Antavla Leif Arne Boström

DÖDSNOTISPer Mattsson från Nyåker varit gift tvenne ggr. Har fört ett stilla liv Begravd den 15 ejustem, 67 år 6 v.

ANTECKNING:Per Mattsson dog i Nyåker 1741 den 5 februari och var då enligt prällen 67 år och 6 veckor, vilket bör innebära att han var född 1673-12.Den 5 februari 1741 är på en torsdag och 6 veckor bakåt är juldagen torsdagen den 25 december med plus/minus en vecka eftersom vecka är minsta parametern.Det lustiga är att 1673 också har juldagen torsdagen den 25 december.

AGN1696,6/2,§29:Per Mattsson i Nyåker utfodrade av sin farbroder Olof Mattsson såsom sin förmyndare innestående arv i Agnäset 66 daler kmt och 1½ tunna råg som honom tillfallit är efter fadern Matts Mattsson, varpå han sade sig allena uppburit en kista och sju skäl råg, vilken skuld Olof Mattsson sade flyta av hans faders båtsmanstånd som var 200 daler kmt varpå 134 daler kmt är betalt och allena desse 66 daler kmt återstår för dem han menar sig vara förskont i följe av den nya förordningen som upphäver sådana gamla fordringar på båtsmanstånden över 100 daler kmt. Men Per Mattsson uppgav att vid bytet år 1680 efter styvfadern Per Eskilsson i Agnäset är avsatt egendom till fulla ståndets avbetalning påståendes så mycket, skäligen bör sluta sin betalning utan avkortning helst Olof Mattsson varit hans förmyndare som intet bör komma till godo att han utdragit tiden med dess betalning vilken Rätten överlade och emedan det befanns av upprättade byteslängd den 28 maj 1680 att resten av båtsmansståndet till 109 daler kmt då är upptaget till betalning på det sättet att av sterbhusegendomen avsattes till 69 daler kmt som Olof Mattsson emottagit att härtill utnyttja jämt hemmanet, och 40 daler kmt skulle Olof Mattsson själv svara som hemmanet emottog, därhos om nu ståndet intet högre skulle räknas än till 100 daler kmt borde sonen i minstone där av 66 daler kmt på så att om något över förordningen är betalt, så är det avkortat, det Olof Mattsson själv såsom förmyndare bort taga i det, ty dömes Olof Mattsson i Agnäset till Per Matts-son att betala 63 daler 16 öre kmt, då kistan är avdragen för 2 daler 16 öre, och som Per Mattsson tillstår sig uppburet sju skäl råg, så återstår allena så den fem skäl som Olof Mattsson även dömes att betala antingen med råg eller 10 daler kmt

AGN1697,20/3,§28:Olof Mattsson i Örträsk klagade över sin svåger Johan Mattsson i Agnäset, att ändock han gjort köp om hemmanet i Agnäs 8 sel. på det sättet att han skulle svara till Per Mattsson de 63 dr. 16 öre som han efter dom där ut hava borde, jämväl avräkna sin fordran 14 dr. som han även fått dom på och därpå hemmanet tillträtt, så har han likväl intet fullgjort sitt accord utan lämnat Pehr Mattsson obetald, som förmedelst dom och excurtion låtit honom panta och ruinera, begärandes att Johan Mattsson måtte vara pålagd stå sitt köp och honom betala samma 63 daler 16 öre kmt. Johan Mattsson nekade köpet, och sade hemmanet var Crone, som han intet kan köpa. Olof Mattsson beropade sig på grannarna Per Persson och Påhl Påhlsson i Agnäs som varit över köpet, vilka efter avlagd Ed vittnade att Johan Mattsson anbjöd sig betala för Olof Mattsson de penningar som brodern Per Mattsson skulle ha ut ur hemmanet i faderns Båtsmansstånd efter vunnen dom, jämväl avräkna sin Faders 14 dr. om Olof Mattsson skulle vilja avträda hemmanet, då han visste hemmanet vara Crone, men Olof Mattsson dessa penningar skulle njuta för upphävdningarna, vilket tillbud Olof Mattsson antog som med handslag dem emellan bekräfta-des, varpå Olof Mattsson inropade hemmanet till Johan Mattsson.RESOLUTION: Alldenstund genom Per Perssons och Påhl Påhlssons i Agnäs Edeliga bevittnande är bevisat att Johan Mattsson slutit köp med Olof Mattsson över besittningen av hemmanet i Agnäset på det sättet, att som han stiger i hans ställe för hemmanet så skulle han ock för honom betala de 63 daler 16 öre kmt. som Per Mattsson hade av hemmanet till fordra i Faderns Båtsmansstånd efter vunnen dom den 7 Februari 1696 på Olof Mattsson, jämväl avkorta med honom sin fordring på de 14 daler han då även på honom vunnit, så att köpet icke allena med handslag är stadfästat i vittnens närvaro, utan ock Johan Mattsson där på hemmanet tillträtt och ett år bebott. Ty prövar Rätten för skäligt att Johan Mattsson bör stå sitt köp och betala Olof samma 63 daler 16 öre som flyta av hemmanet och han till Per Mattsson efter Tingsdomen av den 7 Februari 1696 har måst betala, behållandes hemmanet som icke dess mindre för Crone kan beräknas, efter detta avser Stubbrätten eller förbättringarna allena.

AGN1700,19/2,§4:Per Mattsson i Nyåker har citerat grannen Anders Mårtensson om en Rågsvedja, men Anders Mårtensson genom sin fullmäktige Jonas Olofsson i Brattsbacka sig sades med Pehr Mattsson förenat över Rågsvedjorna, att var och en skall behålla den Råg som fallen är efter sitt eget utsäde.

AGN1702,1/3,§12:I saken mellan Per Mattsson i Nyåker kärande och Johan Eriksson i Sunnansjö svarande, angående betalning för gjord tjänst hos Morfadern Mårten Nilsson som tvistas om, är detta Rättens Dom:Mårthen Nilsson i Nyåker har uppfött sin dotterson Pehr Mattsson och har sedan Morfadern tjänat intill år 1695, då Mårthen Nilsson skiftar bo ifrån sig mellan barnen, varefter Pehr Mattsson tog emot hemmanet jämte det gamla folket att förestå, blivandes honom lagt i betalning för sin gjorda tjänst 30 daler kmt. av Husen och en Ko för 10 daler kmt. Nu föregiver han Kon vara störtad och hemmanet Crone, vill alltså njuta sin vedergällning av någon annan sin Morfaders Mårthen Nilssons egendom, som svågern Johan Ersson hos sig har. Men medan Pehr Mattsson på det sättet är kommen till hemmanet att han det gamla folket skulle förestå, då han också boskapen emottagit, och det intet efterkommit, utan de måst bege sig till Mågen Johan Ersson med sin lilla övriga egendom, som i det knappaste kan förslå till deras uppehälle, så kan Rätten intet pålägga Johan Ersson att göra till Pehr Mattsson någon annan betalning än den han en gång vederkom.

Enligt prot.1731-09 från häradssyn i prästgård var Per Mattsson halvbroder till gamla pigan Annika Hansdotter på Vallen.

AGN1704,22/2,§32:Nils Andersson i Nyåker anbjöd sig uppta till bruks Erik Nilssons Hemman i Sunnansjö, 7 seland allenast han kunde njuta någon frihet till dess upprättande från Ödesmålet. Satte för sig i löfte Anders Mårtensson från Nyåker och Per Mattsson ibm. varför undersöktes om detta hemmans beskaffenhet, och befanns att det Öde blivit år 1699 och sedan legar Öde åren 1700 - 1703. Ödesmålet är förorsakat av Åbons Erich Nilssons död, varpå änkan gift sig till en annan By och lämnat hemmanet Öde, varigenom Åkern är igengången, Diken och Gärdesgård förfallna, Ängen skogsvuxen, Husen nedruttnade och förfallna. Under Byn någorlunda Mulbete men ringa Fångskog. Synes intet kunna upprättas under 3 års frihet.

