Guds plan

av Leif Boström, Täby

Inledning

Bibeln beskriver Guds plan för världen. Allt eftersom historien går framåt avslöjas mer av planen. De första 3600 åren av världens historia beskrivs i Gamla testamentets historiska böcker. Kompletterande information fås i de poetiska och profetiska böckerna. Omkring 4000 år efter skapelsen kom Guds son som människa till jorden. I Nya testamentet beskrivs Jesu födelse, verksamhet, död och uppståndelse och de första ungefär 30 åren efter hans uppståndelse. De profetiska böckerna beskriver även hur Guds plan ska fullbordas.

Guds plan går ut på att relationen mellan Gud och oss människor ska återupprättas och att jorden ska bli som Gud hade tänkt. Gud ska upprätta sitt rike på jorden. Detta sker genom Guds son.

Guds hemlighet

Eftersom Guds plan uppenbaras progressivt, så var det först när hela Bibeln var skriven som allt som Gud vill visa av planen var uppenbarat. Planen finns beskriven i Gamla Testamentet, men är dold. Planen avslöjas mer och mer i Nya Testamentet. Den uppenbaras genom Jesus och den helige ande.

Att Gud har en son är inte tydligt i Gamla Testamentet. Guds son är dold i Gamla testamentet. I Nya Testamentet beskrivs därför Guds son och Guds plan som Guds hemlighet. Guds plan utförs genom Guds son.

Jag kämpar för att de ska bli styrkta i sina hjärtan och förenade i kärlek och nå fram till hela den rika och fullt övertygade förståelse som ger rätt insikt i Guds hemlighet Kristus. (Kol 2:2)

I Ordspråksboken skriver Salomo en gåta.

Vem har stigit upp till himlen och kommit ner igen?

Vem har samlat vinden i sina händer?

Vem har knutit in vattnet i ett kläde?

Vem har fastställt jordens alla gränser?

Vad heter han, och vad heter hans son?

Du vet ju! (Ords 30:4)

Svaret på gåtan fås i Nya Testamentet. När Jesus hade uppstått från döden visade han sig för sina lärjungar.

Och han sade till dem: "Detta är vad jag sade till er medan jag ännu var hos er: Allt måste uppfyllas som är skrivet om mig i Mose lag, profeterna och psalmerna." Sedan öppnade han deras sinnen så att de förstod Skrifterna. (Luk 24:44-45)

I slutet av Romarbrevet beskriver Paulus detta.

… Jesus Kristus … har avslöjat den hemlighet som i oändliga tider varit dold men som nu har uppenbarats och gjorts känd genom profetiska Skrifter på den evige Gudens befallning för att föra alla folk till trons lydnad. (Rom 16:25-26)

Enligt Guds plan ska Guds rike upprättas och vi som tror på och lyder Gud ska uppstå och få vårt arv där. Gud gör allt detta för vår skull.

I Bibelns sista bok, Uppenbarelseboken, får vi veta när Guds hemlighet blir fullbordad.

Men i de dagarna när den sjunde ängelns röst hörs och han blåser i sin basun, då är Guds hemlighet fullbordad, så som han har förkunnat i det evangelium han gett sina tjänare profeterna. (Upp 10:7)

Och den sjunde ängeln blåste i sin basun. Då hördes starka röster i himlen: "Väldet över världen tillhör nu vår Herre och hans Smorde, och han ska vara kung i evigheters evighet." (Upp 11:15)

Då den sjunde ängeln blåser i sin basun blir Guds hemlighet fullbordad. Väldet över världen tillhör då Herren, hans Smorde ((hebr) Messias=(grek) Kristus) blir då kung och Guds rike upprättas. Hela Guds plan är då genomförd.

Orsaken till att Guds plan var hemlig var för att annars skulle världens härskare inte ha korsfäst Kristus och planen hade inte kunnat genomföras.

Nej, vi förkunnar Guds hemliga och fördolda vishet, som Gud från evighet har bestämt ska bli till härlighet för oss. Den visheten har ingen av den här världens härskare känt. Hade de känt den, skulle de inte ha korsfäst härlighetens Herre. (1 Kor 2:7-8)

Detta är en av anledningarna till att Guds plan avslöjas vartefter och att det var först efter sin uppståndelse som Jesus kunde uppenbara allt för lärjungarna.

Skapelsen och syndafallet

Herren hade mig vid begynnelsen av sin väg, före sina gärningar i urtiden. Av evighet är jag insatt, från begynnelsen, innan jorden fanns. (Ords 8:22-23)

Ordet som är översatt med hade betyder egentligen födde. Detta är en beskrivning av visheten. Vad detta innebar var dolt, men avslöjas i Nya testamentet. I 1 Kor 1:24 kallas Kristus för Guds vishet. Att Gud födde sonen beskrivs även i Psaltaren.

Jag vill förkunna Herrens beslut, han sade till mig: "Du är min Son, jag har fött dig i dag. Be mig, så ger jag dig hednafolken till arvedel och hela jorden till egendom.” (Ps 2:7-8)

Här beskrivs även att Guds son ska få folken till arvedel och jorden till egendom. Vad detta innebar var också dolt, men senare uppenbarelser visar att detta kommer att ske när Jesus kommer tillbaka till jorden.

I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. (1 Mos 1:1)

Efter att Gud hade fött sonen skapade han himmel och jord. Sonen var med vid skapelsen. I Ordspråksboken 8 beskrivs att när Gud skapade världen var Guds vishet verksam vid hans sida.

… när han lade jordens grund, då var jag verksam vid hans sida. (Ords 8:29-30)

I forna tider talade Gud många gånger och på många sätt till fäderna genom profeterna, men nu i den sista tiden har han talat till oss genom sin Son. Honom har han insatt som arvinge till allt, och genom honom har han också skapat universum. (Hebr 1:1-2)

Ordet som är översatt med universum kan även betyda världarna och tidsåldrarna. Här framgår att Guds son är arvinge till allt.

Jorden var öde och tom, och mörker var över djupet. Och Guds Ande svävade över vattnet. (1 Mos 1:2)

Från början var jorden öde och tom. Därefter skapar Gud under sex dagar allt i världen genom det han säger. Guds ord förverkligas genom Guds ande. På den sjätte dagen skapar Gud människorna.

