Ett fascinerande ämne 20050326
Historia är ett fascinerande ämne, inte minst lokalhistoria som har mycket att ge oss nutida människor. Det står klart efter att ha lyssnat på Leif Boström, och läst hans bok ”Nederkalix sockens familjer 1539-1739". Text: Bosse Johansson		Leif Boström är fascinerad av släktforskning och lokalhistoria. Här vid den vackra kyrkan, närmare bestämt på taket, hände det märkliga ting för 330 år sedan.
Det var fullsatt i församlingsgården i Kalix då Leif Boström gästade Kalixbygdens Forskarförenings årsmöte. Han började med att berätta att många Boströmsläkter bor på orter som börjar med Bo, och att -ström kommer från strömmande vatten. Själv har Leif Boström rötter i Boden och farmor var född i Månsbyn i Nederkalix socken. I boken berättar Boström inte bara om när personerna är födda och döda. Nej, merparten av de 850 sidorna är fyllda av spännande berättelser från framför allt domböckerna. - Nästan alla mina förfäder var snälla. Men några kanske man skulle ha fått skämmas för, till exempel i Korpikå 1695 då en släkting förde ett ogudaktigt leverne. Först i slutet av 1400-talet blev Kalix egen socken, efter att tidigare ha tillhört Luleå. - Kalix var betydligt fattigare än Luleå på medeltiden. Luleå hade fler birkarlar och i Kalix fanns ingen riktigt förmögen, berättar Leif Boström. Fram till 1644 ingick även byarna i Överkalix i Kalix socken. Boström har dock, för jämförelsens skull, koncentrerat sig på familjerna i det som blev Nederkalix församling. Han har använt sig av skattelängder, till exempel tiondelängder till kyrka och stat, samt mantalslängder och bågalängder. Att männen är starkt överrepresenterade beror på att ytterst få kvinnor nämns i längderna. I bågalängden finns enbart manspersoner som orkar spänna en båge, alltså från 15-årsåldern. Tiden går fort då Leif Boström berättar. Vi är ett hundratal personer i församlingsgården, alla är djupt imponerade av hans minne och kunskaper. Det spelar ingen roll vilka frågor han får, svaret kommer direkt och i mångfacetterad form. Leif Boström har beräknat hur många som bodde i socknen, genom att räkna individerna i de olika familjerna. År 1675 fanns 200 gårdar i socknen, med totalt drygt 1 520 personer (en tolftedel av dagens Kalix). - Det var cirka fem personer i varje familj, ett vanligt snitt var två vuxna och tre barn. På varje gård fanns i genomsnitt åtta personer. Tack vare en grundlig genomgång av domböckerna har Leif Boström lyckats ge en mer levande bild av den tidens liv och leverne. - Alla gårdar i socknen har jag hittat någonting om i domböckerna, berättar han. Hur levde då "vanligt folk” under senmedeltiden och århundradet därefter? Ja, det är ingen lätt fråga att besvara men Leif Boströms forskning ger oss en fingervisning. Norrbottningen levde mer på boskap än på grödor som man gjorde längre söderut. För Kalixbon var det dock mest fisk som gällde, ofta från träskfiske. Leif Boström berättar att 1630-talet var ett svårt årtionde med många ödegårdar, för att inte tala om slutet av seklet: - Åren 1695 till 1698 var de värsta nödåren. 1696 dog tio gånger så många kalixbor som ett normalt år. År 1543 hade det funnits 145 gårdar i Nederkalix och resten av seklet ökade antalet med drygt 30 procent, till 191 gårdar år 1607. Som en följd av krig och hungersnöd minskade sedan antalet gårdar och invånare i socknen. Innan befolkningen hunnit hämta sig var det dags för nya krig. Det var få direkta krigshandlingar i socknen men folk drabbades ändå hårt av de många krigen, inte minst genom utskrivningen av soldater. Nederkalix och Överkalix ingick i Västerbottensregementet som deltog i 15 (!) olika krig under bokens 200 år. Bland annat 25-årskriget mot Ryssland i slutet av 1500-talet, 30-åriga kriget i Tyskland på 1600-talet och det 21-åriga nordiska kriget i början av 1700-talet. - Kriget mot Danmark 1675-79 var värst. Då tog man även ut bönder trots att de behövdes i produktionen. Och de flesta soldaterna kom inte tillbaka, de dog ofta av fältsjukan och andra umbäranden, berättar Leif Boström. I december 1716 härjade ryssar, så kallade kosacker, i Kalix socken. Leif Boström har i dödboken funnit att 64 personer dödades av ryssarna. De flesta var män men även sju kvinnor och 13 barn fanns bland de döda, eventuellt frös fem av barnen ihjäl. Sista året i boken, 1739, hade antalet gårdar minskat till 187. Många fattiga tvingades överge sina gårdar som därför fick nya ägare. Själv är Leif Boström född i Matteus församling i Stockholm och bosatt i Täby. Han är 43 år, teknologie licentiat och jobbar som delprocessledare för affärsutveckling vid Sydkraft Nät AB. Sedan 1970-talet har Boström varit fascinerad av släkt- och hembygdsforskning, och han har ägnat "tusentals timmar" av sin fritid åt Kalixboken. Han betonar att han fått ovärderlig hjälp av andra släktforskare, inte minst kalixborna Bengt-Göran Nilsson och Patrik Lundberg. Bengt-Göran Nilsson är sekreterare i Kalixbygdens Forskarförening och djupt imponerad av Boströms faktaspäckade bok: "detta kommer att bli en bibel för alla släkt- och historieintresserade med anknytning till Nederkalix under den här perioden", skriver Nilsson i medlemstidningen Kalixforskarnytt.

En unik inblick i dåtidens vardag
20050326

Boken om familjerna i Nederkalix är en guldgruva.
Tack vare Leif Boströms dammsugning av domböckerna för åren 1539-1700 får läsaren en unik inblick i människornas vardag och bekymmer.

Text: Bosse Johansson

Notiserna på detta uppslag är ett litet urval från Boströms bok. Absolut vanligast på tinget var tvister om mark, djur och liknande. Samt kungörelser och avtal om arv och sytningalön (=ofta hemmanet som gamla föräldrar skänkte äldste sonen för att få bo kvar).
Undertecknad har här valt ut mer spektakulära händelser, varav många inte skulle betraktas som brott i dag.
Detta gäller framför allt sexuella brott som förekom i följande varianter och ofta medförde kännbara straff:

Lägersmål eller lönskaläge: sexuellt umgänge mellan två ogifta personer. Böter tre mark.

Mö- eller jungfrukränkan: mellan två ogifta personer där kvinnan var oskuld. Böter 40 mark (20 mark om kvinnan var oäkta.

Enkelt hor: mellan två personer där ena parten var gift. Böter 40 mark. Formellt gällde dödsstraff men kungen hade benådningsrätt.

Dubbelt hor: mellan två gifta personer. Dödsstraff, före 1608 hade endast mannen rätt att söka kunglig nåd.

Tidelag: mellan människa och djur. Dödsstraff utan benådningsrätt.

Det fanns många andra brott och bland straffen kan nämnas: att sitta i kistan, på stocken och hästen vid kyrkporten, att löpa gatulopp, att plikta med kroppen, att slita ris vid tingsstugudörren.

Nämnden på tinget bestod av tolv nämndemän (”tolvmännen”). De var förmögna bönder som ofta fått uppdraget i arv från släktens tidigare generationer.

Olles och Eriks Blåkullafärder
20050326

I april 1675 rannsakas Erik i Siknäs för olika yttranden han fällt.
Han har varit soldat och skryter med att han lärt sig trolla av sin värdinna i Tyskland.
Text: Bosse Johansson

Eriks hustrus systers oäkta son, sjuårige Olof, har omhändertagits av en bonde i Råneå. Gossen Olle har klagat över att han föres till Blåkulla på nätterna. Då förbarmar sig kyrkoherde Samuel Reen över Olle och tar honom till prästgården att föda honom gratis.
Inte heller här får sjuåringen nattro utan Blåkullaresorna fortsätter. Kyrkoherden begär då att häradshövdingen Wijnblad von Walter ska komma och förhöra den lille gossen.
Olle uppger att det är Erik som kommer på natten och tar honom till gästabud i en stor röd stuga med mycket folk. Sittande på buken på Eriks upp och nedvända svarta bock flyger Blåkullafararna men mellanlandar på taket i Kalix kyrka.

Uppe i klockstapeln passar Erik på att skava kyrkklockorna med en kniv. Avskavet stoppar han i ett horn där han har smörjelse att stryka på bockens horn. Olle berättar för häradshövdingen att han inte är rädd att falla ned, men att det är kallt på kyrktaket. Han berättar också att under bordet i Blåkulla ligger en stor svart hund som heter Svartgobben.
Efter måltiden spelar Svartgobben med rompan mot golvet och då börjar alla i stugan dansa.
Ibland blir Olle också förd till Blåkulla på en vit ko, och ibland på en eldgaffel som Erik rider på. Gossen gråter bitterligen och säger att Erik hotat slå honom om han berättar något om Blåkullaresorna.