AGN1707,21/10,§24 sammandrag:Bef.man Olof Westman angav sig försport några Älgedjur vara fällda på Hummelholms skogen om Vintern år 1706. Hummelholms borna nekade. Isak Mattsson från Mjösjön framkallades och vittnade på Lars Olofsson från Armsjön, Johan Mårtensson från Agnäset, Pål Pålsson ibm. Mårten Jonsson ibm. Erik Eriksson i Hummelholm berättade ? Anders och Per Persson i Hummelholm vittna? Johan Olofsson i Hörnsjö och Johan Mårtensson i Agnäs. Lars Olofsson i Örträsk, Håkan Eriksson ibm. Johan Mattsson i Bastuträsk, Nils Johansson i Bjärten, Olof Larsson i Bergsjön, Mats Hendriksson i Brattsbacka. Per Ersson Bjurs Hustru, Johan Eriksson i Sunnansjö, Johan Johansson i Orrböle. Anders Mårtensson i Nyåker angavs. Per Mattsson i Nyåker och Israel Mattsson i Mjösjön.RESOLUTION: Alldenstund Johan Mårthensson i Angnäset, Jon Mattsson ibm. genom sin Son Påhl Påhlsson ibm, Johan Olofsson i Hörnsjön, Johan Olofsson i Orrböle, Johan Johansson i Orrböle, så vida äro övertygade genom Lars Erichssons, Anders Pehrssons och Pehr Pehrssons i Hummelholm Edliga bevittnande att de måste tillhållas ha fällt fyra stycken Älgdjur kring Mattsmäss-tiden år 1706 på Humelholms skogen, i viken beställning Johan Erichsson i Sunnansjö, Matts Mattsson i Mjösjö och Isak Mattsson från Mjösjö så vida sig inlåtit att de jämväl uppburit sin lott och andel i Kött och hudar, allt efter övertygan. Fördenskull som sådant Älgdjurs fällande med Bössa och skidor jämväl på denna orten är förbjudet av överheten år 1681, alltså dömmes dessa bönder att plikta för vartdera Älgdjuret 50 daler smt. som gör för fyra 200 smt. efter den 9 § i Kungl. Majts. Stadga om Jakter och Djurfång år 1664. Och var de ville ha flera lagare (deltagare) sig till lindring, kan de själva söka (dessa).

AGN1716,3/12,§26:Crono Bef.man Välbetr. Olof Westman anklagade Bonden Per Mattsson, och änkan hustru Segrid Olofsdotter från Nyåker, samt Erich Johansson från Nyåker samt Erich Johansson från Sunnansjö, vilka mot Laga överhetens åtskilliga Edliga publikationer hyst och andanhållit drängen Olof Isaksson, vilken förliden sommar i Juni månad till Gerdes Karl var skriven hos Postbonden Per Larsson i Långed och att Befallningsmannen nästlidna Oktober månad honom omsider ertappade och till lydno bringade. Anhållandes Bef.mannen att berörda Bonde och Änka med Laga plikt anses. Per Mattsson nekade sig på ett eller annat sätt till Olof Isakssons av våld och motvilja vållande orätt medverkat, och kunde han ej heller med skäl till något förfarande i detta mål bindas. Hustru Segrid Olofsdtr var fuller i Rätten instämd, men komparerade.. för sin opasslighet, Erich Johansson från Sunnansjö kunde intet neka sig någon gång hyst eller un-danhållit Olof Isaksson den tid han på flykten var. Fördenskull sakfälldes Erich Johansson till 40 mk. Smt. böter efter det 32 Capitlet Tingsmåla Balken ll. Men Per Mattsson dömmes för vidare åtal i detta mål fri, efter det 20 Capitlet Tingsmåla Balken. Och skall änkan, Hustru Segrid Olofsdtr vid nästa Ting Lagföras och dömmas.

AGN1719,2/12,§26:Efterskrivna ärlige män, som är utsedda till Tionderäknare, avlade var sin Trohets Ed, nämligen : För Nordmalings Socken, Pär Ersson i Nyåker ( Per Eriksson ) och Erik Olofsson i SörbynANM:Bör vara Per Mattsson

AGN1722,3/12,§8:Pär Matzon ( Per Mattsson ) och Johan Andersson från Nyåker, klaga att Mårten Johansson, Mårten Jonsson och Erich Matzon i Angnäs ( Erik Mattsson i Agnäs ) med Nävertäckt gjort åverkan på dess skog (norrom) Öreån, samt begär för skadan betalda bliva och att Angnäs män med plikt beläggas må. Anders Persson från Humblelholm, ( Hummelholm ) av Angnäs borna fullmäktig, uppgiver Klockstensberget, Gravaberget och Sebberst-tjärnen för skillnad mellan dessa parters ägor, och förmenar att Angnäs borna ej överträtt samma skillnad, ej heller åverkat på Nyåkers skog. Men kärandena påstår att Glugberget och (Forstierns)-bäcken skola efter urminnes härmelse vara deras och vederparternas bolstada skäl, dock kan ingendera av dem fråntas något (land) i anförda ström, berg, tjärn och bäck, som blivit för deras gränse-skillnad erkända och förklarade. Bef.mannen Välbetr. Olof Westman påminner att både Nyåker och Angnäs äro Crono, samt anhåller att denna tvist kunde genom Härads Syn rättad och avgjord bliva, vilket likmätigt 26 Capitlet Byggninga Balken ll. beviljades

AGN1723,22/2,§9:Olof Olofsson och Erich Erichson ( Erik Eriksson)i Orrböle, Pär Matzon ( Per Mattsson ) och Johan Andersson i Nyåker, Mårten Johansson, Erich Erichsson och Mårten Jonsson i Angnäs, ( Erik Eriksson i Agnäs ) Matz Matzon ( Mats Mattsson ) och Daniel Eriksson i Brattsbacka, klaga genom deras fullmäktige Båtsmannen Johan Jerpe, ( Johan Hjärpe ) att de denna vinter med möda kommit till Kyrkan, av orsak Anders Larsson och Nils Eriksson i Sunnansjö efter ur och snöfall intet vågat över deras ägor, samt anhålla att de för sådant med plikt beläggas må. Anders Larsson och Nils Ericksson svarar sig fört timmer till deras av Ryssarna uppbrända Gårdars byggnad, att hästarna voro alldeles maktlösa och kunna intet gå genom djup snö, vilket Nämndemannen Isak Jacobsson från Mo med flera intygade sant vara. Ty finner Rätten skäligt denna gången befria Anders Larsson och Nils Eriksson från Kärandernas tilltal i detta mål. Men varnas att hädanefter Väga när det behöves, så kärt dem är att undvika Plikt.