Gud sade: ”Låt oss göra människor till vår avbild, lika oss. De ska råda över havets fiskar och himlens fåglar, över boskapsdjuren och hela jorden och alla kräldjur som rör sig på jorden.” Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem. Och Gud välsignade dem och sade till dem: ”Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Råd över havets fiskar, himlens fåglar och alla djur som rör sig på jorden.” (1 Mos 1:26‑28)

När Gud säger låt oss göra människor lika oss, så pratar han med sin son. Människorna ska råda över alla djur. Gud välsignade människorna och sa att de skulle vara fruktsamma, föröka sig och uppfylla jorden. Hur Gud skapade människan beskrivs utförligare i nästa kapitel.

Och Herren Gud formade människan av jord från marken och blåste in livsande i hennes näsa. Så blev människan en levande varelse. (1 Mos 2:7)

Människan är skapad av jord och har fått livsande. Ordet som är översatt varelse betyder även själ. Själen består av materia (jord) och livsande.

När Gud hade skapat allt såg han att det var mycket gott.

Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott. (1 Mos 1:31a)

Så fullbordades himlen och jorden med hela sin härskara. (1 Mos 2:1)

Det framgår här att Gud skapade sin härskara, d v s änglarna.

På sjunde dagen hade Gud fullbordat sitt skapelseverk, och han vilade på sjunde dagen från hela det verk som han gjort. (1 Mos 2:2)

Att Gud vilade på sjunde dagen är ett mönster för hur vi som människor också bör leva.

Tänk på sabbatsdagen så att du helgar den. Sex dagar ska du arbeta och uträtta alla dina sysslor. Men den sjunde dagen är Herren din Guds sabbat. Då ska du inte utföra något arbete, inte heller din son eller dotter, din tjänare eller tjänarinna eller din boskap, eller främlingen som bor hos dig inom dina portar. För på sex dagar gjorde Herren himlen och jorden och havet och allt som är i dem, men på sjunde dagen vilade han. Därför har Herren välsignat sabbatsdagen och helgat den. (2 Mos 20:8-11)

Om vi följer detta bud kommer vi att må bättre.

Från början fick människorna leva i en lustgård.

Herren Gud planterade en lustgård i Eden, österut, och satte där människan som han hade format. (1 Mos 2:8)

Det var en sak människan inte fick göra.

Och Herren Gud gav mannen denna befallning: ”Du kan äta fritt av alla träd i lustgården, men av trädet med kunskap om gott och ont ska du inte äta, för den dag du äter av det ska du döden dö.” (1 Mos 2:16-17)

Men ormen var listigare än alla markens djur som Herren Gud hade gjort. Han sade till kvinnan: ”Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av alla träd i lustgården?” (1 Mos 3:1)

Vem ormen var avslöjas i Nya testamentets sista bok.

Och den store draken, den gamle ormen som kallas Djävul och Satan och som förleder hela världen, kastades ner på jorden och hans änglar kastades ner med honom. (Upp 12:9)

Ormen förledde människan att äta av det förbjudna trädet.

Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av och en fröjd för ögat. Trädet var lockande eftersom det gav förstånd, och hon tog av frukten och åt. Hon gav också till sin man som var med henne, och han åt. (1 Mos 3:6)

Att människorna bröt mot Guds bud fick förödande konsekvenser.

Till kvinnan sade han [Herren Gud]: ”Jag ska göra din möda stor när du blir havande. Med smärta ska du föda dina barn. Till din man ska din åtrå vara, och han ska råda över dig.” Till Adam sade han: ”Du lyssnade på din hustru och åt av trädet som jag befallde dig att inte äta av. Därför ska marken vara förbannad för din skull. Med möda ska du livnära dig av den så länge du lever. Törne och tistel ska den bära åt dig, och du ska äta av markens örter. I ditt anletes svett ska du äta ditt bröd tills du vänder åter till jorden, för av den är du tagen. Jord är du, och jord ska du åter bli.” (1 Mos 3:16-19)

Människorna skulle få det besvärligt och de skulle dö (vända åter till jorden).

Och Herren Gud skickade bort dem från Edens lustgård för att bruka jorden som de tagits från. (1 Mos 3:23)

Människans relation med Gud förstördes. När synden kom in i världen förändrades den och var inte längre som Gud hade skapat den. Gud lovade dock att kvinnans avkomma skulle krossa ormens huvud.

Jag ska sätta fiendskap mellan dig [ormen] och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma. Han ska krossa ditt huvud och du ska hugga honom i hälen.” (1 Mos 3:15)

Detta är en profetia om Kristus, som var född av kvinna (Gal 4:4). Redan här får vi första antydan om Guds plan att upprätta relationen mellan Gud och människorna genom sin son.

Syndafloden och förbundet med Noa

Men jorden blev mer och mer fördärvad inför Gud och full av våld. Gud såg på jorden, och se, den var fördärvad, eftersom alla människor levde i fördärv på jorden. Då sade Gud till Noa: ”Jag har bestämt mig för att göra slut på allt levande, för jorden är full av våld på grund av dem. Se, jag ska förgöra dem tillsammans med jorden.” (1 Mos 6:11-13)

Gud ger Noa uppdraget att bygga en ark (stor båt). Gud säger vidare:

”Se, jag ska låta floden komma med vatten över jorden för att förgöra alla varelser under himlen som har livsande. Allt på jorden ska förgås. Men med dig vill jag upprätta mitt förbund. Du ska gå in i arken med dina söner, din hustru och dina sonhustrur.” (1 Mos 6:17-18)

Och Noa gjorde så. Han gjorde i allt som Gud hade befallt honom. (1 Mos 6:22)

Floden kom.

Alla levande varelser på jordens yta utplånades, både människor och fyrfotadjur, kräldjur och himlens fåglar. De utplånades från jorden. Bara Noa och de som var med honom i arken räddades. (1 Mos 7:23)

De enda människor som överlevde var Noa och hans familj, 8 personer. Alla djur som var med i arken överlevde också. När vattnet hade sjunkit undan gick de ut ur arken.