När gråten stillnat somnar Olle från vidare förhör. Kyrkoherden säger att det är första gången han sett gossen gråta, han har alltid varit frisk och frimodig.
En månad efter förhöret med Olle i prästgården berättar Erik märkliga saker för bonden Jon i Piteå. Denne för det vidare till prosten Olaus Graan som skriver till häradsrätten i Kalix. Erik har grovt förtalat värdige kyrkoherden herr Laurentius Calicius och välförståndige länsmannen Jakob Jakobsson. Erik skall bland annat ha sagt att bägge är trollkarlar. Han ska också ha sagt att han tar prästen Gullik Blix i Råneå och rider på honom till helvetet: ”Väl där sätter vi prästen med huvudet ner och fötterna upp, till dess vi rida honom hem igen.”

På tinget nekar Erik till beskyllningarna. Säger att han berömt kyrkoherden Calicius för att han straffar synden.
En vecka senare hålls rättegång i Piteå. Då förnekar bonden Jon, hustrun och pigan att Erik skulle ha pekat ut Calicius och Jacobsson som trollkarlar. Erik nekar åter till alla anklagelser, säger att han endast menat att prästerna och länsmannen inte var fria från trolldom, inte fria från trollkäringarna. Häradsrätten framhåller att kyrkoherdens, länsmans och prästen Blix heder och ämbeten är okränkta. Erik i Siknäs skall senare ha dömts till döden, men hovrätten benådar honom till gatlopp och kyrkostraff.

(Fritt ur Nederkalix sockens familjer 1539-1739)

20050326

Fakta/Kalixbygdens
Forskarförening
Kalixbygdens Forskarförening bildades 1983.
Föreningen håller årligen minst fyra föredrag med föreläsare som är både lokala och externa
Anordnar även utflykter till sevärda platser. Senast gick resan till det gamla nybygget i Rikti-Dokkas, med stopp och guidning även vid Hyttgården i Töre och herrgården i Melderstein.
Medlemsantalet i föreningen, som är en av de större i Kalix, uppgick vid senaste årsskiftet till 401 stycken.
Föreningen hålls samman av medlemstidningen KALIXforskarNYTT som kommer ut med fyra nummer per år.
Den är efterlängtad då många medlemmar, 180 stycken, är kalixbor i förskingringen och vill hålla kontakten med hemorten.
Föreningen puffar även för dokumentation av bland annat hembygden. Många medlemmar ligger bakom en ganska omfattande utgivning av olika hembygdsböcker i Kalix med omnejd.
Vid årsmötet den 24 februari presenterade Leif Boström sin bok om Nederkalix Sockens familjer 1539-1739. Den rönte stort intresse och det medhavda lagret till försäljning räckte precis till den entusiastiska publiken.
Styrelsen består av Karl Lantto, ordf, Gertrud Ryd-Hylander, kassör, Bengt-Göran Nilsson, sekr, Anders Pettersson, vice ordf, samt Sten Rönnberg, Herman Larsson och Kristina Högdahl. Suppleanter Märta Greta Guth och Stig Jonsson.

En unik inblick i dåtidens vardag
20050326

På detta och nästa uppslag finns ett litet urval notiser från boken ”Nederkalix sockens familjer 1539-1739”. De flesta notiserna har avkortats och redigerats i samråd med Leif Boström. Vi har valt att i de flesta fall endast ange förnamn.

Inom parentes: byns namn omkring år 1540, samt antalet gårdar vid ett par tidpunkter under bokens 200 år)


BONDERSBYN
(Bondensbyn 1539 två hemman, 1660 åtta gårdar)

1586 får Olof böta för att han gjort åkomma i kyrkvägen.
1592 får Biörn böta tre mark för lönskaläge.
1659 ger Jacob i Brattlandet till kyrkan när han var kommen ur sjönöd i forsarna och hans barn kommit till hälsan igen.
1691 anklagas änkan Brita för att ha mjölkat grannens get, och en piga har spridit ut att Brita utövar trolldom. Brita nekar och nämnden betraktar anklagelserna som ogrundat skvaller.
1696-1698 anklagas soldaten Lars för en mängd stölder under dessa nödår. Bland det stulna finns en fäll, en vadmalsrock och andra kläder som skjorta och tröja, samt en lax, brödkakor, barkblandat bröd, kött och och strömming. Lars erkänner men påstår att hans hustru Brita, som kom från ett tjuvaktigt släkte, övertalat honom att stjäla. Häradsrätten dömer Lars från livet. Året därpå, 1699, dömes ”Tjuvbrita” till böter och uppenbar kyrkoplikt för stöld av en gryta, vattuså och ett matfat.
1728 har David på hemmanet Bondersbyn 4 ännu icke, för fattigdom, mäktat uppbygga gården till fullo. Fienden hade avbränt hela gården och David bekommit ett frihetsår av kammarkollegiet.


BÖRJELSBYN
(Byrilsbyn 1543 sju gårdar, 1667 åtta gårdar)

1546 har Olof i Byrilsbyn rymt söderut.

1585 blir Hindrik bötfälld med 40 mark för sängalag, blir benådad till kungens goda behag, ger penningar 16 mark.

1636 blir Nils bötfälld med tre mark för ogilla broar.

1669 är hustru Anna, 1/8 mantal, utfattig knekthustru i stor gäld och fattigdom. Säden är bortfrusen och Anna har många små barn, mannen i garnisionen i Skåne.

1678 fälls soldaten Olof för hordomslast med rustmästaren Olofs hustru i Sangis. Bötar 40 mark silvermynt.
1680 är Kerstin från Ytterbyn havande efter att ha blivit belägrad av soldaten Olof i Börjelsbyn. Kerstin får böta 40 mark silvermynt och sammaledes Olof eftersom han inte på någon förmaning vill äkta henne.

1697 inlägger handelsman Mickel Holm en räkning där han debiterar Samuel i Börjelsbyn 22 daler kopparmynt. Anders är bortrymd till Österbotten och hans hustru ligger sjuk.

1697 bevisar bonden Nils att hans legopiga Ella stulit fem kyrkkannor sädeskorn. Hon erkänner och uppger att en hustru Marieta tubbat henne till stölden. Ella fälls att böta tredubbelt, fyra daler silvermynt, och Marjeta kallas till nästa ting. Nils har skurit grödan av samma korn Marjeta utsått och kräver inget ytterligare av pigan.

1728 är gården Börjelsbyn 5 fullbyggd efter att ha blivit bränd av fienden. Bonden Carl har bekommit fem frihetsår av kungliga kammarkollegiet, har öppen åker två tunnland och manshjälp av sonen Lars.

GAMMELGÅRDEN
(Gamblegården 1543 sju gårdar inklusive Börckenes, 1689 tio gårdar)

1505 Morthen i Gamblegaard är en av tolv synemän i Kalix socken.

1513 nämns Oleff Niclisson i Gamblegaard och hans bor Per i Seffaste by, Lule sogen.

1671 anklagas fänriken Nils för att ha belägrat soldathustrun Karin från Innanbäcken. Ingen på tinget har vetskap om saken som därför anses vara ett löst rykte som spridits av avundsfulla människor. Vid ett tidigare ting dömdes Karin till döden för att ha belägrats av en gift man, Anders. Karin benådades dock av höglovliga kongliga hovrätten.

1692 har Erik stulit tobak i en kyrkstuga under högmässan, får böta 40 mark för sabbatsbrott. Dessutom har Erik av övermod och trotsighet, kyrkoherden Lars Calicius till förakt, lupit till klocksträngen och begynt ringa för ett lik där i byn. Han döms, sig till smälek och andra till varning, att sitta tre söndagar i stocken på kyrkogården.

1696 fälls Erik för åtskilliga tjuvnader. Han har tidigare pliktat med gatulopp och döms nu att betala 120 daler, tre gånger det stulnas värde,

1699 beskylls en annan Erik för att ha stulit ett lass hö ur en lada i Börjelsbyn. Erik påstår att hans två omyndiga gossar, Erik och Nils, gjort det. Domen blir ett gossarna ska skäligen näpsas med risbastu hemma i köket, utförd av fadern och i närvaro av en bröderna samt en nämndeman och grannarna.

1726 köper bergmästare Seger Svanberg och häradshövding Michael Eurenius Höjer med sina fruar bänkrum i kyrkan. Första bänken på vänster hand anses lämplig för männen och första bänken på kvinnfolksläktaren för fruarna. Året därpå köper Svanberg och löjtnant Furubom bänkrum efter sina hemman och bygger en ny bänk.

1728 åtar sig bergmästare Svanberg att från Stockholm beställa en klocka till klockstapeln.