AGN1726,28/11,§33:Bef.mannen Välbem. Olof Westman berättar det isarna i början av sistlidne April månad blivit så svaga, att de resande ej kunde över dem komma utan livsfara, och att han fördenskull nödgats den 9 av samma månad, stämma följande bönder att uppbtyta Sommarvägen, nämligen: Anders Eriksson och Åsmund ( Asmund ) Svensson i Ledusjö, Sven Olofsson, Per Jonsson, Erik Johansson och Lars Håkansson i Djupsjö, Jon ( Jonas ) Olofsson, Mårten Andersson och Mårten Nilsson i Baggård, Erik Johansson, Nils Eriksson och Anders Larsson i Sunnansjö, Olof Olofsson och Erik Eriksson i Orrböle, Matts Mattsson och Daniel Eriksson i Brattsbacka, Johan Andersson och Per Mattsson i Nyåker, Erik Mattsson, Mårten Johansson och Mårten Jonsson i Agnäs, Olof Johansson, Erik Karlsson, Per (Mattsson) och Mikael Jacobsson i Hörnsjö, Johan Jonsson, Olof Tobiasson och Tobias Olofsson i Gräsmyr, Erik Andersson, Jonas Jonsson, Olof Jonsson, Anders Pålsson, Hans Johansson och Per Andersson i Hummelholm, Jonas Larsson, Erik Svensson och Johan Pålsson i Torrböle, Per Persson i Örsbäck, Anders Eriksson och Anders Persson i Hallen, Olof Olofsson d.ä., Nils Tobiasson, Östen Olofsson och Olof Olofsson d.y. i Brattfors, Olof Davidsson i Mullsjö, Johan Persson, Mats Eriksson och Olof Danielsson i Norrbyn, Erik Olofsson i Sörbyn, Jacob Tomasson, Olof Andersson, Olof Jacobsson och Östen Ivarsson i Öre, Olof Eriksson, Per Eliasson, Jonas Olofsson och Anders Jonsson i Järnäs, Jöns Sjulsson, Johan Nilsson, Nils Olofsson och Johan Persson i Bredvik. Dock böta de allesammans efter sitt hemmans skyldighet i berörda mål. Ty anhåller Bef.mannen att de för slik treska och olydno de bötefällas må. Berörda personer uppropades att sig häröver förklara. Men ingen av dem var tillstädes, icke heller låtit anmäla något hinder, oavsett de, efter Nämndemännen Isak Jacobssons i Mo och Johan Larssons i Bredvik samt Länsmannens Hans Finbergs intygan, blivit i god tid för detta Ting stämda. AlltsåResolveradesatt alla ovanbenämnde personer skola för stämningens försittande i så angeläget mål, plikta var sina 3 mk.Smt. efter 3:e. Capitlet Byggninga Balken och 33 Capitlet Tingsmåla Balken. Dessutom sakfälles de till 1 dr. Smt. böter vardera för det de varit borta vid uppropet. Dock bör Bef.mannen så långt före nästa Ting låta dem om denna Resolution lageligen ansäga, att de må hava tid honom därtill att stämma, om de vilja, och förmena sig kunna laga förfall visa, eller skäl hava att återvinna huvudsaken, likmätigt Kungl. Förordningen av den ... Juli 1695 § 2.(Databas Kråken 11A)

1672 Pro Memoria:Hustru Anna Persdotter född i Agnäs och Nordmaling besvärsde sig över sin systerson Matts Mattsson i Nyåker att han haver för honom gott löfte hos båtsman Lars Knöös 9 daler kmt som han Matts haver 1 par byxor av skinn av Knöös fått, som hustru Anna måst betala. Av hustru som 2½ daler kmt därför ägit sig en vallmarströja, tröste och tobak för item fött honom 1 månad över julhelgen.(Databas Kråken 11A)

16 seland, 12 seland 1663.

Finne.

1648 19/8: Böter för väghållning som brast, 3 marker.

DB 1649 17/2: "Efter såsom Pål Pålsson och Mats Pålsson i Agnäs hafwastort beswär uthstådt hemma i gårdarharne efter deras föräldrarsfrånfälle /framför dee andre syskonen/ och förähn som arfsskiftetskiedde altså tilståås dem nu till een begynnelse och widare beskiedhupå sin mödho och arbetet som dee hafft haffwa, at niutha dee fyra trRågh som af obyttan Lått tagin ähr, och opå den Sweden uthsåt som deeffter föräldrarnes dödh huggut hafwa och dem med rätta tilhörer efterNämbdens samtyckie."

1649: "Item hafwer förskr:r Pål Pålsson finnens Brodher Matts Pålssonwidh nampn, gifwit be:te sin Brodher 1 1/2 Sälandh Jordh uthijfaddergåfwor som ock i Agnäs liggiandes ähr, och Pål åther gifwit sinBrodher Mats 3 Lodh Silfwer och 1 Rijksdaler uthi wän- eller gengåfwa.

JB 1656: Påll Pålsson, Mats Pålsson.1658: sex personer redovisade.

DB 1702 27/8 §7: Sannolikt är det ej fråga om söner till MP: Johan,Hindrik, Per, Karin, Barbro och Märta.MP var broder till Pål Pålsson f 1618 i Agnäs. Förväxlas ej med MP iAgnäs, som var son till Pål Pålsson.

DBN1648,19/8,§8:Efterskivna äre sakfälte att böta vardera 3 mark för ogilla allmänna vägar och broar såsom ock för Tredsko för Vägbyggningens försummelse, nämligen:Nils Mårtensson i Baggård, Mats Pålsson i Agnäs, Nils Johansson i Ängersjö, Tomas Karlsson i Öre, Alla tre grannarna i Mo, Johan Davidsson i Bredvik, Östen Davidsson ibm. Olof Nilsson ibm, Mikael Tomasson ibm.De som voro borta från vägabyggningen 1648, oppå 4 års tid är -- 10 mk.:Nils Mårtensson i Baggård, Mats Pålsson bort 3 år -- 3 mk. Eskel Hindriksson var borta detta året, Olof Eriksson i Nyåker, Item (likaledes) alla Hörnsjö grannarne, Nils Johansson i Ängersjö, Tomas Karlsson i Öre, Item alla 3 grannarne, Item i Bredvik, Johan Davidsson ibm, Östen Davidsson ibm. Olof Nils-son Ibm. Mikael Tomasson ibm. Jacob Åsmundsson. 11 parter är 33 mk.

DBN1649,17/2,§7:Efter såsom Pål Pålsson och Mats Pålsson i Agnäs hava stort besvär uppstådt hemma i gården efter deras föräldrars frånfälle / framför de andra syskonen / och för än som arvskiftet skedde, alltså tillstås dem nu till en begynnelse och vidare besked uppå sin mödho och arbete som de havt haver, att njuta de -- 4 tunnor råg som av onyttan Lått tagen är, och på den Swedan Utsått som de efter föräldrarnas död huggit haver och dem med rätta tillhörer efter Nämndens samtycke.

DBN1649,17/2,§11:Item (likaså) haver föreskrivne Pål Pålssons finnes broder, Matz Pålsson vid namn, givit benämnde sin broder 1 1/2 seland Jord uti faddergåvor som och i Agnäs liggandes är, och Påhl åter givit sin broder Matz - 3 lod Silfver och 1 Rdr. uti vänn - eller gengåvo. Alltså bliver nu - 8 sel. tillhopa, hele Påwelz Teg eller Jord i Agnääset.

DBN1651,1/8,§6:Anbelangande den Rågswedjan som Anno 1649 den 17 februari Påwel och Matts Pålsson söner i Agnäs tilldömd blev, så befinnes nu deras broder Anders Pålsson efter sin kvot av den förste utsäden njutit. Men bemälte Påwell och Mats vilja nu sin broder Anders förvägra icke med sig uti den andra säden och årsväxten delaktig vara.RESOLUTION: Är avsagt och beslutit, att Anders Påhlsson efter sin kvot av den andra utsäden ävensom bemälte Påwell och Matts njuta och bekomma skall, dock så därhos förståendes, att han sina bröder för utsädet efter sin lott och något arbete vedergäller och betalar.(Databas Kråken 11A)
Anförlust, se sida .

DBN1665,13/2,§2:Kungjordes den förening som hustro Kerstin Persdotter i Agnäs med sin måg Per Eskilsson gjort haver första gången, angående ett Testamente som Testaments- skrivaren nogsamt betygar.

DBN1670,7/1,§6:Det Testamente som Salig hustru Kerstin Persdotter i Agnäs till sin måg Per Eskilsson gjort haver och Anno 1667 den 30 aug. 3:e. gången uppbuden är, dömdes fast och gott att stå och därpå Confi-mation givas. Helst emedan hennes son Per Persson i Hummelholm och Dottern i Ådalen icke ha häremot något lagligt klander infört, utan därtill sin samtycko givit.