Noa byggde ett altare åt Herren och tog av alla rena fyrfotadjur och av alla rena fåglar och offrade brännoffer på altaret. (1 Mos 8:20)

Gud välsignade Noa och hans söner och sade till dem: ”Var fruktsamma, föröka er och uppfyll jorden. (1 Mos 9:1)

Vidare sade Gud till Noa och hans söner: ”Se, jag ska upprätta mitt förbund med er och era efterkommande efter er och med alla levande varelser som är hos er” (1 Mos 9:8-10a)

I 1 Mos 9:8-17 beskrivs förbundet som Gud upprättar med Noa, hans söner och deras efterkommande. Det visar hur Guds förbund ser ut. Förbundet omfattar mänskligheten och alla levande varelser. Gud lovar att ingen flod ska föröda livet på jorden igen. Förbundet är villkorslöst och har ingen tidsgräns. Det instiftades med offer. Förbundet med Noa har regnbågen som ett tecken för att påminna om förbundet och dess innebörd.

Gud sa att människorna ska föröka sig och uppfylla jorden. Men människorna flyttade inte ut över jorden, utan skapade en civilisation i Mellanöstern, kring Babylon. Omkring 100 år efter floden skapar Gud därför olika språk, så att olika folkgrupper inte förstår varandra. Då börjar de olika folkgrupperna flytta ut över jorden. De sprider sig bland annat till Kanaans land.

Förbundet med Abraham

Abraham föddes 2000 år efter skapelsen, 350 år efter floden, 10 generationer från Noa. Han bodde i Ur i Kaldeen (eller Mesopotamien som Stefanus säger i sitt tal i Apg 7), dvs nuvarande Irak, ganska nära Babylon. När Abraham är 70 år gammal får han löften från Gud.

HERREN sade till Abram: "Gå ut ur ditt land och från din släkt och din fars hus och bege dig till det land som jag ska visa dig. Där ska jag göra dig till ett stort folk. Jag ska välsigna dig och göra ditt namn stort, och du ska bli en välsignelse. Jag ska välsigna dem som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig. I dig ska alla släkter på jorden bli välsignade." (1 Mos 12:1-3)

Löftena till Abraham upprepas och förtydligas i de följande kapitlen i 1 Mos. När Abraham har kommit till Kanaans land får han veta att hans säd ska få landet.

Och Herren uppenbarade sig för Abram och sade: "Åt dina efterkommande (din säd) ska jag ge detta land." Då byggde han ett altare åt Herren som hade uppenbarat sig för honom. (1 Mos 12:7)

Löftet utvidgas alltså till att gälla Abrahams säd. Abrahams säd nämns 15 gånger i 1 Mos. Begreppet din säd (avkomma) står i singularis vid varje tillfälle. En betydelse av Abrahams säd är det stora folk som skulle komma från Abraham (Israels folk). Översättningen försöker hjälpa oss att tolka begreppet säd genom att översätta det med efterkommande eller ättlingar. Det stämmer med den betydelsen av ordet säd. Men Abrahams säd har även en annan betydelse, som är den viktiga betydelsen. Översättningen gör att den betydelsen inte syns. Den viktiga betydelsen förklaras i Galaterbrevet 3:16.

Nu gavs löftena till Abraham och hans avkomma (säd). Det står inte: "och dina avkomlingar", som när det gäller många, utan som när det gäller en enda: och din avkomma (säd), som är Kristus. (Gal 3:16)

Ytterst syftar begreppet Abrahams säd på Kristus, som var en ättling till Abraham. Löftena som Abraham fick gällde ytterst Kristus.

Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus. Alla ni som blivit döpta till Kristus har iklätt er Kristus. Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. Och om ni tillhör Kristus är ni avkomlingar till Abraham (Abrahams säd), arvingar efter löftet. (Gal 3:26-29)

Om vi tillhör Kristus är vi Abrahams säd, arvingar efter löftet. Vi får del av Kristi arv om vi tror på Kristus och blir döpta till Kristus. Det i löftet som kan ärvas är landet. Löftet om landet gäller även oss. Vi ingår i Guds plan.

Det Gud lovar Abraham är:

· Land

· Ättlingar

· Välsignelse

Abraham vill veta att Gud ska hålla det han lovat. Då sluter Gud (eller Herren) ett förbund med Abraham. Då kunde Abraham vara säker. I 1 Mos 15 beskrivs att Abraham får göra i ordning djur för offer och att Gud sänder elden. Förbundet instiftades med offer. Förbundet gäller Abraham och hans säd (avkomma).

På den dagen slöt Herren ett förbund med Abram och sade: "Åt dina efterkommande [din säd] ska jag ge detta land" (1 Mos 15:18a)

Förbundet med Abraham har ett förbundstecken, omskärelsen.

Gud sade ytterligare till Abraham: "Du ska hålla mitt förbund, du och dina efterkommande från släkte till släkte. Och detta är det förbund mellan mig och dig och dina efterkommande som ni ska hålla: Alla av manligt kön hos er ska omskäras.” (1 Mos 17:9-10)

Abraham får veta att han ska bli far till många folk.

Gud sade till honom (Abram): "Se, detta är mitt förbund med dig: Du ska bli fader till många folk. Därför ska du inte mer heta Abram, utan ditt namn ska vara Abraham, för jag har gjort dig till fader för många folk. (1 Mos 17:3b-5)

Redan tidigare har han fått veta att

I dig (Abram) ska alla släkter på jorden bli välsignade." (1 Mos 12:3b)

Förbundet förs vidare endast genom en av Abrahams söner.

"Men mitt förbund ska jag upprätta med Isak, honom som Sara ska föda åt dig vid denna tid nästa år." (1 Mos 17:21)

Trots att Gud lovat att upprätta förbundet med Isak sa Gud till Abraham att offra Isak. Abraham bodde vid Beer-Sheba som främling.

En tid därefter satte Gud Abraham på prov. Han sade till honom: "Abraham!" Han svarade: "Ja, här är jag." Då sade han: "Tag din son Isak, din ende son, som du älskar, och gå till Moria land och offra honom där som brännoffer på ett berg som jag ska visa dig."
Tidigt nästa morgon sadlade Abraham sin åsna och tog med sig två av sina tjänare och sin son Isak. Sedan han huggit ved till brännoffer, gav han sig i väg mot den plats som Gud hade sagt åt honom att gå till. När Abraham på tredje dagen lyfte blicken fick han se platsen på avstånd. (1 Mos 22:1-4)

Var låg Moria land? Moria nämns på ett annat ställe i Bibeln. I 2 Krön 3:1 kan vi läsa om något som hände nästan 900 år senare.