INNANBÄCKEN
(Jnnanbecken 1543 fem gårdar, 1640 åtta gårdar)

1569 har en hustru Ingrid tagit hö av Nils i Gamleby.

1571 får Olof Jåpsson böta för ängesöd och svarslösa.

1645 får Jacob böta tre mark för ogilla broar i allmänna vägen.

1659 får Jakob ställa 40 mark i vite för att ha beskyllt Nils för tjuvnad, utan att det gick att bevisa.

1665 i juni klagar Pulinge-, Ryssbält- och Siknäsborna på Innanbäcksborna för att kyrkovägen är mycket ofärdig. Innanbäcksborna förmanas att snarast iordningställa vägen.

1688 beslutas att förre tolvmannen Nils, som blivit huvud- och sinnessvag, ska föras runt i socknen för att få hjälp, råd och tröst i sitt sjukliga tillstånd. På det att han kan någorlunda diverteras ifrån sina melankoliska tankar och svårmodigheter, när han njuter annat gott folks umgänge och icke stadigt vistas i ensligt rum som han i några år har gjort.


KAMLUNGE
(Kamblunghe 1539 två gårdar, 1696 tre gårdar)
Bynamnet från finskans ”kampela” som betyder skev, sned, eller från samiskans ”kama” som betyder dundra och ”lånjko” som betyder sammanflytning)

1575 blir Olof dömd ifrån livet för att han stulit en fet lax och någon salt lax. Han blir benådad och ger 160 mark.

1658 ger Nils Jacobsson i Kamlunge och Lars Eriksson i Yttermorjärv till kyrkan när de har varit i sjönöd i forsarna och blivit förhulpna oskadda därav.

1665 avlägger Nils Jacobsson sin tolvmannaed å bok.

1673 håller välborna herr landshövdingen en stämma med allmogen i Kalix socken, bland annat angående fisketvist med överkalixbyarna Vännäs, Heden, Hellan, Grelsbyn och Svartbyn. Stridigheten gäller laxpator i Mordjerf, Kamblunge, Bondersbyn, Byrilsbyn och Månsbyn.

1733 har något oväsende förelupit en söndagsmorgon emellan Lars Larsson och Anders Olofsson.


KORPIKÅ
(Korpekåå 1543 tre gårdar, 1667 sju gårdar)

Jöns Larsson från Korpewikeå nämns i ett brev från något av åren 1452-1479, dateringen är oklar.

1656 vittnar och betyga tolv edsvurna i Kalix socken att följande personer hava slagit och fällt några stycken björnar: Peder Olufsson och Lars Michilsson i Vennäsa två gamla björnar, Anders Nilsson i Svartbyn och Peder Erichsson i Grelsbyn en gammal björn och tre unga, samt Erik Hindrichsson i Korpikå och Peder Olufsson i Vennäsa en gammal björn och tre unga.

1669 sitter Per Hindriksson i stor gäld och fattigdom, med säden alldeles avfrusen.

1695 angives bröderna Nils och Johan för att hemma hos sig föra ogudaktigt leverne med slagsmål och bannskap sig emellan. De uteblir från tinget men fälls till 40 mark vardera.

1697 under nödåren anklagar korpikåfödde kyrkoherden Lars Calicius soldaterna Nils, Johan, Henrik och Nils för att ha stulit tolv av hans får. De erkänner att de bland annat stulit ett mycket stort och fett får. Fåren har de kokat och förtärt på Kyrkobordet. Tjuvarna döms att böta tre gånger fårens värde och att ersätta kyrkoherden.

1698 anklagar kyrkoherden soldaten Nils i Korpikån och Lars i Gammelgården för att tre år tidigare ha avhänt ett får ur hans fårhus. De erkänner och får tillhopa böta nio daler silvermynt, tre gånger fårets värde.


MÅNSBYN
(Karmansbyn 1543 åtta gårdar, 1667 nio gårdar)

1582 får Henrik böta för snatteri. Han har nappat eller rivit ull av sin grannes får.

1605 har Olof slagit sin granne Henrik en blånad och får böta 1,5 mark. Samma år har Olof också hävdat Knuts oäkta dotter till jungfrukränkning. Han slipper straff då han lovar taga henne till sin äkta hustru.

1649 vittnar finska flickan Margreta, 16 år, att ogifte Anders belägrat sin broder Josefs hustru Margreta. Båda nekar alldeles. Flickan berättar att hon sett Anders ligga på bänken och Margreta framför på en stol, sedan låg han ovanpå henne och flåsade mycket. Anders bekänner i pastors, befallningsmans och länsmans närvaro att de haft olovligt umgänge, men det var tre år innan Margreta blev gift med brodern. Saken kommer upp på ytterligare två ting men båda nekar. Rätten lägger saken i Guds händer och båda frias.

1677 gifter sig Malin Persdotter, 15 år gammal.


NÄSBYN
(Biörbernees 1542 sex gårdar, 1650 elva gårdar)
Bynamnet kom troligen av björnberget, numera Rammelberget)

1539 får Mårten i Bredvik böta 20 mark för mökränkning.

1549 får Mårten böta för helgdagsbrott.

1673 före jul kommer klockaren Olof till Jöns i Vassen för att på uppdrag av herr vällärda kyrkoherden Laurentius Calicius uppbära hans rättighet. Jöns ska då enligt kaplanen herr Lars ha sagt till klockaren att "du förbrinner i helvetet, din skälm" och sedan slagit honom till marken. Därefter ska Jöns hustru och son ha dragit klockaren i håret. Jöns döms att böta 20 mark silvermynt för skällsord och åtskilliga pustar hårdrag och blånader över hela ansiktet. Att Jöns eventuellt blivit slagen av klockaren i ansiktet är inte bevisat, och ”den bryter som först slår”.

1683 blir Jöns anklagad av kyrkoherden för att ha undandolt en ko. Jöns frias sedan han med frivillig ed förnekat inför rätten att han varken borttagit, slaktat eller njutit av besagda ko. Ett får som Jöns och kyrkoherden tvistat om beslutar rätten ska komma de fattiga i sjukstugan till godo. Samtidigt förbjuds Jöns med sina barn och husfolk att härefter tillfoga herr kyrkoherden på Prästebordsägorna något men och intrång, varken med slått eller boskapsbetande.

1683 vid samma ting döms Jöns och sonen Johan för att ha stulit en fårskinnspäls hos fjärdingsman Olof. Jöns döms att betala tre gånger fyra daler silvermynt. Efter att kyrkoherden klagat döms även Jöns och Johan, som är soldat, för deras inbördes förda olåt och förargerliga beteende hemma i huset. Jöns sätts denna gången i kistan och sonen på trähästen, till prov och åtvarning under höga överhetens egen korrektion.

1687 har konan (lösaktiga kvinnan) Beata på Näs sig med oäkta barn råda låtit. Först bekänner hon att herr kapten manhaftig Niclas Gierström vore rätta barnafadern, men skyller sedermera på kaptens pipare Samuel. Båda nekar och kapten Niclas försöker med intyg från grannar visa att den skyldige är hans löjtnant Carl Lärka. Denne ska ha haft sammanlag med Beata, då hon spann hos löjtnanten som behållit henne över natten innanför låst dörr. Johan i Näs har ståendes på lur i förstugan hört hur sängen knakade och Lärkan haft elakt väsen med henne. Beata bekänner att Lärkan allenast en gång haft sammanlag med henne och svarar med nickande huvud mot kapten att han är den skyldige barnafadern. Alla tre döms till 40 mark i böter och kyrkostraff, piparen Samuel blir frikänd.

1690 besvärar sig kyrkoherde Calicius över att Sara i Vassen överfallit hans vallpiga med hugg och slag och förbannat boskapen. Kyrkoherdens boskap har kommit in på en äng där gärdsgården låg nere på några ställen. Sara kommer löpande med ett trä och slår pigan tre slängar över axlarna så hon blir blå. Sara erkänner att hon gjort det i hastig vrede men ber om lindrigt straff då hon är fattig änka. Hon får böta tre gånger tre mark silvermynt.

1695 har Näsbyn medelmåttig åker, svaga ängar, skog till husbehov, svagt mulbete, notfiske och litet laxfiske.

1696 kungöres att kapten Niclas på bryggan vid kronoboden med hugg och slag överfallit fjärdingsmannen Anders i Rolfs, nu närvarande med gråtiga ögon. Kapten Niclas hotade Anders med handklovarna och sade honom böra tagas till soldat. Allt blir inprokollerat och till efterrättelse taget.

1700 framkommer att bonden Johan i Överkalix använt falska mynt av tenn. Han påstår sig ha fått mynten av tolvman Jöns i Övermorjärv, men denne nekar. Johan bleknar då Samuel i Näs säger sig ha fått en falsk karolin av Johan. Rätten tror att denne är skyldig men fattar inget beslut, utan överlämnar falskmyntningen till kungliga hovrätten.