1672 Pro Memoria:Hustru Anna Persdotter född i Agnäs och Nordmaling besvärade sig över sin systerson Matts Mattsson i Nyåker att han haver för honom gott löfte hos båtsman Lars Knöös 9 daler kmt som han Matts haver 1 par byxor av skinn av Knöös fått, som hustru Anna måst betala.Av hustru som 2½ daler kmt därför ägit sig en vallmarströja, tröste och tobak för item fött honom 1 månad över julhelgen.(Databas Kråken 11A)
Anförlust, se sida .

AGN1697,30/10,§9:Hustru Brytha Mårtensdotterpå Nordmalings Kyrkovall har låtit stämma Nils Zackrisson i Hallen för 5 daler kmt. som han varit skyldig hennes man Olof Persson, och som Nils Zackrisson måste tillstå skulden, alltså dömdes han dessa 5 daler kmt. till hustru Brytha att betala med 1 daler 16 öre i expenser.

AGN1700,27/8,§9:I saken mellan nuvarande Klockaren i Nordmaling Mårthen Pehrsson och den förre Klockarens Olof Perssons efterleverska Hustru Brytha vice versa kärande och svarande, angående en Kornlada och betalning för upphävdningar som tvistas om, är detta Rättens Dom:Det har gamle Klockaren Olof Persson av rot och stubbe med lov upparbetat någon åker och slått avsides på Kyrkobords-ägorna och där uppsatt en Kornlada, förutom han på Kyrkovallen uppsatt några Wånhus för sig. När Olof Persson dör och Mårthen Pehrsson blev Klockare efter honom, betalar han husen på Vallen, men Ladan intet, ej heller upphävdningarna, vill likväl nu icke allena äga och råda Ladan utan och alla Olof Perssons upphävdningar utan betalning efter han en lång tid haft nyttan av dem, klagandes däröver att Olof Perssons efterleverska hustru Brytha genom sin senare Man Ladan begynt nedriva. Det Hustru Brytha tillstår sig ha gjort efter hon för Ladan ingen betalning uppburit. Begär få avföra sin Lada och fordrar betalning för sina upphävdningar, förmenandes sig intet vara pliktig uppbygga några hus, upptaga åker och slått med stor kostnad för en annan. Vilket allt Rätten tagit i överläggande, prövandes för skäligt, att som hustru Brythas sal. Man Olof Persson intet mottaget något Klockarbord att svara för, och den ena Klockaren intet finnes förbunden bygga hus och uppbryta åker eller slått för den andra utan vedergällning, så bör Mårthen Pehrsson betala hustru Brytha för Ladan till näpst så framt han den behålla vill, och därjämte efter Gode Mäns värdering skäligen vedergälla hustru Brytha för gjorda upphävdningar, och kan Mårthen Pehrsson intet förhjälpa att hustru Brytha sin Lada avför men intet betalningen följer efter hon rätt därtill har.

AGN1701,21/10,§34:Kyrkoherden Vördige Hr. Per Arctedius lät insinuera en skrift genom vilken han klagar sig vara skett våld och intrång av den förra Klåckarens efterleverska, hustru Brytha Mårthensdotter genom sin senare Man Östen Ersson i Levar, i det han skall borttaget för Kyrkoherden 2 Åker täppor som skall höra Prästbordet till, påståendes att bemälda Östen Ersson måtte för sådant ingrepp lagligen plikta och ägorna läggas under Prästbordet. Men hustru Brytha själv tillstädes exiperade sig kunna svara Kyrkoherden i denna sak, eftersom ingen av Kyrkoherdarna före honom dessa Täppor sig tillägnat, utan hennes Man Olof Persson medan han klåckare varit dem av Rot och Stubbe upptagit med tillstånd, som hon gärna avträder när hon blir förhulpen till en skälig vedergällning, som upphävdningarna efter erhållen dom mellan hennes Mans successor, Klåckaren Mårten Persson och henne på Tinget den 27 Augusti år 1700, vartill hon hoppas varda förhulpen av Högvälborne Hr. Landshövdingen och N:a. Consistorium då de varda väl underrättade om sammanhanget, ty vad Kyrkoherden i så motto gör, sker för dess son som Klåckare är, vilken han på detta sätt vill hjälpa att få annans arbete för intet. Förmenandes sig intet mindre vara befogad till vedergällning för använt arbete på steril mark än om en Kyrkoherde med sin stora kostnad upparbetade någon ödemark på Prästbords ägorna, och således intet behöva lägga sig i aktion med Kyrkoherden som Prästbordet ohindrat njuter på lika sätt som hans anticessorer. Ländsman Bryngel Eriksson i Levar för sig och sina grannar protesterade jämväl mot Kyrkoherden, att han på detta sätt vill underslå sig deras Byägor, påståendes den ena Täppan vid Bäcken hör under deras By, som Klåckaren på Byamans tillstånd fått intaga och av Rot och Stubbe uppgöra. I vilken beskaffenhet Rätten intet kunde denna sak upptaga innan processen blir i slikt mål fullgjord, så att den som vederbör agera sig i Saken antager.