Salomo började bygga HERRENS hus i Jerusalem på Moria berg, där HERREN hade uppenbarat sig för hans fader David, på den plats som David hade ställt i ordning, jebusiten Ornans tröskplats. (2 Krön 3:1)

David hade köpt platsen. Templet (Herrens hus) byggdes på Moria berg i Jerusalem. Händelserna i Guds plan sker både vid rätt tidpunkt och på rätt plats.

Abraham har med Isak kommit fram till berget i Moria land.

När de kommit fram till den plats som Gud hade sagt till Abraham, byggde han ett altare där och gjorde i ordning veden. Sedan band han sin son Isak och lade honom på altaret ovanpå veden. Och Abraham räckte ut handen och tog kniven för att slakta sin son. Då ropade HERRENS ängel till honom från himlen: "Abraham! Abraham!" Han svarade: "Här är jag." Då sade han: "Lyft inte din hand mot pojken och gör honom ingenting. Nu vet jag att du fruktar Gud, då du inte ens har undanhållit mig din ende son." Abraham såg sig omkring och fick då bakom sig syn på en bagge som hade fastnat med hornen i ett snår. Abraham gick dit och tog baggen och offrade den till brännoffer i stället för sin son. (1 Mos 22:9-13)

Löftessonen (ende sonen) ska offras. Detta gör sedan Gud nästan 2000 år senare med sin ende (enfödde) son, när Jesus dör på Golgata. Möjligen på exakt samma plats. Det var en mycket stor uppoffring för Gud.

Men att vara villig att offra sin son Isak var också en stor uppoffring för Abraham. Han måste ha varit väldigt säker på att det var Gud som sagt åt honom att göra det. Gud hade slutit förbund med Abraham. Därför visste han säkert att Gud skulle hålla det han hade lovat.

I tron bar Abraham fram Isak som offer, när han blev satt på prov. Ja, sin ende son bar han fram som offer, fastän han hade fått löftena. Och till honom hade Gud sagt: Genom Isak ska du få dina efterkommande. Abraham räknade med att Gud hade makt till och med att uppväcka från de döda. Därifrån fick han honom också tillbaka, bildligt talat. (Heb 11:17-19)

När Abraham var beredd att offra sin son Isak svär Gud vid sig själv, ger en ed.

”Jag svär vid mig själv, säger Herren: Eftersom du har gjort detta och inte undanhållit mig din ende son, ska jag rikligen välsigna dig och göra dina efterkommande (din säd) talrika som stjärnorna på himlen och som sanden på havets strand, och din avkomma (din säd) ska inta sina fienders portar. I din avkomma (din säd) ska jordens alla folk bli välsignade, därför att du lyssnade till min röst.” (1 Mos. 22:16-18)

Gud upprepar andra och tredje löftet. Abraham ska ge upphov till ett stort folk, och han ska bli välsignad och alla folk ska bli välsignade. Gud har gett löfte, slutit förbund och gett sin ed. På tre sätt garanterar Gud detta. Han har dessutom upprepat det flera gånger.

Gud bekräftar sitt löfte till Abrahams son Isak.

Stanna som främling här i landet. Jag ska vara med dig och välsigna dig, ty åt dig och dina efterkommande ska jag ge alla dessa landområden, och jag ska hålla den ed som jag har svurit din fader Abraham. Jag ska göra dina efterkommande talrika som stjärnorna på himlen, och åt dina efterkommande ska jag ge alla dessa landområden. Och i din avkomma ska alla jordens hednafolk bli välsignade, eftersom Abraham lyssnade till min röst och tog vara på det jag förordnat: mina befallningar, föreskrifter och lagar." (1 Mos 26:3-5)

Gud bekräftar sedan löftet till Isaks son Jakob.

Och se, HERREN stod ovanför den och sade: "Jag är HERREN, din fader Abrahams Gud och Isaks Gud. Det land där du ligger ska jag ge åt dig och dina efterkommande. Din avkomma ska bli som stoftet på jorden och du ska utbreda dig åt väster och öster, norr och söder, och genom dig och din avkomma ska alla folkslag på jorden bli välsignade. Och se, jag är med dig och ska bevara dig vart du än går, och jag ska föra dig tillbaka till detta land. Jag ska inte överge dig intill dess att jag har gjort vad jag har lovat dig." (1 Mos 28:13-15)

Det är alltså endast genom Abrahams sonson Jakob som löftet förs vidare. Abraham hade fler ättlingar. Förbundet gäller säd till Abraham, Isak och Jakob. Både Kristus och Israels folk härstammar från Jakob.

Stefanus håller ett tal där han beskriver Israels historia och även berättar om Abraham.

Härlighetens Gud uppenbarade sig för vår fader Abraham i Mesopotamien, innan han bosatte sig i Haran. Han sade till honom: Lämna ditt land och din släkt och bege dig till det land som jag ska visa dig. Då lämnade Abraham kaldeernas land och bosatte sig i Haran. Och när hans far hade dött, förde Gud honom därifrån till det land där ni nu bor. Han gav honom ingen arvedel i landet, inte ens en fotsbredd, men han lovade att ge det som egendom åt honom och hans efterkommande, trots att han var barnlös. (Apg 7:2-5)

I Hebreerbrevet räknas Abraham upp bland troshjältarna.

I tron lydde Abraham när han blev kallad att dra ut till ett land som han skulle få i arv, och han gav sig i väg utan att veta vart han skulle komma. I tron levde han i löfteslandet som i ett främmande land. Han bodde i tält med Isak och Jakob som var medarvingar till samma löfte, för han väntade på staden med de fasta grundvalarna vars byggmästare och skapare är Gud. (Heb 11:8-10)

Abraham har ännu inte fått det Gud lovade. Det återstår och kommer att ske när Jesus kommer tillbaka och Abraham uppstår från det döda. Då kommer han att ärva landet enligt löftet. Vi som tillhör Kristus kommer också att uppstå och få vår arvedel i landet.

Uttåget ur Egypten och gamla förbundet

Jakob får tolv söner som bildar de tolv stammarna i Israels folk. Jakob och hans söner kommer till Egypten där deras släkt växer och blir stor.

Men Israels barn var fruktsamma och blev fler, de förökade sig och blev mycket talrika så att landet blev uppfyllt av dem. (2 Mos 1:7)

Efter en tid blir de slavar.