PÅLÄNGE
(Pulinge 1543 fyra gårdar, 1636 sex gårdar)

1493 nämns Jönis Hermansson i Stockholms stads tänkeböcker.
1607 har Olof nattetid varit i kyrkogården och uppskottat en grav där Lasse är begraven. Olof bröt upp kistan, rev av svepeklädet, huvudkläder, ett örngott och en vepa. Veckor därefter blir salige Lasses barn dött och läggs i samma grav. Då upptäcks den grova gärningen och prästen upplyser församlingen. Olof blir dömd från livet och sätts i fängelse till dess vår nådig herre konung svarat vad straff han lida skall. Olof rymmer ur fängelset med järnen kvar både till hand och fot. Med Satans makt sticker han samma järn av sig. Nu är det utsänt på alla vägar här omkring att söka honom så man förmodar få honom igen.
1663 har Erik med våldsverkan tagit en ängesteg och slagit den, får böta 40 mark.
1695 har Pålänge god åker, goda ängar, litet laxfiske, haffiske, svagt mulbete och god skog.


RIAN
(Rium 1543 fem gårdar, 1628 sju gårdar)

1539 får Nils böta 40 mark för att han slagit huvudsår på Hans.

1617 har bonden Jöns i Böle bedrivit hor med Olofs hustru i Rian. Horkonan blir dömd ifrån livet men Olof beder för henne och vill henne gärna förlåta. Året därpå har hustru Karin, efter den kungliga hovrättens svar, stått sitt straff för sin bekända hordomssak.

1666 gör Mårten stort intrång på Månsbybornas marker, med fågelskjutande och annat.

1733 beklagar sig Per på Rijan över grannhustrun Lisbeta. Hon skall ha förargat både med liv, trätor och olåt, och vid fäbodarna beskyllt Pers hustru Anna för hora och tjuv. Lisbeta påstår att hon emellan fyra ögon sagt att Annas barn vore värre än Lisbetas, men låter offentligen framflyta flera anstötliga utlåtelser. Kyrkorådet med hela församlingen beslutar att Lisbeta ska sitta en söndag i stocken för kyrkodörren.


ROLFS
(Rulffzbyin 1539, har under hela tidsperioden haft tre gårdar, 1725 sju gårdar inklusive bydelarna Grötnäs och Vallen)

1505 i pergamentsbrev nämns Jonss i Grotenäs bland tolv synemän från Kalix socken.

1543 har Nils i Grötnäs slagit ihjäl sin broder Erik och får därför böta 13 mark 8 öre.

1556 får Nils i Rolfs böta för att han tagit någon jord från prästebordet, 1561 får han böta för helgdagsbrott.

1675 döms Anna, lös kona, till 40 mark silvermynt. Hon anges ha åtskilliga gånger mjölkat boskap tillhörig Jöns i Rolfs och Lars i Innanbäcken. Hon ska ock ha noppat ax av åkern, jämväl ha stulit en säck av Lars svärmoder. Eftersom hon icke orkar böta sliter hon ris vid tingsstugudörren.


RYSSBÄLT
(Ryskepelth 1543 fem gårdar, 1628 sju gårdar)

1539 får Gunnar böta 40 mark för mökränkning.

1659 ger Grels till kyrkan när han kommit till hälsan igen.

1659 ger Erik till kyrkan när hans syster blivit helbrägda.

1673 döms Anders att betala Henrik i samma by 36 öre kopparmynt. Anders har kört tre mil med Henriks häst utan att ha lov att köra så långt.

1688 har soldaten Nils, ungefär 40 år gammal, missbrukat kyrko- eller brudvigningsceremonierna genom att i en stuga på Kyrkobordet sammanviga soldaten Carl med en piga. Brudgummen och brudsvennerna har druckit sin törstedryck ur en på bordet stående skål med spybål. Pigan Margeta, 18 år, svarar sig inte ha vetat att hon blivit sammanvigd. Carl har tagit henne med makt fram till bordsändan, satt henne på sitt knä, begärandes att Nils skulle viga dem. Straffet för att bruka prästaämbetet utan att vara kallad därtill är att sitta i stocken, mista husen och visas ur stiftet. Prästen som viger dem som inte är lovligt till äktenskap skall spisas med vatten och bröd i fängelse en månad och sedan förvisas landet. Soldaterna bedja om nåd, emedan de aldrig gjort det i ond mening till Guds ord, utan av ungdomens obetänklighet att skämta med pigan. Rätten synes bästa vara att de undergå något korporalt straff i stället för böter av en månads sold, jämvält kyrkligt straff.


SANGIS
(Sangiis 1543 11-13 gårdar, 1635 tolv gårdar)

1505 nämns Gregers och Mons i Sangis bland tolv synemän från Kalix socken.

1557 får Olof böta för lönskaläge.

1575 får Måns böta för helgdagsbrott.

1585 får Olof böta sex mark för snatteri för att han tagit några fiskar ur ett nät.

1590 får Olof, Nils och Olof böta tre mark var för att de stängt för en fiskebäck.

1672 bekänner Joseph att han för fem år sedan belägrat en lös kona och oäkta barn avlat. Nu har han åter inlåtit sig i lös kona, Valborg i Vånafjärden, och avlat barn. Josephs tredje lägersmål får till följd att Barbro i Sangis blir död i barnsäng. Barnen med bägge lösa konorna är i födseln döda blivna förrän de kristnades. Joseph straffas med tre gånger 40 mark silvermynt i böter samt kyrkoplikt.

1673 angives Joseph vara gift och ha sin hustru, Anna benämnd, i Riga. Han hade tagit henne på Ösel men sedermera deserterat. Medan han varit i Kurland med krigsfolket har hon låtit sig belägras av en annan. Saken beror till dess en löjtnant och en fältväbel kan vittna.

1678 döms rustmästaren Olofs hustru att böta 80 silvermark och utstå kyrkoplikt. Hon har i sin mans treåriga frånvaro låtit belägra sig och bedrivit hor med en ogift dräng, Olof i Börjelsbyn, och tvillingar med honom avlat. Hon dem fött något efter sin mans hemkomst. Mannen lovar taga henne igen och begär uppskov med böternas erläggande. Horkarlen är bortrest och skall lagföras och dömas på nästa ting.

1678 har Grels skylat mera på snesarna än vara borde, och eljest haft oskäligt oljud och bannskap på kyrkogården. Sätts i kistan då han inte har medel att plikta med penningabelopp som på sådant följa borde.

1681 i juli är inga högmålsärenden på tinget, utom att en soldat Joseph i Sangis skall ha belägrat en piga ifrån Säjfnis. Varom skall framdeles rannsakas eftersom hon nyligen fött barn.

1696 har soldaten Carl illa hanterat och slagit sina föräldrar vid Kyndelsmässotiden. Han har fattat modern i halsen och slagit både henne och systern med ett vedträ över armen. Fadern Grels rusar till undsättning med ett vedträ men blir omkullkastad och slagen kolblå i ansiktet med samma trä. I juli avlider Grels. Inför rätta visar Carl bedrövat mod och gråtande, seendes mycket ynklig ut, mager och utsvulten. Hans föräldrar har alltid visat stor avoghet och vidrighet emot sina barn. Fadern Grels blev förra julen avstraffad med gatulopp för sin olåt hemma i huset samt för gudstjänstförsummande. Efter gatuloppet fick han aldrig sin hälsa som tillförne. Modern och systrarna förlåter Carl och ber att han skall få ett lindrigt straff. Han har alltid varit den frommaste och lydigaste bland barnen. Att angripa sina föräldrar är förbjudet med livsstraff. Häradsrätten dömer efter Guds lag honom från livet, för vidare beprövande under kongliga hovrätten.

1716 hittar drängen Jöns färjkarlen Nils hustru Karin i skogen, för fienden undangömd och insomnad. Hon är halvt förruttnad, blir dock inbragt i kyrkogården och begraven.

1716 blir hemmanet Sangis 5 spolierat och öde då åbon blir ihjälslagen av ryssen. Hemmanet ligger öde i åtta år innan det blir upptaget med fem frihetsår.


SIKNÄS
(Sicknes 1539 åtta gårdar)

1554 får Grels böta för blodvite. Han ger en korsräv värd två mark.

1562 får Grels böta för att han sålt två rävar i förbud.

1668 slår Nils sin granne tre blånader. Får böta efter 10e kapitlet i sårmålsbalken tre mark för var blånad.

1675 blir Olof soldat Stor, året därpå dör han vid Lund.

1683 beskylls soldaten Jacob för att ha bragt en annan bybos dotter i skamlöst och uppenbart rykte, att ha haft olovligt umgänge och sammanlag med henne. Soldaten medger ryktet och bevisar med två vittnen att det är sant. Dessa har fullkomligen hört och märkt hur han om nyårsnatten haft åtskilliga gånger sammanlag med henne, i den kyrkstuga där de låg tillhopa. Jacob säger att han gärna vill henne äkta. Han blir befriad från straff och föräldrarna uppmanas att låta dem komma till äktenskap. De lovar det efterkomma och fördenskull blir hon också ifrån straff befriad.