AGN1717,25/2,§27:Samma dag upplästes Högl. Kungl. Hovrättens Nådiga brev av den 8 Januari sistlidna däruti Härads Rätten anbefalles att rannsaka och döma över Olof Anderssons ifrån Cronören angivande här på Tinget den 4 december 1716, att hans hustru Rakel Olofsdotter, skall 1714 uppå fjärdedag Påsk, när hennes son Nils Olsson henne förmant, att tacka Gud för det hon fick sitta i fred, sig utlåtit intet hava att tacka Gud före, och än ytterligare uppå skedd varning att intet så tala, utan bedja Gud, i desse ord utbrutit: Fanen må bedja Gud! Olof Andersson påstod ännu, att hans hustru Rakel Olofsdotter på anförde sätt förgripit sig emot Gud, vartill hon dock enständigt nekade. Olof Andersson uppviste en attest underskriven av hustru Anna Larsdotter i Backe by, Njurunda Socken och Medelpad den 13 uti denne februari månad, lydande, att hon fullan är Citerat till detta Ting att vittna om hustru Rakel Olofsdotters och hennes son Nils Olsons på Croneörens samtal 1714 fjärdedag Påsk, men som hustru Anna ej kan komma hit för sin opasslighet skull, så lämnar hon ett sådant vittnesbörd, att 1714 fjärdedag Påsk om aftonen då hon var i tjänst hos berörde Nils Olofsson inkom till honom hans Moder Rakel Olofsdotter, och sedan hennes man Olof Andersson. Nils Olsson bad modren gå och lägga sig, samt tacka Gud för det hon hade, varpå hon svarade: Vad fan har jag att tacka Gud före. Sonen bad henne intet så tala, utan gå hem, lägga sig och bedja Gud. Hon svarade: Fanen bedje Gud: Huru de sedan förde sine ord tillsamman minns hustru Anna intet. Men vad som anförts, vill och kan hon edeligen bestyrka.Hustru Rakel förmenar, att Olof Andersson tubbat och lockat hustru Anna Larsdotter, att lämna honom förberörde ogrundade attest, då han den 13 av nu löpande månad var hos henne med Penningen till detta Ting, vilket Olof Andersson nekar, och föregiver, att Rakel flera gånger haft förgripeligt tal emot Gud, som han ingalunda vill ut med, efter han intet har några vittnen därpå. Rakel svarade att han spar sanningen så i detta som allt annat, lämnandes under Rättens betänkande om icke hustru Anna Larsdotter här sin attest förklara bör, det hon hustru Rakel helst åstundar. Olof Andersson påstod högeligen, att husru Rakels egen son Nils Olsson och hans hustru Kierstin Ersdotter må till fullkomlig upplysning om hennes förgripeliga tal i deras närvaro edeligen avhöras. Hustru Rakel mente det vara orimmeligt att edeligen avhöra barnen i denna sak, vilket Rätten, sedan parterne tagit avträde, överlade. Men kunde intet bifalla Olof Andersson uti hans påstående, att sonen och hans hustru må edeligen vittna emot modern, emedan sådant strider emot den allmänna praxisen och naturlige vördnan, som de hava för henne. samt Kongl. förordning om Rättegång uti Dom Capitlen av den 11 februari1687 § 8 , dock berättade Nils Olsson utan ed, att han intet minns vad hans moder förberörde dag talat. Men intet slog hennes Man henne då, eller på annat sätt förolämpade. Vad eljest dem emellan förlupit, vet han intet av. Hustru Kierstin Esrdotter sade, att hon då låg och hörde intet vad hennes Svärmoder Hustru Rakel talte, ej heller såg att hennes man överföll henne på något sätt. Vad däremellan skett, är hustru Kierstin okunnigt. Olof Andersson förklarade uti sin hustrus närvaro, sig ej vara nögder med Rättens anförde utslag, att Nils Olsson och hans hustru Kierstin Ersdotter betages edeligen vittna, om hans hustrus Rakel Olofsdotters förgripeliga tal emot Gud. Tänkandes han inför Högre Rätt uti samma Resolution ändring söka. Fördenskull underrättades han Olof Andersson, att han likmätigt Kongl. Förordning av den 5 februari 1697 bör den Högl. Kongl. Hovrätten sitt klagomål däröver Underdån. Ödmjukel. föredraga innan kl 12. den 4 Aprilis nästkommande, då även hans vederpart eller hennes fullmäktige åligger sig inställa att emottaga besvärs skrifter, efter Kongl. Förordnin-gen den 16 oktober 1712. Beträffande hustru Anna Larsdotters Extraderade attest, så finner Rätten för sakens viktighets skull skäligt, att bemälte hustru skall till nästa Rättegång, som i detta mål hållen bliver, inskaffas och edeligen avhöras, så framt emot henne intet laga jäv anfört bliver, hustru Rakel Olofsdotter ifrån Cronörn begärte att Rätten ville till närmare Rannsakning och avgörande företaga hennes klagan på sista ting den 4 december 1716, över hennes man Olof Anderssons slagsmål och okristeliga förehållande emot henne, samt olovliga umgänge med hans tjänstehjon, änkan Anna Andersdotter, beropandes sig till vittnes på Östen Ersson och hans hustru Brita Mårtensdotter, samt änkan hustru Brita Johansdotter ifrån Nordmalings Kyrkowall. Olof Andersson jävade alla desse av hans hustru Rakel Olofsdotter föreställte vittnen, emedan berörde hustrur är hennes syskonebarn, vilket jäv Rätten ej ogilla kunde, såvida det är enligt med Kongl. Förordning angående Rättegång vid Dom Capitlen av den 11 februari 1687 § 8. Och vad hustru Rakels producerade vittne Mårten Anderson i Baggård vidkommer, så kan ej heller han till vittnesmålseden admitteras, efter han är förberörde Anna Andersdotters bror. Men Nils Johansson ifrån Bierten, pigan Anna Hansdotter ifrån Nordmalings Kyrkowall och änkan hustru Malin Olsdotter ifrån Mo, vittnade utan jäv edeligen och särskilt, först Nils Johansson som berättade, att när han 3 år sedan vid pass hade i tankar att fria till merbem:te Anna Andersdotter, frågade Olof Andersson honom, om han vidare skulle få städja henne till sin piga? Nils Johansson svarade, att Olof Andersson bör tala med hennes föräldrar därom. Sedan ville Olof Andersson änteligen veta, antingen Nils Johansson friade till henne eller icke. Nils Johansson sade: Jag behöver intet skrifta mig för Munkar, ty vi hava präster i Landet. Vad Olof Anderssons samlag med hustru Anna vidkommer, så har Nils Johansson intet annat därom att berätta, än att talet går omkring hela Nordmalings Socken, att de plägat olovlig beblandelse när hon tjänte honom. Varifrån samma tal kommit, vet Nils Johansson intet, ej heller av Olof Andersons hårdhet eller förövade slagsmål på sin hustru. Ty Nils är långt ifrån dem boendes. Sedan vittnade pigan Anna Hansdotter på sin ed, att hon intet sett Olof Anderssons samlag och umgänge med Anna Andersdotter. Men ryktet går starkt om deras olovliga beblandelse. Hon har ej heller hört honom eller någon annan säja, att han legat hos Anna Andersdotter på vägen emellan Nordmalings Kyrkovall och Ledusjö, mindre vet vittnet berätta om hans och hustruns Rakel Olofsdotters träta och slagsmål. Änkan hustru Malin Olofsdotters ifrån Mo edeliga utsaga är denna, att 1714 nästa Söndagen efter Trettonde dagen var Olof Andersson ifrån Cronörn hos henne samt dess sedermera avledne man Håkan Ersson och om aftonen i dryckenskap svor och bannades över det han samma dag på Nordmalings Kyrkowall bekänt haft samlag med sitt tjänstehjon Änkan Anna Andersdotter. Men för vem han anförde bekännelse gjort, vet hustru Malin intet, ty hon frågade honom intet därefter. Hennes bem:te man bad Olof Andersson intet svärja, utan läsa och bedja. Olof svarade: Jag har nog fan läsit, och det har litet hjälpt mig. När Olof lagt sig satte han sig åter upp i sängen, säjandes sig skola göra av med sig, hon menar för ovanmälte bekännelse, fast han intet nämnde det. Beträffande Olof Anderssons och hans hustrus Rakel Olofsdotters otidiga leverne, så kan hustru Malin ingen underrättelse därom giva, ty hon vet intet därav. Olof Anderson tillstod sig 1714 Söndagen näst efter Trettondedagen varit hos hustru Malin Olofdotter mycket drucken och sorgsen över sin hustrus hårdhet, samt det missförstånd dem emellan var, och att ingen ville tjäna honom för den orsaken skull. Men intet över någon sådan bekännelse som hustru Malin vittnat, ty han skall aldrig haft något samlag med denna Anna Andersdotter, mindre sådant bekänt. Anbelangande det svar han efter detta vitnets utsagu skall givit hennes då varande Man , när han förmantes till bönen, så nekar Olof Andersson högeligen sig av Håkan Ersson således blivit förmant, eller haft tillfälle på anförde sätt att svara. Och vill han ingalunda tillstå det han förgripeligen sig om bönen utlåtit, vilket han säger sig med Ed erkänna kunna. Hustru Malin Olofsdot-ter berättade, att ingen annan än hon och hennes sedan avledne man hört de ord, hon nu på sin ed upptäckt. Pigan Anna Jonsdotter ifrån Fånbyn avlade vittneseden med hand å bok, och efter allvarsam förmaning till en sådan bekännelse berättade, att när hon 3 år sedan tjänte hos Nils Olsson på Cronörn och skördetiden i hans stugu band nät, hörde hon Rakel Olofsdotter ropa i Cammaren innan förstugun, därföre gick Karin och hennes Matmoder hustru Kierstin Ersdotter in uti Cammaren att se vad å färde var, samt skilde Olof Andersson ifrån sin hustru Rakel, som han slagit ett blodsår på den ena armen, annan åkomma hade hon intet. Flera gånger har Karin intet sett dem slåss fast hon tjänte där 5 Sommaren, ingen vinter. Har ej heller hört dem träta. Karin Jonsdotter frågades om hon vet, varav slagsmålet i Cammaren begyntes, och för det att Olof Andersson hade oloflig beblandelse med Anna Andersdotter? Svarade att hon intet hörde orsaken till slagsmålet, ej heller förstått, att Olof och hustru Anna med varandra beblandelse haft. I anledning av hustru Rakels utsagu vid sista Ting, berättar vittnet att Olof 1714, natten emot Batholomaei dag, uppväckte Anna att följa honom till sjöss, men som ingen resa då skedde /: varföre vet hon intet :/ kom Anna strax in igen och lade sig i sitt förra rum. Flyktingen ifrån Ny Carleby socken och Härfwelax by Carl Göstafsson , som sedan nästlidna vår till förliga höst haft sitt tillhåll på Cronörn, samt efter Häradshövdingens Jonas Molins intygan är en ärlig och beskedlig karl, vittnade uppå sin Ed, att han nästlidna höst hörde hustru Rakel Olofsdotter ute på gården säga det vore bättre för hennes man, att hava horan i gården än hustrun, och kalla honom horkarl, vilket mannen Olof Andersson även hörde in i Stugun och kom ut med en gammal Tallbuska i handen, samt frågade henne om han är en horkarl och i detsamma slog henne åtskillige slag över ryggen med buskan och ett på huvudet. Sedan gick han ifrån henne. Men inga åkommor eller blodsår fick hon. Mera vet Carl Göstafsson om Olof Anderssons och hans hustrus leverne och förehållande intet att berätta, har ej heller kunnat märka att Olof Andersson och Anna Andersdotter haft misstänkt samlag. Förenämde Östen Ersson och hans hustru Brita Mårtensdotter samt änkan Brita Johansdotter ifrån Nordmalings Kyrkowall avhördes utan ed och särskilt, berättandes enhälligt, att de på intet sätt förstått, att Olof och Anna haft med varandra olovlig beblandelse, dock hört ryktet därom. Varifrån det kommit veta de intet. Rakel påstod, att Östen och hans bemälte hustru för henne sagt, det Olof Andersson för dem bekänt sig emellan Nordmalings Kyrkovall och Ledusjö hävdat Anna Andersdotter. Men Östen och hans hustru nekade högel. att de sådant av Olof Andersson hört eller för hans hustru sagt, ej heller är Olof Anderssons och hans hustrus orolighet och slagsmål dem kunnigt. Flera vittnen voro nu intet att tillgå. Olof Anderson och änkan Anna Andersdotter nekade enständigt, att de haft köttslig beblandelse med varandra, och begärte plikt på hustru Rakel för denna obevisliga beskyllning. Men att han någon gång slagit sin hustru, när hon retat honom till vrede med sin otidiga mun och åtbörder, kan han intet undgå. Hustru Rakel påstod, att han esomoftast slagit henne utan den ringaste orsak, därpå hon inga vittnen har, och anhölt som på sista Ting, att han och Anna Andersdot-ter måtte med böter anses för enkelt hor och han desutom för slagsmålet, samt att Rakel ifrån honom kunde bliva lagl. skild och njuta sin rätt av boet sig till uppehälle. Olof Andersson bedyrade högel. att han aldrig slagit henne någon blånad eller blodvite. Föregående Rannsakning upplästes för Parterne, vilka var för sig förklarade sig därvid intet hava att påminna, och togo därmed avträde.RESOLUTIO:Alldenstund av föregående rannsakning befinnes att Olof Andersson och hans hustru Rakel Olofsdotter många år tillbaka levat i kiv och oenighet med varandra, under vilken tid han efter åtskiliga edel. vittnens intygan, varit uti ett allmänt rykte för enkelt hor med sin nu föravskedade piga, änkan Anna Andersdotter, därtill bemälte hans hustru påstår honom skyldig vara. Fördenskull prövar Rätten i anledning av anförde rykte och beskyllning, samt hans utlåtelse för änkan hustru Malin Olofsdotter ifrån Mo billigt, jämväl det 19 Cap: Tingmåla Balken enligt, att änkan hustru Anna Andersdotter vid nästa Ting, om hon kan, efter Kngl. Förordning av den 30 oktober 1695 och den 18 november 1702, med själv sins Ed erhålla, att Olof Anderson och hon intet haft olovlig beblandelse med varandra och enkelt hor bedrivit. Varefter närmare skall resolverat bliva, såväl angående detta mål, som den emellan Olof och hans hustru förelupne oenigheten, samt hennes praetenderade äktenskapsskillnad, och underhåll av deras samfällte egendom. Vidare visar föregående Rannsakning, att förberörde hustru Malin Olofsdotter under sitt vitnesmål edeligen edeligen utsagt, det Olof Andersson 1714 näste Söndagen efter 13.de dagen uppå framledne Håkan Erssons förmaning, att intet svärja, utan läsa och bedja, skall svarat: Jag har nog fanen läsit, och det har litet hulpit mig. Till vilken förgripliga utlåtelse och svar Olof Andersson högel. nekar, varande intet mera, än det ena vittnet i detta mål att tillgå. Ty prövar Rätten skäligt , att Olof Andersson skall efter ovanförmälte 19 Cap: av Kongl. Förordning av den 30 oktober 1695 befria sig med själv sins Ed, att han hos Håkan Ersson i Mo intet fällt de förgripeliga ord, som berörde änka edeligen upptäckt. Vilket dock den Högl. Kungl. Hovrättens Högrättvisa CENSUR och nådiga omdöme Underdån. Ödmjukel. hemställes.