Egyptierna tvingade israeliterna att arbeta som slavar. (2 Mos 1:13)

En man av Levi stam tog till hustru en levitisk kvinna. Hustrun blev havande och födde en son. Hon såg att det var ett vackert barn och höll honom gömd i tre månader. (2 Mos 2:1-2)

När pojken hade vuxit upp förde hon honom till faraos dotter, och han blev hennes son. Hon gav honom namnet Mose, ”för jag drog upp honom ur vattnet”, sade hon. (2 Mos 2:10)

Mose som är av Israels folk växer upp hos Faraos dotter. När han är 40 år flyr han till Midjan. Där bor han i 40 år.

Mose vallade fåren åt sin svärfar Jetro, prästen i Midjan. En gång drev han fåren till andra sidan öknen och kom till Guds berg Horeb. (2 Mos 3:1)

Vid Guds berg Horeb talade Gud till Mose ur en brinnande buske. När Mose är 80 år kallar Gud honom när han ska befria Israels folk från slaveriet.

Israels folk får lämna Egypten 2500 år efter skapelsen. Då instiftas påskhögtiden. Mose leder folket och de går torrskodda genom Röda havet (troligen Aqabaviken). De kommer till Sinai berg där de 50 dagar efter uttåget får lagen från Gud. Då instiftas pingsthögtiden och det gamla förbundet.

Det gamla förbundet beskrivs i 2 Mos 19-24, 5 Mos 4-5, 8:1, 26:16-19. Det omfattar Israels folk. Det kan ses som en förnyelse av förbundet med Abraham. Israel är Guds egendomsfolk. Till skillnad från förbundet med Abraham har förbundet med Israels folk villkor. Israels folk ska hålla förbundet och lyda föreskrifter. Om de gör det ska de få välsignelser. I annat fall förbannelser. Förbundet instiftas med offer.

Gud har lovat att Abraham och hans säd ska få ärva landet (Israel). Det löftet står fast och är inte förenat med några villkor. Det kommer att uppfyllas när Jesus kommer tillbaka till jorden. Det behövde finnas ett folk som kände Gud som Jesus kunde födas in i. För detta ändamål upprättar Gud förbundet med Mose och Israels folk (Gamla förbundet). För att de ska få de utlovade välsignelserna behöver de följa Guds bud. När Jesus ska födas behöver det finnas ett folk där flera följer Guds bud. Det gamla förbundet är en första delvis uppfyllelse av löftet till Abraham om landet. Det uppfylls till fullo när Jesus kommer tillbaka. Detta mönster gäller även andra löften från Gud.

Förbundet med David

Israels folk intar Kanaans land. Efter flera hundra år blir David kung i Israel. Gud ger David löften, som brukar kallas förbundet med David. Det beskrivs i 2 Sam 7:4-16, 1 Krön 17:3-14, Jes 9:2-7, 55:3ff, Jer 33:20-22. Profeten Natan får frambära följande budskap till kung David.

Nu ska du säga så till min tjänare David: Så säger Herren Sebaot: Jag hämtade dig från betesmarken och fåren för att bli furste över mitt folk Israel. Jag har varit med dig på alla dina vägar och utrotat alla dina fiender framför dig, och jag ska göra dig ett namn likt de största namnen på jorden. Jag ska bereda en plats åt mitt folk Israel och plantera dem så att de får bo kvar där utan att oroas mer. Onda människor ska inte längre förtrycka dem som förr, under tiden då jag satte domare över mitt folk Israel. Jag ska kuva alla dina fiender.

Och jag förkunnar för dig att Herren ska bygga ett hus åt dig. När din tid är ute och du går till dina fäder ska jag efter dig upphöja en avkomling, en av dina söner. Jag ska befästa hans kungarike. Han ska bygga ett hus åt mig, och jag ska befästa hans tron för evigt. Jag ska vara hans far, och han ska vara min son. Min nåd ska inte vika från honom så som jag lät den vika från den som var före dig. Jag ska befästa honom i mitt hus och i mitt rike för evigt, och hans tron ska stå fast för evigt.” (1 Krön 17:7-14)

Förbundet omfattar David och hans ätt. Gud lovar att en son till David ska bygga Guds hus, att hans kungadöme ska bestå till evig tid och att en avkomling till David ska vara en evig kung. Förbundet är villkorslöst.

Att en son ska bygga Guds hus gick i uppfyllelse när Davids son Salomo byggde det första templet i Jerusalem, som blev klart 3000 år efter skapelsen. Det uppfylls även bildligt genom att församlingen liknas vid ett hus som Jesus bygger.

Abraham blev lovad ett land. Den ättling till David som ska vara en evig kung ska vara det i landet som Abraham blev lovat, som ska vara ett kungadöme som består i evig tid. Förbundet med David är därför en utvidgning av förbundet med Abraham, som beskriver mer om landet som Abraham blev lovat.

Åter från Babylon och andra templet

Efter Salomos död delades landet Israel i två delar Israel (Nordriket) och Juda (Sydriket). Folket syndade mot Gud och Israel fördes bort i fångenskap till Assyrien. När templet hade stått i 430 år förstördes det av Babylon och Juda fördes bort i fångenskap till Babylon. Efter 70 år i Babylon fick Israels folk återvända till Jerusalem och Israels land. Det skedde 3500 år efter skapelsen.

2 Krön 36, Esra 1 och Jes 44:28 beskriver befallningen att återuppbygga Jerusalem.

När Israels folk hade återvänt till Jerusalem byggde de upp templet igen. Detta andra tempel är det tempel som fanns i Jerusalem när Jesus föddes, men Herodes hade byggt ut det.

Guds son blir människa

Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. (Joh 3:16)

För att människorna ska kunna bli försonade med Gud behövde Guds son bli människa och ta straffet för alla människors synder, så att vi kan bli rättfärdiggjorda, få evigt liv och komma in i Guds rike. Ängeln Gabriel blev sänd med ett budskap till Maria som skulle bli Jesu mor.

Då sade ängeln till henne: "Var inte rädd, Maria! Du har funnit nåd hos Gud. Du ska bli havande och föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus. Han ska bli stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud ska ge honom hans fader Davids tron. Han ska vara kung över Jakobs hus för evigt, och hans rike ska aldrig ta slut." (Luk 1:30-33)

Det ängeln sade visar att sonen är den ättling som David blev lovad av Gud.

Gud hade fött sonen och han var hos Fadern i himlen. Han utgav sig själv, eller tömde sig på jämlikheten med Gud och blev människa.

