Antavla Leif Arne Boström

DÖDSRUNA:Bonden Olof Olsson i Bahlsjö, född år 1717 den 29 November Dess fader Olof Tobiasson i Gräsmyr, moder hustru Anna Köningsdotter bägge med döden avgångne. Ingick äktenskap år 17? med dess för 10 år sedan avlidna maka hustru Marta Persdotter med vilken han haft 15 barn, och leva av dem 5 söner och 2 döttrar. Han var förut hemmansåbo i Djupsjö, och satte sig sedan ner i Balsjö. Dess vandel har varit stilla och christlig. Till slut blev han angripen av bröstfeber. Begravd den 1 Maj. Dess ålder 73 1/2 år.

Olof med familj bodde kvar i Djupsjö ända till 1762, när de blevnybyggare i Balsjö. De grundade alltså byn Balsjö, vilken de upptagit av ris och rot. Denna släkt är vida utbredd i socknen.

AGN1740,6/3,§2.Olof Isaksson i Mo, Olof Olofsson i Djupsjö, Erik Andersson i Hummelholm, Tobias Danielsson i Långed, Erik Olsson i Bredvik och Matts Larsson i Ava, avlade med hand å Bok tionde-räknare Eden.

AGN1744,4/12,§21:Anhöll Olof Olofsson i Djupsjö, att till Klyvning och delning å dess hemman nr. 4 därstädes av 11 seland Jord bestående. Tings Rätten om dess beskaffenhet ransaka ville. Alltså och emedan Läns- och Nämndemän sade bemälde Olof Olofssons samteliga grannar där hos intygade, att anförda hemman är i det tillstånd och av de förmåner, att detsamma Klyvning tåla kan, samt att således öka skatt, vilket Olof Olofsson sig påtager. Fördenskull honom sådant till bevis meddelat varder till befordran hos Högvälborne Herr Landshövdingen.

AGN1746,5/3,§22:S.d. Pål Mårtensson i Nyåker erhöll första uppbudet å 5 1/2 sel. Skatte Jord av hemmanet nr. 4 i Djupsjö, vilket Olof Olofsson i Djupsjö till honom försålt och upplåtit mot 350 dr. kmt. enligt Köpeskrift av den 1 Juli 1744. ANTECKNING:Hemmanet Klyvs

AGN1747,6/3,§4:S.d. Pål Mårtensson i Nyåker undfick andra uppbudet å 5 ½ sel. Skattejord av nr. 4 i Diupsiö , vilket Olof Olofsson i sistbenämnda By till honom försålt mot 350 dr. kmt., enligt skrift av den 1 Juli 1744.

AGN1748,26/11,§4:Lät Pål Mårtensson i Nyåker inlägga en den 1 Juli 1744 uti vittnens Sven Olofsson i Djupsjö, Jonas Arctadii och fleras övervaro med Olof Olofsson i Djupsjö författad Köpeskrift, varigenom denne samma befanns hava försålt med sin Hustrus ja och samtycke 5 ½ sel. Jord å skattememmanet nr. 4 i Djupsjö, jämväl därtill hörande andel uti Såg och såg-kvarnar samt andra lägenheter som (undantagande), emot betald köpeskilling 300 dr. kmt. Och alldenstund Pål Mårtensson med detta sitt köp lagfara låtit vid Tinget den 5 Mars 1746, den 6 Mars 1747 och den 27 Novembris samma år, då anförda hemman såsom utom Börd försålt jämväl Kungl. Majt. och Kronan blivit hembjudet, eller sedermera ingen med något klander inkommit. Fördenskull uppå slika Laga (medfarter) och nu mera tillända lupen klanderlös Laga stånds-tid, dömdes mernämnda hemman 5 ½ sel. Jord och dess tillhörigheter ifrån Olof Olofsson I Djupsjö, hans Hustru, barn och efterkommande, under Pål Mårtensson och hans arvingar, likmätigt 1, 4 och 6 Capitlet Jorda Balken till evärdelig ägo och besittning.

AGN1749,6/3,§34:Olof Olofsson och Påhl Mårtensson i Diupsiö, läto i Rätten ingiva en skrivelse som följer, lydande: Fördelning över Åker och Äng uppå hemmanet nr. 4 i Diupsiö, emellan Olof Olofsson och Påhl Mårtensson, som bemälda hemman fått Höga Överhetens tillstånd att klyva i tvenne lika delar, som följer, näml.