STORÖN
(Storöö 1539 fyra gårdar, 1607 fem gårdar)

1616 är Olof i Storön och Olof i Ryssbält i träta om ett laxfiske i Brännskatan. Olof i Storön har åverkat nätstället och blir sakfälld, tre mark, nätstället tilldöms Olof i Ryssbält.

1662 ställs Peder i Storön och Margareta i Töre inför rätta. Han är en gift person och hon en ogift kona. Ryktet säger att de bedrivit enfalt hor men de anklagade nekar. De ser inga andra skäl till ryktet än att Peder en gång kastat sig med kläderna i sängen där Margareta låg om dagen, varest också låg en liten flicka. Peders hustru vill gå i lag för sin man, att han för ryktet och gärningen skall vara oskyldig. Rätten skjuter saken i Guds händer.

1662 i december har Storöborna fört får till en ö där de har en svedja. Emellertid har Ryssbältborna tagit fåren och fört dem in på Storön, varvid fem får kommit bort. Eftersom Storöborna inte kan bevisa hur många får det var beslutar rätten att Ryssbältborna skall betala dem 2,5 får.

1669 får Lars säden avfrusen, är gästgivare i fattigdom.

1669 ställs änkan Karin för rätten. Hon har låtit sig belägras av en gift person, Henrik från Torneå, som sedan är död vorden. Karin nekar inte till att de avlat barn tillsammans, varför hon blir sakfälld till 40 mark silvermynt.

1694 anklagas utlejde soldaten Lars för lägersmål med Brita ifrån Näs. Hon berättar att Lars under påsktiden, efter lägersmålet, kommit medan hon legat och sovit, slåendes med yxan i väggen så hon blivit förskräckt. Barnet blev således för henne missgångit, ej varit annorlunda än som blodslem. Hennes bekännelse om barnets missfödsel håller rätten av intet värde. De förmenar att hon sådant utspritt för att Lars skall bevekas att äkta sig med henne. Han fälls för det andra lägersmålet till två gånger 40 mark och konan till 20 mark silvermynt.

1695 har Storön god åker, svaga ängar, skog till vedbrand, medelmåttigt mulbete, gott havsfiske samt sälfiske.

Upptäcksfärd i Nederkalix historia 20050402
I sin bok tar släktforskaren Leif Boström oss med på en unik upptäcksfärd i Nederkalix historia. På 850 finstilta sidor berättar han om socknens samtliga familjer under 200 år. Mycket är hämtat från domböckerna och först kan berättelserna tyckas skrämmande, främmande för vår upplysta tid. Sedan kommer insikten att mycket är sig likt.		I boken finns berättelser från varenda gård under de 200 åren. Dagens och kommande generationer får en unik inblick i hur det var förr, och inspiration att göra det bättre.
Jag begav mig till vackra Övermorjärv. För att finna miljöer från historiebokens berättelser, för att med kameran försöka illustrera den medeltida byn. På 1600- och 1700-talen hade Elias och Jöns från Övermorjärv stort inflytande i socknen. De var bland annat tolvmän, en syssla som gick i arv bland storbönderna. Elias och Jöns framträder ofta i skattelängder och domböcker. Till exempel 1685 då Anna i Rolfs tvingades placera sin lille gosse i Övermorjärv, som knektämne hos tolvmannen Elias. Uppgifterna i den lilla notisen är tillräckliga för att förstå Annas och gossens förtvivlan. Det är naturligt att känna sympati med den lilla människan, precis som många känner i dag då gamla i Morjärvsbygden ska tvångsförflyttas. Eller då sjuka och arbetslösa anklagas för fusk och kommer i kläm i maktens korridorer. Inte heller de sexuella "brotten" för 400 år sedan känns särskilt avlägsna. Av en tv-intervju i påskas framgick att samma gamla hyckleri frodas som aldrig förr i världen. Och hur är det med vidskepelsen egentligen, är vi så upplysta som vi tror? Det blev en färgbild från Älvåkravägen i Övermorjärv. Solen kikade fram och jag njöt av allt det vackra, nog känns det skönt att våren snart är här. BOSSE JOHANSSON

Utdrag ur boken om Nederkalix
20050402

STRÅKANÄS
(Strocknees 1543 tre gårdar, 1678 fyra gårdar)

1554 får Anders böta för att han skuffats på kyrkovallen och 1556 för åverkan han gjort.

1652 har Carl i Stråkanäs lägrat Karin i Pulinge till mökränkan, böter 40 mark.

1656 ställs Carl och Karin, gift soldathustru i Gamblagården, inför rätten. De bekänner att de bedrivit enfalt hor och avlat barn samman, varför Carl får böta 40 mark och konan Karin 80 mark silvermynt. Då Karin tillfrågas hur barnet blivit dött fött bekänner hon att hon blivit sjuk en måndag, dagen innan barnet föddes. Hon blev också strax mållös och som hade hon varit ursinnig och slasande, söndertuggande all sin tunga. Karin födde barnet i samma stora svaghet så varken hon eller någon annan visste när det föddes. På torsdagen fick hennes grannhustrur se där barnet låg vid Karins knä och om fredagen begynte hon tala, men visste ändå icke barnet vara fött. Karin kan av denna ringa rätten icke fällas för att vara orsaken till barnets död eller det ha mördat, utan konan bekännes härför fri.

1656 har Israel lägrat Elisabeta i Sangis till mökränkan, får böta 40 mark och ger 14 daler då han intas i kyrkan efter bedrivet boleri. Året därpå har han lägrat Elisabeta till lönskaläge, böter tre mark.

1659 ger Israel till kyrkan när hans barn blivit helbrägda av mässlingssjukdomen.

1673 i november har Per olovandes tagit sin granne Olofs hund att jaga med. Per skall böta sina tre mark enligt 50e kapitlet i byggningsbalken.

1675 är Jöns son Per misstänkt att ha stulit tio färska laxar av sin faders skifteslag i laxbruket. Israels dräng intygar edligen att han sett Per ha lax nederst i sin Leip (?) senaste böndagen. Fadern och sonen nekar alldeles och ärendet uppskjuts till nästa ting. Det hålls i november och nu fälls Per för att han sistlidna sommar stulit en halv tunna lax av Björknäs- och Stråkanäsborna. Han döms att återbetala laxen eller dess värde 14 daler kopparmynt. Och böta sedan tre gånger så mycket.

1695 har Stråkanäs god åker, medelmåttiga ängar, ringa skog, gott mulbete, litet lax- och havsfiske.

1696 i augusti anger kyrkoherden Lars Calicius att korpralen Olofs hustru, son och styvson blivit döda i maj. Styvsonen Jöns hittades på älven, liggande på skinnet och tarmarna av en stulen get. Deras döda kroppar stå ännu obegravna för att de hela vintern varit beryktade för tjuveri. Dessa och andra på orten som lidit stor hungersnöd hade hastigt uppfyllt sina magar och ljutit en så hastig död. Häradsrätten finner att de kunna i kyrkogården nedsättas och begravas.

1697 anklagas korpralen Olof, soldaterna Erik och Lars samt bonden Carl i Månsbyn för stor tjuvnad hos hustru Elin i Nynäs. Med Carls häst har förts bort två gamla och tre färska skinkor samt 29 kött ur tre nöt. Hos Erik ska de ha kokat och ätit, en del av det som blev över och förstörts hittade länsman i Eriks brunn. De fyra anklagas för många andra matstölder i olika kalixbyar. I denna svåra tid klagar allmogen gruvligt och jämmerligt över alla tjuvar, att de inte få njuta och behålla den ringa spisningen som finns hos dem. Inget lås hjälper och inget gatuloppsstraffande. Vid tinget anger kapten Niclas Girström att korpralen Olof och soldaten Erik bland många andra försökte göra myteri mot sin kapten i Göteborg 1689. De dömdes då av generalkrigsrätten till galgen, men benådades. Nu dömer häradsrätten korpralen Olof ifrån livet. Carl och Erik döms att återbetala de bestulna samt böta tre gånger tjuvnadens värde. Soldaten Lars frias medan två soldater Olof döms att plikta med kroppen

1699 besvärar sig hustru Elisabeta över att ung Johan utan given orsak ihjälhuggit hennes endaste get. Johan säger att geten gjort någon skada på hans ägor och att han därför skadat den. Han kan inte bevisa det och döms pliktig att betala Elisabeta två daler kopparmynt för geten, och tre mark silvermynt för att han utan orsak skadat annans kreatur till döds.


