Anna Burman.
Född 1804-08-03 i Luleå. [1]
Gift 1827-07-17 i Råneå prästgård [2]
med
Nils Edén.
Komminister i Råneå.
Född 1796-04-07 i Edsta, Ljustorp. [2]
Död 1878-05-13 i Råneå. [2]
Stud i Upsala 1818, prästv. 17 juni 1821 till Pastorsadj, i Råneå., utn. till komm. i Öfverkalix 18
okt 1826, tilltr. där 1 maj 1827, komm. i Råneå 11 mars 1835 med tilltr. 1 maj samma år. erhöll
v. pastors namn och värdighet 19 okt 1836. Undr den religiösa brytningstiden blef äfven han
utsatt för de s.k. Riströmmarne.
Då han en gång var sysselsatt med nattvardsbarnens undervisning, hade Lars Riström
inkommit i skolsalen, därvid svurit högt, framtagit brännvinsflaskan, supit därur och yttrat
smädliga ord om pastorn och undervisningen samt med möda låtit sig aflägsnas. Predikant vid
prästmötet aug 1842. Ägde ett litet hemman om 5/64 mantal i Rånbyn. Han och hans hustru
bildade ett stilla, förnöjsamt och flärdfritt äkta par som uppfostrade sina barn i tukt och ära till
samhällsdugliga medlemmar.
(Avskrift från Härnösands stifts herdaminne, gjord av J K Sörblom)
|
|
2 |
Nils Edén.
Född 1871-08-25 i Piteå. [2]
Död 1945 i Stockholm. [2]
Historiker, politiker, ämbetsman, statsminister.
Historiker, politiker, ämbetsman. Född 1871 08 25 i Piteå, blev 1889 student i
Uppsala, 1892 fil.kand. 1897 fil. lic. 1899 fil. dr på avhandlingen "Om centralregeringens
organisation under den äldre Vasatiden 1523-1594". Samma år docent i historia. Han blev
1902 lektor i historia vid Uppsala högre allmänna läroverk. Som politiker började Edén, vilken
under 1890-talet som medlem av den Alinska skolan deltagit i polemiken i unionsfrågan väcka
uppmärksamhet 1901, då han på ett möte i härordningsfrågan i Uppsala s.å. talade för en
verksam värnpliktsreform i förening med en utsträckt rösträtt och progressiv beskattning. 1908
Uppsalavänsterns kandidat till ledamot av Andra Kammaren, som han tillhörde 1909-1923. Där
gjorde han sig bemärkt som en slagfärdig debattör. Efter Staafs frånfälle 1915 framstod han
som Frisinnade Landsföreningens starke man, särskilt i 1917 års valrörelse. Han hävdade då
nödvändigheten av samarbete mellan olika demokratiska åskådningar för att föra landet
lyckligt genom världskrigets påfrestningar, bekämpade aktivismen samt påyrkade en
kommunal rösträttsreform. Efter en lång ministerkris hösten 1917, bildade Edén i oktober en
ministär sammansatt av liberaler och socialdemokrater. Branting, som var finansminister, avgick
redan 1918 p.g.a. hälsoskäl, och ersattes av Thorsson. Ministären hade tillkommit efter
underhandlingar mellan de båda partiernas ledande män om ett arbetsprogram inom liberal ram,
och var den första svenska ministär som hade fast parlamentarisk majoritet i Andra kammaren.
Kraftigt utvecklades det nordiska samarbetet. Efter långvariga förhandlingar kom slutligen med
västmakterna 1918 ett handelsavtal till stånd, som gjorde det möjligt att återupptaga det nästan
helt avstannade handelsutbytet med dem. Ålandsfrågan, de rödas uppror i Finland och den
därav i Sverige framkallade rörelsen till "det vita Finlands" förmån framkallade många
komplikationer, och regeringen fick utstå mycken kritik för sin vacklande hållning i
Finlandsfrågan. Regeringens politiska ståndpunkt utvecklades emellertid av Edén och
konventionen om Ålandsbefästningarnas rasering tillkom väsentligen genom Edéns personliga
insats. Genom de stora omvälvningarna i Europa samt deras återverkan i Sverige, trädde
hastigt frågan om en författningsrevision i förgrunden. Regeringen framlade nov. 1918 för
urtima riksdagen en proposition om kommunal rösträttsreform. I ett särskilt utskott åstadkoms
under regeringens medverkan en uppgörelse, varigenom den kommunala rösträtten
reformerades och grunderna för blivande grundlagsändringar slogs fast. Sedan Sveriges
anslutning till Nationernas Förbund genomförts i mars 1920, avgick regeringen på grund av
delade meningar i den aktuell vordna kommunala skattefrågan. Konungens anmodan till Edén
att bilda ny ministär avvisades av denne. Sedan dec. 1920 landshövding i Stockholms län.
1923 sprängdes den Frisinnade Landsföreningen på nykterhetsfrågan, i det att mot Edéns
motstånd arbete för förbudslagstiftning upptogs på programmet och minoriteten, då under hans
ledning, utträdde ur partiet.
(Nordisk Familjebok 1936)
En hedervärd sorti för en sann liberal! Fortsatte sin bana som landshövding i
Stockholms län fram till 1938, sitt ämbete trogen en sann Stockholmsälskare och då särskilt
Södertörn, som han skildrat i ett flertal småskrifter och publikationer. Den andre i raden av
släktingar efter N.O. Bothniensis som kallats Pit-Nisse. Avled 1945.
(J K Sörblom)
Gift 1905 [2]
med
Marja Wallmark.
|