AGN1718,21/2,§8:Kyrkoherden i Nordmaling Hr Olof Arctaedius insände ett EXTRACT av det Proste Tings Protocoll, som är hållit den 28 Martii 1717, förmälande att hustru Rachel Olofsdotter ( Rakel Olofsdtr ) ifrån Cronören och Östen Sundmans hustrus Brita Mårtensdotter skola uti en stugu på Nordmalings kyrkovall 1716 3:e. stora böndagen om aftonen slagits, vilket under Tingsrättens avgörande är lämnat. Rachel Olofsdotter nu närvarande, bekänner någon oenighet emellan henne och hustru Brita sent på böndagsaftonen förlupit, varvid de ingendera fått några åkommor eller förmodat sig bliva därföre lagförde. Hust. Brita Mårtensdotter är efter Nämndemannens Anders Pehrssons ifrån Hummelholm berättelse, stämd allenast 12 dagar för Tinget, och infinner sig nu intet, fördenskull utställes denna sak till dess parterne rätteligen 14 dagar för Tinget instämde bliva.

AGN1719,2/12,§6:Borgaren ifrån Uppsala Anders Staff berättar sig 7 år sedan av Borgaren ifrån Enkiöping Jacob Pehrsson köpt 10 st vid pass halvnötte sköt och 7 st gamla linor 40 daler kmt, vilken sjöredskap han senare brukade, och sedan fick åt pigan Anna Hansdotter på Nordmalings Kyrkovall att bota, det hon ej gjort utan själv nyttjat och sedan ----- bemälte redskap till Olof Andersson på Cronören som ock brukat skötarne så att de nu alldeles utnötte äro. Ty begärer Staff att varda föhulpen till sin betalning 40 daler samt expenser. Anna Hansdotters Moder och fullmäktig, hustru Brita Mårtensdotter nekar högeligen att hennes dotter brukat desse sköt och linor, som hon av Anders Staff emottog att bota, berättandes att Olof Andersson 3 år sedan tagit 7 stycken de bästa av berörde sköt, vilka Olof Andersson av pigan stämd tillstår, och nekar sig brukat mera än 2.ne stycken. På tillfrågan varföre han tog sköten? Svarade han: att förvara dem till ägarens ankomst. Dock var han intet därtill anmodad. Nämndemannen Pehr Pehrsson ifrån Brewik berättade att skötarne blivit brukade både av hustru Brita Mårtensdotter och hennes förmälte dotter samt Olof Andersson, vilket de omsider tillstode. Mera var härmed intet att påminna.ResolutioRätten prövade skäligt, samt med det 19 Cap: Köpmb: L:L: enligt, att Olof Anderson betalar 7 st sköt med 26 daler och hustru Brita Mårtensdotter samt hennes dotter Anna Hansdotter 3 sköt jämte linorne med 14 daler, allt kopparmynt. Vad expenserne angår så emedan käranden därpå ingen räkning inlagt, så kan Rätten honom ej heller någre expenser bestå emot Kongl Förordningen av den 21 julii 1695 § 21.

