång, utan jorden bör lösas efter Mätmans Orden, som Lagen i det 2:a. Capitlet Jorda Balken likaledes förmäler, dock i det högsta efter det är i skuld. Men som parterna emellan ett fullt kontrakt är slutet, det Lars Eskilsson borde stå vid, ty vill Rätten saken dem emellan hava medlat, det Lars betalar till Joen 8 daler kmt. av resten på de 20 daler som Joen nu fordrar, och vare Jorden därmed alldeles inlöst.(Databas Kråken 11A)