Var så till sinnes som Kristus Jesus var: Han var till i Guds gestalt men räknade inte jämlikheten med Gud som segerbyte, utan utgav sig själv och tog en tjänares gestalt och blev människan lik. När han till det yttre hade blivit som en människa, ödmjukade han sig och blev lydig ända till döden – döden på korset. (Fil 2:5-8)

Jesu undervisning

Han [Jesus] sade: "Tiden är inne och Guds rike är nära. Omvänd er och tro på evangeliet!" (Mark 1:15)

Jesus förkunnade att Guds rike var nära och att de skulle omvända sig.

När Jesus instiftade nattvarden sa han:

För jag säger er: Från denna stund ska jag inte dricka av vinstockens frukt förrän Guds rike kommer." (Luk 22:18)

Jesu liknelser handlar oftast om Guds rike. En av Jesu liknelser finns i Luk 19:11-27. Den förklarar hur Guds rike kommer att upprättas.

¹¹ När de lyssnade till detta berättade Jesus ännu en liknelse, eftersom han var nära Jerusalem och de tänkte sig att Guds rike nu genast skulle komma på ett synligt sätt. ¹² Han sade: "En man av ädel börd reste till ett land långt bort för att bli kung och sedan komma tillbaka.

Mannen av ädel börd är Jesus. Han har åkt till himlen (ett land långt bort). Han ska komma tillbaka som kung.

¹³ Han kallade till sig tio av sina tjänare och gav dem tio pund och sade till dem: Gör affärer med det här tills jag kommer tillbaka. ¹⁴ Men hans landsmän hatade honom och skickade sändebud efter honom för att säga: Vi vill inte ha honom till kung över oss.

Det finns två kategorier av människor, Jesu tjänare och de som inte vill ha Jesus som kung.

¹⁵ När han sedan kom tillbaka och hade blivit kung, lät han kalla till sig tjänarna som han hade gett pengarna. Han ville veta vad de hade tjänat. ¹⁶ Den förste kom fram och sade: Herre, ditt pund har gett tio pund till.¹⁷ Då sade kungen: Bra, du gode tjänare. Eftersom du var trogen i det minsta ska du ha ansvar för tio städer. ¹⁸ Den andre kom fram och sade: Ditt pund, herre, har gett fem pund. ¹⁹ Kungen sade till honom: Och du ska styra över fem städer. 

Vi som är Jesu tjänare har fått pund som Jesus uppmanar oss att göra affärer med. Punden kan motsvara gåvor eller förmågor vi har fått. Vi kommer att få belöningar efter hur vi har förvaltat punden. Lägg märke till att belöningarna består i att få ansvar för städer.

²⁰ Därefter kom en annan tjänare och sade: Herre, här är ditt pund. Jag har haft det undanlagt i en duk. ²¹ Jag var nämligen rädd för dig, för du är en sträng man. Du tar ut vad du inte har satt in och skördar vad du inte har sått. ²² Hans herre sade till honom: Efter dina egna ord ska jag döma dig, du usle tjänare! Så du visste att jag är en sträng man som tar ut vad jag inte har satt in och skördar vad jag inte har sått? ²³ Varför satte du då inte in mina pengar på banken, så att jag kunde få igen dem med ränta när jag kom? 
²⁴ Och till dem som stod bredvid sade han: Ta ifrån honom pundet och ge det till honom som har tio pund. ²⁵ De sade: Herre, han har ju redan tio pund? – ²⁶ Ja, jag säger er: Var och en som har ska få, men den som inget har ska bli fråntagen även det han har.

Den siste tjänaren var också Jesu tjänare. Han har inte försökt göra affärer med sitt pund. Han har inte ens satt inte det på banken. Han har inte använt sitt pund alls, utan har haft det i en duk. Han ansåg att Jesus var en sträng man och Jesus var sträng mot honom. Han fick ingen belöning.

²⁷ Men mina fiender som inte ville ha mig till kung över sig, hämta hit dem och hugg ner dem här inför mig."

De som inte vill ha Jesus som kung kommer att bli dödade.

Jesu död och uppståndelse

Jesus togs till fånga och förhördes. Trots att de inte kunde visa att han hade gjort något som förtjänade döden korsfästes han.

Och de korsfäste honom och delade hans kläder mellan sig genom att kasta lott om vad var och en skulle få. (Mark 15:24)

Men Jesus ropade med hög röst och gav sedan upp andan. (Mark 15:37)

På tredje dagen uppstod Jesus från döden.

När Jesus hade uppstått på första veckodagens morgon visade han sig först för Maria Magdalena, som han hade befriat från sju onda andar. (Mark 16:9)

Efter sin uppståndelse kom Jesus till lärjungarna där de var samlade i Jerusalem.

Och han sade till dem: "Det står skrivet att Messias ska lida och på tredje dagen uppstå från de döda, och att omvändelse och syndernas förlåtelse ska förkunnas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. (Luk 24:46-47)

Hur vi kommer in i Guds rike

För att Gud ska kunna ge människor evigt liv, behöver de vara rättfärdiga. Ingen människa kan vara rättfärdig av sig själv. Därför behövde Guds son ta straffet för alla människors synder, så att vi kan bli rättfärdiggjorda. Jesus dog för våra synder och uppstod från döden. Genom att tro på detta kan vi få förlåtelse för våra synder och bli rättfärdiggjorda.

I evangeliet uppenbaras rättfärdighet från Gud, av tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige ska leva av tro. (Rom 1:17)

Det är genom tron vi blir rättfärdiggjorda och kan få evigt liv.

Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. (Joh 3:16)

Tron är inte något osäkert, utan en övertygelse.

Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting som man inte ser. (Heb 11:1)

Jesus förkunnade att de som tror på honom ska få evigt liv. Jesus sa följande:

Jag säger er sanningen: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han drabbas inte av domen utan har gått över från döden till livet. (Joh 5:24)

Följden av synden när Adam och Eva åt av det förbjudna trädet var döden.

Men nu när ni är befriade från synden och slavar hos Gud, får ni helgelse som frukt och till slut evigt liv. Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre. (Rom 6:22-23)

När relationen mellan Gud och människor upprättas kommer de som tror också till slut att få evigt liv.

Vår tro ska få följder.

I Matteus 13 berättar Jesus en liknelse om en såningsman som sår i fyra olika jordmåner: på vägen, på stenig mark, bland tistlar och i god jord. När han förklarar liknelsen säger han:

Men det som såddes i god jord är den som hör ordet och förstår och bär frukt, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt."