Först (Stentågs) åkern och Källhögen, Brattåkern och Brännäsåkern (skältegen) och (Qvarkarn), lig-ger Påhl Mårtensson i Rålag med hemmanet nr. 3, men Norr Åkern och Hag Backen ligger Olof Olofsson i Rålag med hemmanet nr. 3, ...

Lomnäset bekommer Påhl Mårtensson i Mulmåhl emot den Gåhlmål som Olof Olofsson haver kring om sin Gård, Bergsvedjan, Kalvhögen kommer Påhl Andersson till, emot Ladustycket.Samt stycket därnäst i Söder svedjan, och därunder hörande slätland, vilket Rå sträcker sig efter djupaste delen bredvid Kvarnbäcks stycket och den övre delen av eller Svedjan äro delade i tvenne delar, Påhl Mårtensson på Norra sidan efter (stängslet) sine tegar och Olof Olofsson på Södra sidan sine tegar. Öster om Bäcken sina tegar på Norra sidan och Påhl Mårtensson sina Tegar på Södra sidan. All den Hag eller Gärdesgård som nu är Öster om Svedjan kommer Olof Olofsson till, efter det är längre Haga Öster om Baggsvedjan, vilken kommer Påhl Mårtensson till, efter hans tilldelta ägor ligger inbegripen med densammas Gärdesgård.

Änges delningen är av den beskaffenhet, att det uti styckevis delt, efter noga beprövande, efter äng-arna ej äro av den beskaffenhet att Lagmålet kan brukas. Alltså kommer Olof Olofsson till efter Lott-kastningen Husänget, (Qontiernsvedjan) samt (Vårmyra) (Kolarmyran), samt bägge Yttre Rödning-arna vid ån. Pål Mårtenssons andel, Älgmyran, (Kreim) Råmyran, bytes Rödningen, samt Lillänget, (Kvarkaränget) och Fransmyr rödningen, Djuptjärn rödningen och nedre Rödningen vid Ån.

Flärktjärnsdalen jämte ängarna inner om sjön och hela Tjernmyran, kommer att hävdas och brukas i lag.

Vad som angår Kälbrännan, som ej haver instängt, utom hank och stör av stadig mark å utskottsland, så eftergiver Olof Olofsson sin del i förbenämnda Kiählbränna till Påhl Mårtensson, och däremot har Olof Olofsson den del som Påhl Mårtensson tillkommer i Holmfällan, men Holmen kommer oss bägge till delning. Och att detta vårt hemmans delande, med all den underhörande Åker och Äng, som förbemälde år, med all sans och enighet slutit och belovat, att ingen av oss må klandra, det som vi nu igenom att noga beprövande delt och med lott bekommit, ty uppsätta vi vite trettio daler Smt. den som efter denna dag häruppå klandrar, vilket vi med våra namn och bomärken, samt ombedda vittnen intyga, som skedde i Djupsjö den 10 Mars 1746.

Olof Olofsson och Påhl Mårtensson. bomärken. Till vittnes Anders Jonsson i Djupsjö bomärke, Jon Persson ibm. bomärke. Sven Olofsson ibm. bomärke. Som på begäran protokollerades.

AGN1750,29/11,§5:S.d. Berättade sig Anders Larsson i Sunnansjö av okunnighet därom, att hans och Sonens hemman tillsammans 10 ½ sel. i Sunnansjö varit under Rök med 1741 till och med 1747 varit föranlåten för samma hemman att bidraga i Båtsmans utredande och anskaffande till 4:e. Rotan i Nordmalings Socken. I anseende vartill och som Anders Larsson likafullt måst betala Uddaröksmedel för anförda åren, sig efter Länsman Välbetr. Anders Nygrens kvitto den 3 Okt. förlidne, bestigande till 53 dr. 22 öre 18 pgr. Smt. Så påstod han nu efter stämning att av ovan förmälda Rotelagare njuta sin ersättning och skadestånd åter. För vilka sistnämnda Olof Olofsson i Djupsjö å egna och sina Rotelagares vägnar Svarande. Kunnandes på till honom skedd föreställning icke undfalla, att förnöja Anders Larsson och hans son Erik Andersson därsammastädes utgivna Uddaröksmedel för de nämnda åren, och således betala ovan förmälda 53 dr. 22 öre 18 pgr. Smt. Vilket ock Tings Rätten på andragna omständigheter fann skäligt, att Rotelagarna i 4:e. Båtsmans Rotan pålägga, jämte 2 dr. Smt. Rättegångs kostnad.