SÖREN
(1543 två gårdar, 1648 fem gårdar varav en öde)
Bynamnet kommer av fornvästnordiska ordet saurt som betyder smuts, dy osv.

1682 har spritts ryktet att soldaten Erik belägrat Margeta utan äktenskapslovan. Erik har sedermera äktat en änka men påstås ha haft olovligt umgänge med gästgivarens dotter Anna. Hon nekar men en ung soldat, Jacob, vittnar om vad han varit med om i en kyrkstuga på nyårsnatten. Där ska Erik ha lagt sig i Annas säng och haft fem åtskilliga resor i sitt otuktiga umgänge med henne. "Anna, vad tyckas dig om detta", ska Erik ha frågat. "Tig och skäm dig", svarade Anna. Soldaten Erik döms att böta två gånger men har inget att böta med och ställs under gatulopp, Anna döms att böta en gång 40 mark silvermynt.


TÖRBÖLE
(Böletth 1543 sju gårdar, mitten 1600-talet tre gårdar)

1617 har Jöns bedrivit hor med gifta kvinnan Karin i Rian. Jöns blir fasttagen men rymmer och blir på flygande fot förföljd. När horkarlen får se att de så hastigt kommer efter upphänger han sig själv på en grankvist med mångfalt notgarn, icke högre ifrån jorden än han står på knäna. När de kommer fram är han allaredan död, varför han blir dömd att brännas i bål. Horkonan blir dömd ifrån livet men hennes man beder för henne och vill henne gärna förlåta, så ock nu själv vill besöka vår allra nådigaste herre konungen om nåd till livet.

TÖRE
(Töre 1539 tolv gårdar, 1639 har byn 13 hemmansnummer)

1574 får Clas böta för lönskaläge.

1586 får Jöns i Töre och Olof i Bondansbyn böta nio mark var för att de gjort åkomma i kyrkovägen.

1637 är Per en gammal förlamad knekt med fyra barn.

1685 har soldaten Erik dömts för bigami. Han hade tagit sig två hustrur och suttit fängslad men rymt och slagit av sig järnen som tillhör socken. Nu måste han skaffa järnen tillbaka eller plikta med gatulopp.

1692 anhåller Erik att sonen Per måtte träda av hemmanet och skaffa sig boställe annorstädes. Erik kan omöjligen komma överens med Per och dennes hustru som är mycket sturska och otidiga. För några år sedan drev Erik bort den andra sonen, David, och tog Per att fast bliva på hemmanet. Alltså kan Erik nu inte ha makt att driva Per med hustru och barn på vägarna. Häradsrätten beslutar att Per orubbat ska bliva på hemmanet. Om fadern förorsakas vidare besvär förlorar Per rätten till hemmanet och får det straff Guds lag statuerar över odygdiga och obstinata barn emot sina gamla föräldrar.

1697 i mars begär Knut att av sin granne Olof bekomma sin halvpart av två uttrar. Olof ska ha fångat uttrarna i den rävtång Knut lånat mot löfte om halva aveln. Olof säger under ed att han fångat den ena uttern i sin egen tina eller ryssja, och den andra på skidor upplupit, varför han icke avlat något med Knuts rävtång.

1697 i oktober anger kyrkoherde Lars Calicius fyra personer för sabbatsbrott. Nils i Töreå samt Anders och Lars i Ytterbyn har fiskat med sina strömmingsnät natten emot söndagen. De nekar och de som angivit dem för kyrkoherden är inte med på tinget. Rätten förmanar allmogen att ta sig till vara och avstå från fiske på helgdagsnätterna.


VÅNAFJÄRDEN
(Vonefierdhen 1566 tre gårdar, 1652 fem gårdar)

1505 i ett pergamentsbrev nämns Gregers i Woningsafierd bland tolv synemän från Kalix socken.

1567 får Per böta för jungfrukränkning med en oäkta piga.

1572 får Per böta för lönskaläge, och 1575 för att han undantagit fjärdingsman och utgjort ond gärd till kungliga majts krigsfolk.

1575 får alla bönderna i Vånafjärden böta för helgdagsbrott.

1688 klagar herr kapten på att Nils ska ha sönderhuggit hans kattisa. Bybon Carl intygar dock att soldaten Mickel satt kaptens kattisa på Nils avdelta fiskevatten. Nils blir fri men soldaten sätts på trähästen.


YTTERBYN
(Ytherbyn 1543 totalt 13 gårdar varav två i Målsön, 1648 tio gårdar i Ytterbyn plus fem i Målsön och två i Holmen)

1505 nämns Claus i Byn och Mons i Morthensöö bland tolv synemän från Kalix socken.

1539 får Nils Andersson böta 40 mark för att han slagit ihjäl fyra svin för Nils Klasson.

1546 har Nils Clausson haft obetänkligt tal om sin överhet och rätta konung. Han blir benådad för den eniga mans böns skull och ger 24 mark i böter. 1548 får Nils böta för helgdagsbrott.
1579 har Lasse Jönson stulit ett får, fört hem det i sin gård och lagt sitt märke därpå. Han blir sagd ifrån livet men benådad och skall giva konung och häradshövding silver 60 lod.

1645 har Jöns lägrat Elisabet på Heden till mökränkan, böter 40 mark.

1662 ställs för rätten gifta soldaten Anund och ogifta konan Ingeborg. De har bedrivit enfalt hor och avlat barn, till vilken missgärning och synd de ej neka kan. Anund döms att böta 80 mark och Ingeborg 40 mark silvermynt. Anund har platt inget att böta med utan löper gatulopp. Konan Ingeborg är även misstänkt för att ha mördat sitt foster. Inga skäl finns utan allenast misstankar, därför kan rätten icke fälla henne till saken.

1665 i juni klagas över en hop lappar som gör stor skada och intrång, varigenom samma lappar försumma sina land och fiskelägen i lappmarken, kronan till stor skada. Länsman samt Hans och Carl i Ytterbyn, Olof i Månsbyn, Israel i Stråkanäs och Anders i Ryssbält blir pålagda att driva lapparna härifrån med våld. Sedan tager Bondersbyn emot och driver dem från by till by. Till Överkalix och därifrån skall de drivas till Lappmarken. Såframt ovanskrivna personer det försumma skall socknen ha makt och tillstånd att göra anspråk emot dem, all den skadan som de kan förorsakas. Eljest och om några lappar ligga härikring om andra byar, skall de och desslikes bortdrivas, tagandes sina grannar till hjälp. Dock om de sedan komma tillbaka skall de ånyo bortdrivas.

1669 är säden alldeles bortfrusen. Jöns är en gammal man och sonen som är knekt sitter i stor gäld och fattigdom.

1673 bevisar Anders att hans fader en gång satt ett åkerstycke i Vippaholm till Olof i Holmen, för ett lispund smör och en fårskinnsfäll. Rätten beslutar att Anders får lösa tillbaka åkerstycket av nuvarande innehavaren Per för ett lispund smör och en fårskinnsfäll.

1678 har Anders överfallit sin granne Olof, kallandes honom tjuv och svinmärkare. Han borde beläggas med böter men förskonas denna gång, för sin fattigdom och nämndens förbön. Eftersom Anders sätts i stocken, tar tillbaka sina ord och lovar bättring, är även grannen Olof nöjd.

1678 i november åläggs Olof att skaffa hustru Karin i Mårtsön tre siknät, eller plikta med 40 mark silvermynt. Karins nät har blivit sönderrivna då Olof lät sin stohäst löpa lös i byns åker efter andra hästar.

1678 - 80 behandlar häradsrätten ett mål mot Malin, gift med korpralen Erik. Då han 1675 reste på krigståg lät Malin belägra sig och har bedrivit dubbelt hor med polacken Johan. Erik fick foten bortskjuten i slaget vid Landskrona och då han kom hem i april 1678 var Malin gravid. Hans värdighet herr kyrkoherden berättar att polacken varit en överdådig man och försett sig med lönskaläger, samt att Malin alltid varit ärlig tidigare. Erik vill förlåta och ta henne igen, de har tre små barn och äktenskapskärlek. Häradsrätten kan dock inte värja Malin eller polacken från livsstraffet men saken går till Svea hovrätt för prövning. Hovrätten befriar Malin från livsstraffet, dömer henne till böter 160 mark silvermynt eller slita ris vid tingsstugudörren. Hon har inga medel och Erik vill nu inte taga henne åter. De har varit tillhopa såsom äkta folk i säng och sälta efter dödsdomen. Erik får därför böta 40 mark.

1680 står polacken, nyss hemkomne förridaren Johan vid Torne kompani, inför tinget. Han erkänner att han haft lägersmål med Malin men nekar till att vara barnafadern. Han berättar att kapten Christian ofta haft Malin i sitt kvarter sent in på kvällarna. Johan har blivit varse hur kapten esomoftast lefflat med och famntagit Malin, särskilt en gång hade kapten smekt henne vid fönstret hållandes henne om halsen. Såväl kapten som konan nekar alldeles att ha haft något olovligt umgänge eller sammanlag. Kapten har stundom skickat efter henne att tvätta och sy åt sig, dock har hon aldrig legat där någon gång över natten. Polacken Johan döms till livsstraff men hustrun Brita från Kristianstad förlåter honom och ber hovrätten om nåd, för hennes och deras fyra barns skull.