AGN1723,22/2,§21:Hustru Brita Mårtensdtr från Wallen, ( Vallen ) fordrar efter avlag räkning av Borgaren Jacob Forsberg kapital 47 dr. 3 öre och intresse 15 dr. 18 ½ öre, tillsammans 62 dr. 21 1/2 öre som hon påstår av honom att ut bekomma. Jacob Forsberg vidgår, och lovar innan nästkommande Midsommar till Hustru Brita Mårtensdtr att betala denna skuld. Varmed hon förklarar sig nöjd. Ty likmätigt 16 Capitlet Rådstugu Balken, dömmes Jacob Forsberg sin berörda lösen till föresatt tid verkligen att fullborda, och för att försummat upprop, plikte han 1 dr. smt. efter Kungl. Förordningen av den 4 Juli 1695 § 2.(Databas Kråken 11A)

Nils Persson och hans söner

1638 års roteringslängd, som i förbigående nämnts innehåller mängder av viktiga uppgifter för släktforskare (liksom i längderna för 1637 och 1639 fast noggrannare) upptar alla män mellan 16 och 60 år. som skulle kunna skrivas ut som knektar men dessutom sjuka och äldre män, alla med angivande av ålder. Nils Persson var enligt denna längd 48 år gammal, "sjuklig och förlamad".

Han tycks inte ha manbara söner vid denna tid (i varje fall Inga hemmavarande), men däremot redovisas l mantalslängderna för åren 1643-45 en son. som kan ha varit född omkring 1623. Det bör ha varit fråga om endera Peder eller Mårten (se nedan) och då snarast den förstnämnde, som av namnet att döma bör ha varit äldst.

Dock uppges Mårten vid dödsfallet 1706 vara 86 år gammal, alltså född 1620, men uppgifterna var vid den tiden ofta ungefärliga. Annars kan det vara så, att Mårten som äldst eller näst äldst fått morfaderns namn, vilket skulle kunna Innebära, att Nils Perssons hustru kan ha varit dotter till Mårten Östensson och Kerstin Nilsdotter i Baggård, en av Ledusjös grannbyar. Alltnog vet vi, att Mårten lämnade Ledusjö på 1640-talet och slog sig ner i Nyåker, halvannan mil uppströms Leduån.

Omkring 1652 överlämnade Nils hemmanet till sonen Peder Nilsson. Han var själv 62 år vid det laget och är säkert den, som i 1653 års mantalslängd redovisas som "åldring' ' Annars fanns detta år fyra vuxna hos Peder Nilsson -förmodligen han själv. hustrun. modern och brodern Erik. Sex år senare består husfolket av tre vuxna ~ Peder, hans hustru och Erik -samt två åldringar - föräldrarna. 1662 har det så tillkommit två vuxna. Erik hade gift sig vid den här tiden och möjligen fanns ett yngre syskon eller kanske ett "tjänstehjon".

Ett mellanspel på hemmanet tycks ha gjorts i slutet av 1640-talet (i varje fåll 1647~ 1649), då Johan Nilsson var knekt på eget hemman i Ledusjö. Eftersom Nils Persson då inte finns upptagen i roteringslängden, har jag utgått från att denne Johan också var son till Nils, som i mantalslängderna fortfarande står för hemmanet.

Från 1651 upptas inte Johan längre, men vid denna tid dyker en Johan Nilsson upp i den närbelägna byn Djupsjö. Det finns goda skäl att anta, att det är fråga om samma person, som först är knekt på eget hemman i Ledusjö och sedan bokförs som soldat på eget hemman i Djupsjö. Om så är får ättlingar till Johan Nilssons söner Olof och Sven ett bra tillskott till sina antavlor.(DB)

Mårten Nilsson tillhörde också Nils Perssons äldre söner. Han gifte sig l slutet av 1640talet med en dotter till Herman Persson l Orrböle och slog sig ner som bonde l Nyåker på ett hemman. som länge räknade 12 sel. Hustruns förnamn är Inte känt men att hon var dotter till Herman Persson framgår av ett tingsärende 1665. då hustrun till Olof Svensson. som l sitt första äktenskap var gift med en annan dotter till Herman, angavs för trolldom, vilket betygades av just Mårten och hans svärmor hustru Rågård och Johan Esklisson l Orrböle, som var gift med Märet Hermansdotter. en tredje syster av den gamla släkten l Orrböle. Nu föll nog anklagelsen på att betrodda män l Öre intygade. att Rågärd Jonsdotter. som den nya hustrun l Brattsbacka hette, under sina brtio år l byn bara hade goda vitsord om sig.

l äktenskapet med Cecilia Hermansdotter (vilket jag vill kalla henne beroende på att barnen nästan alla hade förstfödda döttrar med detta namn) hade Mårten åtminstone fyra kända söner.

Nils är nämnd tidigare l samband med lönskaläget med Helga Larsdotter. som senare blev gift med Nils förmodade farbror Johan Nilsson. Han kom sedan till FI"e l Amäs (nuv. Gideå församling) och från honom kan åtskilliga l den trakten räkna härstamning. Anden blev bonde på hälften av faderns hemman l Nyålcer och har efterkommande där och på många andra håll l Nordmaling. Harrnan gifte sig först till ett hemman l Torrböle, som han efter en del år fick överlämna till hustruns dotter l första "riskapet och hennes man. Han hamnade till sist i Norrbyn. En trolig son är också Per. som ett antal år var bonde på hemmanet nr 2 i Ledusjö och som jag återkommer till l ett senare avsnitt om Erik Nilssons yngre son Anders.

Åtminstone två döttrar till Mårten Nilsson år kända. Karin gifte sig med Johan Eriksson i Sunnansjö av "ursläkten" i den byn och Brita var först gift med båtsmannen Matts Mattsson i Agnäs, av finnsläkten där, d v s Pålssönerna, som jag haft anledning att skriva om vid tidigare tillfällen. Matts Mattsson synes ha dött omkring 1680 och Brita gifte senare om sig med klockaren Olof Persson på Vallen och efter dennes död med fiskaren Östen Ersson (Sandrnan?), som dog 1729. När Brita själv dog är inte känt. Hennes enda kända ättling är Per Mattsson f. 1673 i Nyåker (som har ett otal efterkommande). Att en piga Annika Hansdotter på Vallen, som i ett syneprotokoll kallas Pers halvsyster. skulle vara dotter till Brita torde vara uteslutet. eftersom det skulle förutsätta att Brita varit gift (åtminstone) fyra gånger. Annika står i förhörslängden som "vulgo Östens Annika", d.v.s att hon gemenligen kallades så. Möjligen kan hon ha varit styvdotter till Östen Ersson i ett tidigare äktenskap. (DB)

Mårten Nilsson var född i Ledusjö,men flyttade 1650 till Nyåker,där han återuppodlade Nyåker.

Nyåker hade under de senaste 20 åren legat öde.Endast mot gräsgäld hade någon slagit hö på de gamla lindorna, däribland Orrbölefinnen Eskil Hindersson.Mårten Nilsson brukade 12 seland i Nyåker till 1694, då han sålde hälften till sin son Anders Mårtensson.

Dottern Brita gifte sig först med Matts Mattsson från Agnäs.Efter hans död gifte hon om sig med Matts Pålsson II,som blev dömd för dråp och avrättad 1686.I det första äktenskapet hade hon bl.a. sonen Per,som upptogs av Mårten Nilsson som fosterson.