AGN1758,13/3,§30:S:D: Berättade väl samtel. Djupsiö Bye män i Nordmalings Socken och däribland Krono hemmans åboerne Anders Jonsson och Jon Pärsson, att de förledne år överenskommit och sin emellan delt deras åker i Storskift och även större delen ängar. Men som bem:te Kronoåboer synas hava lidit härigenom , så hava de nu om ändrings erhållande sine övriga grannar instämt. Nu emedan Pål Mårtensson, Olof Olofsson och Olof Swensson i detta mål sig förklarade helst nögde, att Storskift dleningen över Djupsiö ägor för bättre säkerhet och bestånd kunde ske igenom Lantmätare, varmed ock omsider käranderne utlåta sig vilja vara tillfrids. Alltså och till befordran av detta nyttiga delningssätt, prövade Härads Rätten i förmågo av Kongl. Majts nådige förordning d. 5. aprilis 1757 för angeläget, att det åligger Djupsiö Byemän forderligast sig hos Högvälborne Hr Baron, General Lieutenanten och Landshövdingen samt Commendeuren Sparre om någon Lantmätares biträde härutinnan anmäla.

AGN1764,4/12,§44:S:D: Förekom Per Olofsson ifrån Djupsjö, bevisande med en den 12 December 1761 uti vittnens övervaro, att föräldrarne Olof Olofsson och dess hustru Märeta Persdotter därstädes underskriven skrift, att bemälte föräldrar till honom Per Olofsson upplåtit besittningen å fäderne avlinge hemmanet 6 sel hus och jord Nr. 4 i Djupsjö emot utlösen till sine övrige syskon efter det värde som särdeles å berörde hemman uppsättas kan. Och som Per Olofsson härå erhållit trenne uppbud vid laga tingen den 16 Martii och 4 December 1762, samt den 6. Decembris 1763, varefter det klanderlöst Lgståndit. Alltså anhölt han nu, att därå njuta fasta och skötebrev, vilket Härads Rätten ock efter övervaägande, i förmågo av ovanförmälte avhandling, samt därå vunne oklandrade laga medfart och stånd över natt och år, fant skäligt härigenom att bevilja. Och i följe därav dömde och förklarade, det skall hemmanet nr. 4. 6 sel. jord och hus i Djupsjö Per Olofsson, dess barn och efterkommande nu och allt framgent tillhöra enl. 1. och 4. Cap: Jordbl.

AGN1764,4/12,§46,Lagfartsprotokoll:S:D: Upplästes den avhandling och överenskommelse, som Olof Olofsson och dess hustru Märeta Persdotter i Djupsjö d. 28. februarii 1763 uti vittnens Jonas Artedii och Anders Mårtensson i Baggård ingått och slutit med deras son Per Olofsson och dess hustru Lisa Olofsdotter, angående såväl deras hemmans betalande efter värdering, som ock föräldrarnes betingade förmåner, samt delaktighet i något Rågsäde med mera som själva skriften vidlyftigt omförmäler, vilket på begäran således protocollerades.(Databas Kråken 11A)

AGN1700,27/8,§13:I lika måtto söker Olof Tobiasson från Gräsmyre få upptaga Anders Mattssons hemman i Hörnsiö som Crone är, sättandes för sig i löfte fadern Tobias Jonsson i Gräsmyre och Jöran Simonsson ibm. vilka efter Olof Olofssons i Brattfors bevittnande försäkra att han bemälda hemman med flit skall upparbeta ifrån Ödesmålet, varför hemmanets beskaffenhet undersöktes och det befanns av förra årens ransakningar att detta hemman legat Öde åren 1697 -99, jämväl intygades att det även innevarande år 1700 legat Öde, varigenom husen till större delen är förfallna, åker och äng skoggångna, gärdesgårdarna förfallna, som Ländsman och Tolvmän synat och betygar. Under Byn är god fångskog, ringa fiskevatten, gott mulbete, ett litet kvarnställe. Alltså synes detta hemman intet kunna upprättas under tre års frihet.

AGN1701,23/2,§13:Olof Tobiasson från Gräsmyre som söker tillstånd få upptaga ifrån Öde Anders Mattssons hemman i Hörnsiö 8 1/2 seland som Crone är, satte för sig i löfte fadern, Tobias Jonsson i Gräsmyre och Jöran Simonsson ibm. vilka efter Olof Olofssons i Brattfors bevittnande, försäkra att han bemälda hemman med flit skall upparbeta ifrån Ödesmålet. Varför hemmanets beskaffenhet undersöktes, då det befanns av förra årens ransakningar att detta hemman blivit Öde år 1697 i det Åbon Anders Mattsson är bliven död och änkan för fattigdom gått därifrån, som sedan legat Öde och obärgat 1698 och 1699, jämväl år 1700, varigenom husen till större delen är förfallna, Åker och Äng skog-gången, Gärdesgårdarna förfallna. Som Ländsman med Tolvmän synat och betyga. Under Byn är god fångskog, ringa fiskevatten, gott mulbete, ett litet kvarnställe. Alltså synes detta hemman intet kunna upprättas under 3 års frihet.