1679 fälls hustru Mariet för att med hugg och slag ha överfallit Johans hustru i Mårtensön. Och slagit henne med en nyckel på en helgdag vid kyrkobolet. Mariet får böta sex mark.
1680 blir Olof slagen av Henrik i Siknäs. Denne bevisar att han endast gett Olof en släng av piskskaftet då han skulle utfordra djäknepenningarna till kyrkan. Olof får böta tre mark för olydnad och onyttigt munbruk.

1690 har Anders i Holmen förövat slagsmål med Olof i Ytterbyn vid deras fiskeställe, där Anders velat ha större lott. Han fälls till två gånger tre mark silvermynt för pust och hårdrag.

1691 står Per i Mårtsön till svars för att på Mickelsmässoafton ha uppkastat i kyrkan. Han hade supit något brännvin. Tolvman Johan i Mårtsön med flera intyga att när de om morgonen följt ett lik ifrån byn till kyrkogården har Per till det högsta supit fem skedar brännvin, kunnandes ingen märka honom därav blivit drucken. Uppkastningen var skedd om kvällen, inte i själva kyrkan utan sedan han kom ut genom kyrkodörren. Vilket inte kunde förorsakas av det lilla brännvinets supande om morgonen, utan av en särdeles passion eller vämjelse, som åtskilliga bevittnar Per vara behäftad med. Häradsrätten beslutar att Per blir fri från vidare straff, bara han, för exemplets skull, giva till kyrkan en daler silvermynt.

1692 blir Olof angiven av kyrkoherden för att tio veckor före vigseln ha hävdat sin fästemö. Och likväl gått med sin rätta skrud i kyrkan, såsom annan kyrkjungfru. Olof bötar tolv mark kopparmynt för otidigt sängalag och nyttjande av otjänlig kyrkoskrud.

1695 anges Olof Nilsson och hans son ej kunna tillhopa förenas. Blir upphävet emedan dem emellan inte är någon bevislig olåt. Utan fadern allenast klagar över sin sons lättja och dessmedelst vill ha honom ifrån hemmanet, vilket de inbördes genom läns- och tolvmän kunna förenas om.

1696 döms Malin i Mårtsön och hennes sonhustrur Beata och Lisbeta för eder och sabbatsbrott, till vardera fem mark silvermynt eller att sitta två söndagar i rad i stocken för kyrkodörren. De har framhärdat i ett ogudaktigt leverne med kiv, trätor, bannskap och svordom. Åtskilliga söndagsmorgnar har de sig emellan haft så gruvlig bannskap och svordom att grannarna trott att hela byn skulle sjunka. Lisbeta och Beata döms även till 40 mark silvermynt för slagsmål och bannskap.

1697 åläggs Nils att betala soldaten Erik Lång i Grelsbyn, Överkalix, resterande sju daler kopparmynt för en häst. Nils skyller på att hästen varit alldeles oduglig och sedermera stelnat, men det var ett riktigt köp utan förbehåll.

1699 anger länsman inför tinget att bonden Samuel inlåtit sig i olovlig beblandelse med sin tjänstepiga Margeta. Deras föräldrar var halvsyskon. Samuel är medelålders änkling och Margeta ogift. Då hon tjänat hos honom på fjärde året och är huld och trogen ville han begära henne till äkta. Han har frågat kyrkoherden om det är tillåtet, denne skall då ha svarat att det går fullan något av för er. Kyrkoherden förnekar detta yttrande och Samuel medger att han varit oförståndig som inte först frågat värdslig eller andlig rätt. Margeta hoppas ännu få Samuel till man men hon är frånvarande vid tinget eftersom hon är i sista dagarna till barnafödseln. Samuel ber att överheten skall sådant tillåta. Lägersmål och beblandelse mellan syskonbarn är dock förbjudet enligt Sveriges lag. Häradsrätten dömer Samuel att böta 80 daler silvermynt. Om han inte orkar böterna får han plikta med sex gånger gatulopp och kyrkoplikt. Konan Margetas sak beror till dess hon fött barn. Då hennes sak kommer upp i rätten bekänner hon under tårar att Samuel begärde henne under äktenskapslovan. Hon dömes till 80 daler silvermynt eller plikta med kroppen vid tingsstugudörren.

1700 i augusti meddelar kronans länsman Carl att en finnpojke, som tiggande gått omkring och drivit, dog i maj 1697 i Ytterbyn. Hans lekamen är ännu obegravd. En gammal sedvana i socknen har varit att grannarna i bårlag hjälpa varandra att fordra sina döda till jorden. Därför kan denna tunga last icke endast påbördas Nils som dessutom haft besvär av den döde i sitt hus. Nils och fyra grannar hade avklätt sig den kristeliga kärleken för en fattig stackare som gått var mans dörr förbi och legat på vägarna. De hade låtit liket stå i nästan tre år, och inte lagligen kungivit detta för prästen eller andra. De hade obarmhärtigt låtit denna döda kropp stå för hundar och andra djur, varigenom dess huvudskalle är bortkommen. Kungliga majts och Sveriges kyrkolag säger att ingen ska stå obegraven över ett halvt år. Häradsrätten anser att alla i bårlaget varit lika brottsliga. De dömes till 500 daler silvermynt till Nederkalix kyrka och lika mycket till de fattiga. Då de fällda är oförmögna att betala penningböter tillfrågas hovrätten om de kan benådas med något drägligt arbete till kyrkans behov eller straffas med fängelse på vatten och bröd.
Läns- och tolvmän samt meniga man av Nederkalix socken gör skriftlig förbön. De påtalar att dessa män i Ytterbyn har råkat ut för denna tiggarpojke i de svåra åren med ibland åtskilliga andra hoptals omkringvräkande tiggare. På grund av folkets sjukdom och vanmäktighet av hungersnöd samt andra svårigheter, som att menföre då inföll om vårtiden, kunde de icke komma till väga med begravningen.


YTTERMORJÄRV
(Ythermoraierff 1543 sex gårdar, 1699 elva hemmansnummer varav tre i Forsen)

1584 får Lars från Siknäs böta tolv mark för jungfrukränkning och Olofs dotter vid Forsen sex mark för samma sak.

1593 blir Lasse i Yttermorjärv, Knut i Grelsbyn och Hans i Börilsbyn bötfällda för att de stulit något lite vid kyrkobordet. Böterna är 40 mark för alla men de ska slita ris eftersom de är barnsliga. De blir benådade efter kunglig majts goda behag, utger penningar fem daler.

1628 är hustru Dordi änka, 1635 är hon Mats hustru. 1637 är hon utfattig och blind och har en ko. 1638 har hon en dotter. 1641 är Dordi gammal knektänka och blind.

1657 löses en tvist mellan Morejervuborna och Överkalixborna om några laxebruk. Morjärvsborna får bruka en pata på vardera sidan älven, men ingen mera därpå.

1685 vill Yttermorjärvsborna förmena Forsborna njuta sin tredjedel i holmarna emellan byarna. Forsborna kan då icke föra sina kreatur dit i bet. De har dock rätt enligt gammal hävd och praxis och de som har åkerstycken måste göra hägnad så de små kreaturen ej kan göra skada.

1687 döms Johan för slagsmål och blånad på sin hustru Dårdi. Johan ska böta tre gånger tre mark silvermynt.

1691 övertygar kaplanen Holger att pigan Margeta utspritt en grov lögn om honom och hustrun. De skulle sinsemellan ha haft ett stort och förargligt oväsende med slagsmål och trätor. Pigan bekänner att hon inte haft något skäl. Nämnden och allmogen säger att denna piga är vanartig med sådant skvaller och lögners utspridande på ärligt folk. Hon fälls till böter två gånger tre mark silvermynt. För att pigan uteblivit från tingspredikan och åtskilliga upprop vid tinget fälls hon till en daler silvermynt.

1696 besvärar sig Yttermorjärvsborna över att soldaten Anders ska ha vittjat deras fiskevånor. Soldaten nekar och de kan inget bevisa, saken får bero.

1696 har Yttermorjärv 5 blivit öde av svår missväxt, ligger ännu öde 1728.

1698 bevisar Mickel att bybon Mickel tagit fem famnar hö ur hans hölada. Tjuven erkänner och får böta 24 öre silvermynt, höet har målsägaren fått tillbaka. Samme Mickel fälls även för att ha gått in i Pers hus när folket var borta och tagit fyra mark smör. Mickel ska böta tre daler silvermynt samt utstå uppenbar skrift och kyrkoplikt, smöret har han lämnat tillbaka.