När vi hör och förstår ordet, Guds ord, Bibeln, bär vi frukt. Jesus sa också:

Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det om ni inte förblir i mig. Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, så bär han rik frukt. Utan mig kan ni ingenting göra. (Joh 15:4–5)

Vi behöver också förbli i Jesus för att bära rik frukt. Den frukt vi ska bära beskrivs som Andens frukt.

Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, 23 mildhet, självbehärskning. Sådant är lagen inte emot. (Gal 5:22)

En följd av vår tro är att vi bär frukt. En annan följd av vår tro är goda gärningar. Vi blir frälsta till evigt liv av nåd genom tro, inte på grund av något vi presterar.

Av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva. Guds gåva är det, inte på grund av gärningar för att ingen ska berömma sig. Hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar som Gud har förberett för att vi ska vandra i dem. (Ef 2:8-10)

Vi blir inte frälsta av att vi gör goda gärningar, utan genom att vi tror. Tron är dock inte bara en teoretisk kunskap, utan den får också goda gärningar som konsekvens.

Nu kanske någon säger: "Du har tro." – Ja, men jag har också gärningar. Visa mig din tro utan gärningar, så ska jag visa dig min tro genom mina gärningar. Du tror att Gud är en. Det gör du rätt i. Även de onda andarna tror det, och bävar. (Jak 2:18-19)

Tron får goda gärningar som följd, men det är inte de goda gärningarna som gör att vi blir rättfärdiga, utan tron.

För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst. Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst. (Rom 10:9-10)

Tron gör att man blir rättfärdig, munnens bekännelse att man blir frälst, får komma in i Guds rike.

På pingstdagen när Anden utgöts talade Petrus till folket. Efter det Petrus hade sagt kom de till tro och frågade vad de skulle göra.

När de hörde detta högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: "Bröder, vad ska vi göra?" Petrus svarade dem: "Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då får ni den helige Ande som gåva. Löftet gäller er och era barn och alla dem som är långt borta, alla som Herren vår Gud kallar." (Apg 2:37-39)

Om vi omvänder oss och låter döpa oss i Jesu Kristi namn, så blir våra synder förlåtna och vi får den helige Ande som gåva. Det gällde då, men löftet gäller även oss.

Jesus uttrycker samma sak med andra ord i sitt samtal med Nikodemus:

Jesus svarade: "Jag säger dig sanningen: Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike." (Joh 3:3)

Jesus svarade: "Jag säger dig sanningen: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike. (Joh 3:5)

Att bli född på nytt är att omvända sig. Den som döps i Jesu Kristi namn blir född av vatten. Att få den helige Ande som gåva kan utryckas som att bli född av Ande. Detta behövs för att få komma in i Guds rike.

Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus. Alla ni som blivit döpta till Kristus har iklätt er Kristus. (Gal 3:26-27)

Vi har blivit Guds barn genom att tro på Kristus. Genom att bli döpta till Kristus har vi iklätt oss Kristus. Att vi har iklätt oss Kristus innebär att Kristus bor i oss och det gör han genom Guds Ande, som också kallas Kristi Ande.

Ni däremot lever inte i köttet utan i Anden, eftersom Guds Ande bor i er. Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom. Om Kristus bor i er är visserligen kroppen död på grund av synden, men Anden är liv på grund av rättfärdigheten. (Rom 8:9-10)

Jesus hade lovat att han skulle ge oss Anden som ska vara vår hjälpare och som ska vara i oss.

Och jag ska be Fadern, och han ska ge er en annan Hjälpare som ska vara hos er för alltid: sanningens Ande. Världen kan inte ta emot honom, för världen ser honom inte och känner honom inte. Ni känner honom, för han förblir hos er och ska vara i er. (Joh 14:16-17)

Anden hjälper oss att leva som Jesu lärjungar och påminner oss om vad Jesus har sagt.

Men Hjälparen, den helige Ande som Fadern ska sända i mitt namn, han ska lära er allt och påminna er om allt som jag sagt er. (Joh 14:26)

I Efesierbrevets första kapitel beskriver Paulus vad vi har fått i Kristus. Efter att ha nämnt flera saker kommer han slutligen till att vi har fått den helige Ande.

I honom har också ni, när ni hörde sanningens ord, evangeliet om er frälsning, i honom har också ni, när ni kom till tro, fått den utlovade helige Ande som ett sigill. Anden är ett förskott som garanterar vårt arv, att hans eget folk ska befrias, till hans ära och pris. (Ef 1:13-14)

I Kristus har vi fått den utlovade helige Ande. Anden är ett förskott som garanterar vårt arv. Det arv som Gud lovade Abraham.

Och om ni tillhör Kristus är ni avkomlingar till Abraham, arvingar efter löftet. (Gal 3:29)

Om vi tillhör Kristus så är vi arvingar efter löftet till Abraham.

Det nya förbundet

I Jeremia lovade Gud att sluta ett nytt förbund med Israels och Juda hus samt beskrev förbundet.

Se, dagar skall komma, säger HERREN,
då jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus,
inte ett sådant förbund som jag slöt med deras fäder
den dag då jag tog dem vid handen
och förde dem ut ur Egyptens land -
det förbund med mig som de bröt fastän jag var deras rätte herre -
säger HERREN.
Nej, detta är det förbund som jag efter denna tid skall sluta med Israels hus,
säger HERREN: Jag skall lägga min lag i deras inre
och skriva den i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud
och de skall vara mitt folk.
Då skall de inte mer behöva undervisa varandra,
ingen sin broder och säga: "Lär känna HERREN!"
Ty alla skall känna mig från den minste bland dem till den störste,
säger HERREN. Ty jag skall förlåta deras missgärningar
och deras synder skall jag inte mer komma ihåg. (Jer 31:31-34)

Förbundet omfattar två områden:

1. Lagen ska finnas i deras inre och vara skriven i deras hjärtan.

2. Gud ska förlåta missgärningar och inte komma ihåg synder.

Jesus instiftade det nya förbundet vid den sista måltiden före sin död och uppståndelse.