AGN1703,9/3,§17:Bef.man Olof Westman angav ett stort underslev skett med kyrkotionden i Nordmalings socken genom provet som Tionderäknaren gjort, därför han är vorden förorsakad att låta andra efter dem prova förlidna 1702 årsväxt, och befunnet att ett alttför stort skiljefång som bägge proven kan visa. Påståendes att såväl allmogen som Tionderäknaren måtte anses med vederbörlig correktion för en sådan stor (snålighet). Härpå tog Rätten sig för att efter Tiondelängden gå Socknen igenom, och inkallades var Tionderäknare med de Byar han räknat i för sig själv, föreställandes dem skiljefånget. Då Tionderäknaren ville sig på det sättet förklara, att de gjort provet tagandes ett band av var tionde skyl, men de som förrättat samma provet tagit i Lon, och råkat på bästa säden, förutan att ingen gissmån är avdragen vid samma prov, ej heller Slösäden. De andra bönderna sade sig lämnat i Tionderäknarens makt sätta provet som han behagat, och har därefter gjort sin Tionde i Kyrkohärberget, ville alltså i ingen del vara skyldig till någon brist. Vilket allt Rätten taget i överläggande. Prövandes skulden stå hos Tionderäknaren, nämligen: Lars Eriksson i Lögdeå, Erik Andersson i Mo, Johan Persson i Djupsjö, Tobias Jonsson i Gräsmyr, Erik Eriksson i Hummelholm, Jacob Larsson i Örsbäck, Jonas Nilsson i Håknäs, Elias Isaksson i Järnäs och Jonas Larsson i Levar, som genom efterprov av Tolvmän och flera är befunna intet vara rättfärdiga i sitt Ämbete, utan gjort allt för stort avslag på Tiondeprovet, Kungl. Majt. till skada och sina Socken män till nytta. Snart intill halvparten. Fördenskull dömes de vardera att plikta 40 mk. smt. i anledning av det 16 Capitlet Konunga Balken Stl.Olof Larsson i Öhrsbäck anklagades även för oriktighet med Tionden, besitter lika stort hemman med sin granne, nämligen 10 1/2 sel., har och lika god Åker, men grannen gör Tionden efter 70 Skylar. Som därav flyter att han slår kull en stor del av sin årsväxt som han inte skylar, och allt vad som intet skylas gives ingen Tionde av, vilket skattas för ett stort underslev. Fördenskull Olof Larsson för sådant sitt svek dömes att plikta 12 mk. smt. i anledning av det 3 Capitlet Köpmanna Balken ll.

AGN1703,9/3,§49:Kom för Rätten en benämnd Erich Kielsson som angav sig vilja uppta från Öde sin Faders Kjel Nilssons hemman i Hörnsjö, bestående av 9 seland,såsom han ock redan förlidet år 1702 gjort begynnelssen, begärandes någon frihet till hemmanets upprättelse från ödemålet. Varför eftersågs hur länge det legat Öde och befanns att Kiel Nilssons änka, hustru Brytha det Ödelagt år 1697 för sin fattigdoms skull. Sedan har det alla åren intill år 1702 legat Öde och obärgat, då Erich Kielsson det upptog igen till bruks. Har satt caution för sig, nämligen; Tobias Jonsson i Gräsmyr och Herman Mårtensson i Torrböle. Hemmanets beskaffenhet är denna, att åkern ligger all i lägder, på somliga ställen med små skog övergången, Ängen skoggången, Gärdesgårdarna förfallna, Husen nerruttnade så att de ånyo måste uppsättas. Under Byn god Skog, gott Mulbete, är en Fjällby. Detta hemman prövas intet kunna upprättas under 3 års frihet.