1698 pliktas soldaten Anders att betala hustru Elisabeta Jacobsdotter sex daler kopparmynt för ett sto. Soldaten och hans syster har lånat stoet, men genom sin stora vårdslöshet låtit stoet stelna i isen. Anders lovar att med handsträckning strax betala två daler, samt till nästkommande påsk två daler och till midsommar två daler.

1700 anklagas Per för att han skall ha förövat signeri och vidskepelse. På kaplanen myndige herr Holger Norlins vägnar påstår kyrkans sexman Jöns i Öfwermordjerf att Per övat i en sjö vid sina träskfiskerier. Per har gjort en liten ost av getmjölk, delat den i tre delar, kastat dem över huvudet ned i träsket och sagt: "Tag nu". För tinget svarar Per med gråtande ögon att en gammal tiggande soldat från Luleå gett honom det rådet. Då skulle man ha god lycka till att fiska, fisken skulle också bli fetare i samma träsk där den alltid varit svulten. Per nekar till att ha skurit osten eller satt något i den. Han kastade osten i en vindvak och hade inte tänkt något ont, men att fisken skulle bli fetare. Rätten kommer fram till att Per brukat denna vidskeplighet i sin dårskap. I övrigt får han gott vittnesbörd om stilla och roligt leverne, är eljest en sjuklig och hälsolös karl. Per döms och ska ge åtta daler kopparmynt till kyrkan, plikta med fängelse fyra dygn samt stå en söndag uppenbara skrift och kyrkoplikt.

1714 har hemmanet Yttermorjärv 2 blivit öde då åbon övergivit detta hemman och gift sig på ett annat. Husen är dels nedruttnade, dels uppbrända av huskäringar som under ödesåren bott på hemmanet.


ÖVERMORJÄRV
(Öffwermoraierff 1543 sju gårdar varav tre i Västannäs, 1585 elva gårdar varav fyra i Västannäs som före 1628 kallades Ingemarsbyn)

1576 får Jöns med sina grannar böta för att de gjort förfiske över kungsåren.

1601 får Stenn böta två mark, satt vid skjutsfärd kvar i tredska.

1679 klagas det i socknen att soldaten Per farit mäkta illa fram i byarna, med stjälande och rövande. Hos Grels i Övermorjärv har soldaten stulit hustruns kyrkokläder, smör med mera. På tinget i Övertorneå i december framkommer att soldaten Per blivit ihjälslagen hos sin hustrus farbroder i Pärkilä. På tinget i Överkalix tillfrågades Henrik från Mickojärvi hur han var kommen att så jämmerligen dräpa soldaten.

1683 sakfälls Henrik för lägersmål med Sigrid i Vännäs, till sina 40 mark vardera och undergå kyrkostraff.

1685 har konan Anna i Rolfs, för nöds skull och av brist på föda, satt sin lille son hos tolvmannen Elias i Övermorjärv till uppföda och knektämne åt sig framdeles. Anna har sedermera tagit gossen därifrån och satt honom till en annan, dock utan rättmätig orsak. Därför erkänns Elias närmare och mera berättigad att behålla gossen i sin årstjänst, för nödtorftiga kläder och föda till dess han bliver knektgill. Då bör Elias giva honom så stor knektlega som andra bekomma.

1691 får ärlig och beskedlig Jöns i Övermorjärv godkänt ett testamente efter fadern Elias. Kyrkoherden Laurentio Calicio vittnar om då han med herrens högvärdiga nattvard besökt Elias på dennes sotsäng. Elias uppdrager i sytningalön eller testamenterar hemmanet till Jöns, som 1696 antages till tolvman i den avlidne faderns ställe.

1695 fälls följande personer för gudstjänstens försummande: Hans Hindersson, Lars Nilsson, Jacob Olofsson och Elias Jönssons dräng i Övermorjärv, klockaren Lars Larsson i Vännäs, Jöns Persson och Jöns Nilsson i Grelsbyn samt Olof Persson i Holmen. De har i båtlag rest till Rönnskäret och efter fiskebragder på lögardagsafton därigenom försummat gudstjänsten på söndagen. De bötar 40 silvermynt tillhopa.

1728 är Olofs gård Övermorjärv 6 fullbygd, efter att ha varit avbränd av fienden och åtnjutit fyra frihetsår. Gården har nu öppen åker, ett tunnland, sju skälsland och manshjälp av en döv broder på 28 år.

Vidskepelse i Övermorjärv
20050402

Nils i Övermorjärv är 1687 kommen i rykte att ha brukat vidskepelse på påskmorgonen. Kyrkoherden har haft förhör med honom, hustrun Malin och grannarna.
Nils och Malin erkänner att de bittida om påskmorgonen släpat efter sig några isbillar tre resor runt hela sin gård. Och sedan stannat i portlidret läsandes fader vår tre gånger.

Hustru Malin berättar att hon en lång tid haft stor olycka och vantrevnad på sin boskap, sedan elaka människor hemligen om natten varit och skurit rumpan av en ko.
Malin och Nils bedyrar att de varken tillförne eller senare övat slika eller andra ovanliga medel, förrän Malin råkat lära sig dem av Barbro i Innanbäcken.
Grannhustrun Karin intyga dock i rätten, efter barnens där i byn gjorda berättelse, att Malin också brukat kasta sina husnycklar i en kittel. När Malin och Nils ordkastade sig emellan hade Malin svarat: "Fanen vore rädder dig därför eller någon annan, fast om jag hade haft nycklarna i svinkitteln".

Vidare berättar grannen Karin att Nils en gång kurerat och botat torrvärk i hennes ben. Han hade allenast strukit utför benet med lite mull i handen och därvid brukat tyst läsning, den hon icke förstod.
Nils bekänner att han försökt den konst han tidigare hört av en främmande person från Finlandssidan. Konsten består i att han tagit upp en liten mulltorva och med den bestrukit Karins uppsvullna ben, läsande dessa ord på finska som han inte förstår:
"Maaha musta, maahan alainen, åtta årasin, väda rataisen". Orden betyder "Svarta jord, de under jorden vistande, tage axet och drage till dem som bo under vattnet eller i avgrunden".
Därvid skall Nils ha läst fader vår, tron och Guds bud, vilket han förnekar och grannen Karin inte kan bevisa.

Karin berättar vidare att Malin tagit ett av sina får som haft huvudhyra, lagt det levande på en aspklabb och huggit huvudet av det, för att de andra fåren icke skulle bliva befängda med samma sjukdom.
Malin medger saken men har inte vetat ont utan bara gjort som hon blivit undervisad av Barbro i Innanbäcken. Till saken hör att Malins boskap och kreatur av slika vidskepliga åtbörder blivit goda så att de ej vidare vantrivdes. Men Gud allena vet rätta orsaken därtill.
Grannarna berättar också att Malin brukar giva sin boskap brännvin med en silversked ur tomfat om jul- och påskmorgnarna, det har barnen utspritt och utsagt. Men Malin nekar alldeles, sägandes det vara deras uppdiktade avundstal emedan boskapen inte kan lida eller fördraga slik materia.

Hustru Barbro i Innanbäcken, en åldrig kvinna, bekänner för rätten att hon rått Malin att om påskmorgonen släpa isbillar tre gånger runt gården. Det hade Barbro hört referas redan i sin barndom men aldrig brukat själv eller undervisat, förrän hon av enfaldig tokhet råkat berätta det för Malin.
Häradsrätten dömer Nils och Malin enligt 15e kapitlet högmålabalken. De är vardera brottsliga till sina 40 mark silvermynts böter för vidskepliga åtbörder till deras boskap.
Sammaledes bör Barbro plikta med 40 mark, och alla tre undergå uppenbara kyrkoplikt. Ärendet remitteras till höglovliga kongliga Svea hovrättens vidare högrättvisa omdöme.

Efter tinget anger Olof i Övermorjärv sin granne Nils som igenom en lapp låtit ge Olofs son en stadigvarande värk i huvudet. För det att sonen tagit en räv ur Nils tång och burit den till honom, varvid Nils skulle fått olycka i sina rävavånor.
Inga skäl eller vittnen finns, endast misstanke och Nils blir frikänd.
Samma år 1687 skriver Nils till häradsrätten och beklagar sig över att han och hustru Malin icke kan njuta hus och hemfrid. Omilda grannar överila dem med ord och åthävor, skymfar dem på varjehanda sätt och beskyller dem för det som vid tinget påstods om trolldomsbegående och vidskepelse.

Häradsrätten befaller nu grannar och alla andra vederbörande i socken att låta Nils med hustru och barn bliva oskadade, oförvitta och för varjehanda trolldomsbeskyllningar otilltalade. I avvaktan på det straff som lär följa då höga överheten dömer dem för deras begångna förseende.

(Fritt ur Nederkalix sockens familjer 1539-1739)

Bosse Johansson