Och han [Jesus] tog ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: "Detta är min kropp, som utges för er. Gör detta till minne av mig." På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: "Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod, som utgjuts för er. (Luk 22:19-20)

Han har gett oss förmåga att vara tjänare åt ett nytt förbund, som inte är bokstavens utan Andens. (2 Kor 3:6)

Förbundet skulle slutas med Israels hus och Juda hus (Israels folk), vilket visar att det ersätter det gamla förbundet. För att ingå i det nya förbundet behöver man omvända sig och tro på Kristus. Det kan alla göra, inte bara Israels folk. Genom Kristus har därför det nya förbundet utvidgats till att gälla alla folk. Samtidigt är det nya förbundet ett komplement till förbundet med Abraham.

Gamla förbundet	Nya förbundet
Gäller Israels folk	Gäller dem som omvänder sig och låter döpa sig till Kristus
Gamla förbundets bud och lagar (Mose lag) gäller för dem som ingår i gamla förbundet	I nya förbundet ska lagarna finnas inom oss, vara skrivna i våra hjärtan. Det är inte samma lagar som i gamla förbundet, utan det är det nya förbundets lagar. De beskrivs i Nya testamentet.
Mose lag har specifika lagar som endast gällde Israels folk	Samma Gud, samma moral
Mose lag har 613 bud, inleds med Guds 10 bud	Jesu bud är läran i hela Nya testamentet, inleds med bergspredikan som kan indelas i 10 bud

Genom Kristus får vi del av löftet till Abraham. Förbundet med Abraham gäller alla som tillhör Kristus.

Vi omfattas redan nu av det nya förbundet. Förbundets löften kommer dock att till fullo gälla först efter att Jesus har kommit tillbaka och upprättat Guds rike. Då kommer lagen att finnas i vårt inre. Redan nu har vi fått förlåtelse för våra missgärningar och synder, men då kommer vi inte att synda mer.

Jesu återkomst och Guds rike

Fyrtio dagar efter Jesu uppståndelse lyftes Jesus upp till himlen.

Och medan han [Jesus] välsignade dem, lämnade han dem och lyftes upp till himlen. (Luk 24:51)

David hade profeterat.

En psalm av David. Herren sade till min Herre: "Sätt dig på min högra sida tills jag lagt dina fiender som en pall under dina fötter." (Ps 110:1)

Kristus sitter nu på Guds högra sida i himlen.

Den kraften lät han verka i Kristus när han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i himlen (Ef 1:20)

Kristus vädjar för oss.

Vem är det som fördömer? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och vädjar för oss. (Rom 8:34)

Mina barn, detta skriver jag till er för att ni inte ska synda. Men om någon syndar, har vi en som för vår talan inför Fadern: Jesus Kristus, den rättfärdige. (1 Joh 2:1)

När Jesus hade återvänt till himlen och lärjungarna såg mot himlen dit Jesus steg upp stod plötsligt två män i skinande kläder (=änglar) hos dem.

De sade: "Galileer, varför står ni och ser mot himlen? Denne Jesus som togs upp från er till himlen, han ska komma tillbaka på samma sätt som ni såg honom stiga upp till himlen." (Apg 1:11)

I Sakarja beskrivs Jesu återkomst.

På den dagen ska han stå med sina fötter på Olivberget, mitt emot Jerusalem, österut. (Sak 14:4)

I Uppenbarelseboken beskrivs Jesu återkomst mer utförligt. En beskrivning är följande:

När Jesus kommer tillbaka kommer väldet över världen att tillhöra vår Herre och hans Smorde (Messias, Kristus) och han ska vara kung. Då upprättas Guds rike på jorden. Jesus kommer då att samla sina utvalda till sitt rike.

Då ska Människosonens tecken synas på himlen, och jordens alla folk ska jämra sig när de ser Människosonen komma på himlens moln med stor makt och härlighet. Med starkt basunljud ska han sända ut sina änglar, och de ska samla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlens ena ände till den andra. (Matt 24:30-31)

Då kommer även de rättfärdiga som är döda att uppstå och de rättfärdiga som lever att förvandlas, så att vi blir odödliga, får evigt liv.

Se, jag säger er en hemlighet: Vi ska inte alla insomna, men vi ska alla förvandlas, i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Basunen ska ljuda och de döda ska uppstå odödliga, och vi ska förvandlas. (1 Kor 15:51-52)

Paulus beskriver vikten av att de döda uppstår.

För om döda inte uppstår, har inte heller Kristus uppstått. Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös och ni är fortfarande kvar i era synder. Och i så fall är de som insomnat i Kristus förlorade. Om det bara är för detta livet vi har vårt hopp till Kristus, då är vi de ömkligaste av alla människor. Men nu har Kristus verkligen uppstått från de döda, som förstlingen av de insomnade. (1 Kor 15:16-20)

Yttersta domen

När Jesus har regerat i 1000 år kommer den yttersta domen.

Och jag såg en stor vit tron och honom som satt på den. För hans ansikte flydde jord och himmel, och det fanns ingen plats för dem. Och jag såg de döda, stora och små, stå inför tronen. Och böcker öppnades, och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda dömdes efter sina gärningar, efter det som stod skrivet i böckerna. Och havet gav igen de döda som fanns i det, och döden och helvetet [Hades, graven] gav igen de döda som fanns i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar. Och döden och helvetet [Hades, graven] kastades i eldsjön. Detta, det vill säga eldsjön, är den andra döden. Och om någon inte fanns skriven i livets bok kastades han i eldsjön. (Upp 20:11-15)

De döda kommer att dömas efter sina gärningar. Efter straffet för dem som inte finns skrivna i livets bok så kommer de att kastas i eldsjön. Det är den andra döden. Att kastas i eldsjön betyder inte evig plåga, utan evig död. En människa kan inte leva i eldsjön. Den andra döden är en permanent död.

Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. (Joh 3:16)

De som tror på Guds enfödde son ska ha evigt liv. De andra ska gå förlorade. Att gå förlorad betyder inte att plågas i evighet, utan att upphöra att existera.

Sammanfattning

Gud genomför sin plan och kommer att återupprätta människan och sin skapelse. Det gör han genom sin son Jesus Kristus. Jesus blev människa samt dog och uppstod för att vi ska kunna få förlåtelse för våra synder och bli rättfärdiggjorda. Jesus ska komma tillbaka till jorden och kommer då att upprätta sitt rike och vi som är rättfärdiggjorda och lyder Kristus kommer att få evigt liv och en arvedel i hans rike.

Sidan skapad 2024-03-01 av Leif Boström. Senast uppdaterad 2024-05-14.

familjenbostrom.se