AGN1706,19/2,§8:Tobias Jonsson i Gräsmyr gav klageligen till känna att nästförlidne den 18 Jan. innevarande år, uppbrann för honom en Riga, 12 alnar lång och bred och 20 varv hög med 14 skylar Råg som ödelades där, vilket sig nattetid tilldrog och ingen vet hur elden är uppkommen medan det som var inlagt i Ungen hade redan uppbrunnet innan folket gick därifrån om aftonen. Begärandes njuta Brandstods hjälp. Skadan på själva Rigan har Goda Män skattat till 30 dr. kmt., på Rågen 18 daler kmt. på Tobias gjorda Ed att så mycken säd var i Rigan då den uppbrann, som gör tillsammans 53 dr. kmt. och medan Landslagen i det 27 Capitlet Byggninga Balken tillkänner sådana att njuta Brandstod av Härandet. Ty dömer Rätten i följe därav att Tobias Jonsson i Brandstodshjälp bör njuta 53 daler kmt. på sätt som Förordningen av år 1686 och 1694 förmår.(Databas Kråken 11A)
Anförlust, se sida .

AGN1694,26/2,§7:Befallningsman Välbetrodde Olof Westman anklagade följande för treska och ovålighet att inleverera tionde Jon Olofsson i Brassebacka, Mårten Nilsson i Nyåker, Kjell Nilsson i Hörnsjö, Herman Mårtensson iToböle, Olof Jakobsson i Långed, Olof Eriksson i Ängersjö, David Tomasson i Norrbyn, Esbjörn Abrahamsson ib., Lars Johansson i Bredvik, Johan Eriksson i Sunnansjö, alla dessa hava inlevererat ogista, otint säd och mycket slö säd, begärde att de för sådant plikta måtte sig själva och andra till varnagel. Johan ersson i Sunnansjö ville sig så väl som de andra ursäkta, men som kyrkovärdarna intygade dessa funnit felaktiga ty gjordes det saker till vardera sin, 3 daler smt efter 4 punkten i Uppbörds Ordinatien gör- 30 daler smt till treskiftes.

AGN1700,19/2,§2:Ransakades över Öde i detta Tingslag, då det intygades att följande hemman legat alldeles obärgade år 1699, nämligen i Nordmalings socken:Hörnsjö 9 seland Kjell Nilssons hemman, Ödelagt av änkan hustru Brytha år 1697 och således legat Öde 3 år, nämligen 1697, 1698 och 1699, så att inga Utlagor därför är betalda, varför det förklaras för Crone. Nock 8 1/2 seland Anders Mattssons hemman Crone, han död änkan gått ifrån hemmanet år 1697 och således legat Öde år 1697, 1698 och 1699.

AGN1701,23/2,§18:Den 15 februari ransakades över Öde i detta Tingslag, då det intygades att följande hemman legat alldeles obärgade år 1700 i Nordmalings socken:Hörnsjö 9 seland Kiel Nilssons hemman Ödelagt av änkan hustru Brytha för fattigdom år 1697 och sedan legat Öde åren 1698 - 1700.

AGN1702,3/1,§14:Den 3 Mars Ransakades över Avkortningarna till Verfikation av Cronans Räkenskaper. Gammalt Öde, har samma beskaffenhet som förra årens protokoller utvisa, nämligen:Hörnsjö 9 seland Käähl Nilssons hemman, Ödelagt av Änkan hustru Brytha för fattigdom år 1697 och sedan legat Öde åren 1698 - 1700, så att det legat öde fyra år, Crone blivit, jämväl legat Öde år 1701, men Båtsmännerna bärgat emot sin Rättighet. Nock 8 1/2 seland Anders Mattssons hemman, upptaget av en benämnd Olof Tobiasson.

AGN1703,9/3,§49:Kom för Rätten en benämnd Erich Kielsson som angav sig vilja uppta från Öde sin Faders Kjel Nilssons hemman i Hörnsjö, bestående av 9 seland,såsom han ock redan förlidet år 1702 gjort begynnelssen, begärandes någon frihet till hemmanets upprättelse från ödemålet. Varför eftersågs hur länge det legat Öde och befanns att Kiel Nilssons änka, hustru Brytha det Ödelagt år 1697 för sin fattigdoms skull. Sedan har det alla åren intill år 1702 legat Öde och obärgat, då Erich Kielsson det upptog igen till bruks. Har satt caution för sig, nämligen; Tobias Jonsson i Gräsmyr och Herman Mårtensson i Torrböle. Hemmanets beskaffenhet är denna, att åkern ligger all i lägder, på somliga ställen med små skog övergången, Ängen skoggången, Gärdesgårdarna förfallna, Husen nerruttnade så att de ånyo måste uppsättas. Under Byn god Skog, gott Mulbete, är en Fjällby. Detta hemman prövas intet kunna upprättas under 3 års frihet.(Databas Kråken 11A)
Y-DNA I1-M253.
Anförlust, se sida .