När Mårten Nilsson skiftade boet 1695 från sig till barnen fick dottersonen Per Mattsson ta emot den ena halvan mot att han "förestod det gamla folket".

Trots att Mårten Nilsson hade både sonen Anders och dottersonen Per i Nyåker,flyttade han på sin ålders höst till dottern Karin och mågen Johan Ersson i Sunnansjö,där han avled 1706,mer än 80 år gammal (SEJ)DBN1652,27/8,§8:Blev samtyckt och dömt att Johan Eskilsson i Orrböle fastebrev oppå Hus och Jord ibm. liggandes bekomma skall, som han av sina svågrar och hustro systrars män med deras samtycke köpt har, näml: Av Mårthen Nilsson i Nyåker - 5 sädesland Jord samt Gårds (Börde?) parten därefter hans hustros arv, och därför - 81 daler till fullo givit. Av Olof Svensson i Brattsbacka hans hustrus arv - 5 seland Jord och Gårdeparten der efter, för vilket han- 60 daler kmt. nöjaktligen betalat har

DBN1665,13/2,§5:Ändock oppå Laga Tinget den 26 Martii 1664 Protocollerat vart att Hustru Rådgerd Jonasdotter Olof Swenssons Hustro i Brassbacka, var i uppenbart rykte och beskyllning kommen för Trollkonst eller Löfjeri, och om samma saks Utförande till denna tiden uppskjutit. Alltså blev därom nu rannsakat och avlupit som följer, Nämligen: Åtskilliga har fuller haft misstankar till henne Rågierdh sedan hon dit i fjärdingslaget kom, efter det hon större nytta än andra har haft av sin boskap. Dock icke sett eller förstått henne därutinnan något olovligt Medel bruka, eftersom tvenne Nämndemän, Nils Östensson i Sunnansiö och Johan Persson i Baggård intygade, sammaledes bekände och hennes granne Jacob Larsson i Brattsbacka samt Pål Pålsson och Per Eskilsson i Agnäs, så väl som Johan Nilsson i Diupsiö och Erik Olofsson i Hyngelsböle att de allenast Misstankar till henne dragit hava, och icke tryggeligen kunna henne för löfjeri beskylla. Men Mårten Nilsson på Nyåkern med sin hustro och Johan Eskilsson i Orrbölet, har på Kyrkovallen beskyllt hu. Rågierdh för Löfjeri och hotat henne därför Tingföra, vilka nu henne icke ville eller kunde till saken binda.

Och emedan tvenne Nämndemän Zebbjörn Larsson och Per Aronsson i Öre vittnade, att hu. Rågierdh i deras by uppfödd är och där i byn - 40 år vistades förrän hon blev gift, och hela den tiden ställt sig ärligen och väl. Därtill betygade Cappelanen Herr Erich att han så väl som hans fader, kyrkoherden Hr. Johan, har henne ofta om denna handeln Examinerat, och på intet sätt kunnat pröva henne därutinnan brottslig vara eller velat sig skyldig känna. Fördenskull, efter Lag och Domare regler, erkändes och dömdes hon hustro Rågierdh för samma tillmäle eller beskyllning, av denna ringa Rätten fri. Men Mårten i Nyåker med sin hustro och Svärmoder samt Johan Eskilsson i Orrböhlett och andra flere, som först henne Rågierdh i rop och rykte kommit har, sakfälldes efter - 20 Capitle.

DBN1681,1/3,§2:Samma gång kom för Rätten Johan Eskilsson i Orrböle och Mårten Nilsson i Nyåker beklagandes sig, att de varda utestängda ifrån sitt vanliga fiske i fjällen av tvenne Nybyggen, Mjösjö och Bjärten på sockenalllmänningen upptagna, varigenom de i sin näring hindras och mycket avtaga, så att de sina utlagor ej mäckta att utgöra, med begäran, att dem nu efterlåtet varda i de sjöar uppe i fjällen som ovan dessa nybyggen i allmänningarna finnas in emot Lapparna fiske bruka. Och som befanns att dessa byar Nyåker och Åhrböhle av urminnes tider hava där i allmänningen fiskat. 1/ dock intet nödigt haft så vida förrän dessa nybyggen äro anlagda, det hela Rätten visste att intyga. 2/ Eljest intet fjällfiske haft och till själva ägorna mycket svaga. 3/ Likväl högt Skattlagda, så att dessa hemman intet kunna bära sig, där de icke bliva hjälpte med detta begärda fiske.

Allt fördenskull till ovanbemälda hemmans Åhrböle och Nyåker underhållande och Conservation, fann Rätten skäligt att dem gives tilstånd och frihet att idka och bruka fjällfisket i de sjöar på all-männingen som ovan Miösiööen och Biertten vidare i fjällen finnas, såvida det sker utan den tredjes förfång, och det alldeles obehindrat av Miösiö - och Bierten-borna. Skulle ock detta fiske något ansenligt av sig kasta och indraga, gives därav till Cronones skälig avgift, eftersom framde-les prövas kan drägligt vara.

AGN1694,26/2,§7:Befallningsman Välbetrodde Olof Westman anklagade följande för treska och ovålighet att inleverera tionde Jon Olofsson i Brassebacka, Mårten Nilsson i Nyåker, Kjell Nilsson i Hörnsjö, Herman Mårtensson i Toböle, Olof Jakobsson i Långed, Olof Eriksson i Ängersjö, David Tomas-son i Norrbyn, Esbjörn Abrahamsson ib., Lars Johansson i Bredvik, Johan Eriksson i Sunnansjö, alla dessa hava inlevererat ogista, otint säd och mycket slö säd, begärde att de för sådant plikta måtte sig själva och andra till varnagel. Johan ersson i Sunnansjö ville sig så väl som de andra ursäkta, men som kyrkovärdarna intygade dessa funnit felaktiga ty gjordes det saker till vardera sin, 3 daler smt efter 4 punkten i Uppbörds Ordinatien gör- 30 daler smt till treskiftes.

AGN1696,23/11,§21:Kyrkoherden i Nordmaling Hr. Pehr Arctedius besvärade sig över sina åhörare att de visa en stor treska i Kvick-tiondens levererande, och som han inlade en lista på dem, så blev den igenom ransakad och var följande intet tillstädes att sig förklara:Mårten Nilsson i Nyåker skyldig för 1695Förden skull dömdes dessa icke allenast att betala Kvicktionden till sin Kyrkoherde innan Tomasmäss instundande eller sedan utpantas å 2 dr. för vart tionde Kreatur. Än besvärade sig Kyrkoherden att efter den som i livstiden överlämnat Bo till sina barn, vilja barnen sedan intet giva den Liksto som för en bofast behållen bonde eller hustru bör betalas efter Kungl. Förordning, föregivandes den setat inhyses sedan de Bo ifrån sig givet. I lika måtto över Smör-tionden att den i rättan tid intet levereras, såväl som Strömmings-tionden. Varpå

RESOLVERADES:1Att de bönder som vill ge Bo ifrån sig i livstiden till barnen, böra strax därjämte efter sin förmögenhet jämväl avsätta Likstolen i följe av den andra punkten i Stadgan över Prästernas Uppbörd.2Smörtionden bör vara levererad Olofsmäss dag och den som där över innehåller smörtionden av treska, bör plikta 3 mk. smt.3Skäriebönder (Skärgårdsbönder) böra ge sin Kyrkoherde om hösten en fjärding strömming efter den 1:a. punkten i Stadgan över Prästernas uppbörd, men de som ifrån havsjön sitta och så stadigt intet fiskar må erlägga tionden efter välsignelsen, allenast intet underslev där vid brukas eller förena sig med Kyrkoherden om en viss årstid.(Databas Kråken 11A)