Generation 8 Generation 9 Generation 10 Generation 11 Generation 12

MFMFMFFM Helena Matsdotter.
Född omkring 1666. Född omkring 1671 i Armsjö, Nordmaling (Ånge).
Det var Erik Perssons hustru från Gran[byn] som begravdes 24/2 1755. Hon hette Gunnel (AI:1 sida 30). Erik Persson gifte sig med Bengt Anderssons dotter Gunnil i april 1728 (F:1 sida 134). På sida 45 i AI:1 ser jag att Erik Eriksson hade hustru 25/12 1751 och att han var ensam 13/9 1752. (Constantinus Lindfors 2014-03-27 Anbytarforum)
MFMFMFFMF Mats Henriksson.
Död 1697 i Armsjö, Nordmaling (Ånge). Finne i Armsjö, Nordmaling (Ånge).
Gift två gånger, andra gången med Helena Larsdotter. Familjen boddeförst i Nästvattnet, Gudmundrå socken, flyttade till Hörnsjö 1663,upptog Armsjö finntorp 1670.
Nämnd 1667 i Mjövattnet, Gudmundrå (Ånge).
Uppbjöd första gången jord och en halv gård 1668 i Hörnsjö, Nordmaling (Ånge).
Hade köpt gården i Hörnsjö av sina systersöner Nils och Mats Andersson (Staffan Bengtsson).
Tillstånd att anlägga Armsjö 1672.
DB 1656,mars,Jättesta ting står det i protokollet:"Nils och Matts Hinderssöner finna wedt Nästvattnet boendes hava sin broder Mårten Hindersson gift med 3 barn mot förbud hyst och härbärgerat,alltså ähe dee tillsammans efter cap af Rådstugu Balken sakfällde till 40 mrk treskiftes.Eljest blev avsagt att endere af Nils och Matts sig hemstad annorstädes förskaffa skall med laga plikt till görandes och icke bägge oppå så ringa Jordt boende wara,som här skiedt ähr".2 år sedan upptar Matts Hindersson nybygget Armsjö som ett helt nytt finntorp och Matts blir stamfader till en stor släkt som befolkar huvudsakligen lappmarken.DBN1668,9/3,§5:Matts Hindersson finne, uppbud 1:a. gången - 4 ¼ seland Jord och halva gården i Hörnsiöö, som hans systersöner och döttrars män honom sålt hava.DBN1669,2/4,§5:Oppbud 2:a. gången någon Jord i Hörnsjö, som Matts Hindersson ibm. av åtskilliga sina systerbarn köpt har.DBN1669,9/8,§4:Matts Hindersson i Hörnsjö uppbjöd 3:e. gången Jord ibm. som han av sina systersöner Nils och Matts Andersöner köpt haver.DBN1672,21/8,§4:Mats Hendriksson, finne, insinuerade Hans Exellens Gouverneurens Högvälborne Hr. Carl Sparres tillåtelsebrev av den 26 aprilis nästförledne, på Cronans allmänning uppför Nordmalings socken få Excolera och uppbruka ett Torp eller Hemman, dock ingen bolby förnekar. Och såsom Nämnden bevittnade att Armsiöön ligger på Cronans allmänning, hos vilken han Matz vill sig nedsätta, som och är belägen 1 ¾ mil ifrån Hörsiöö och en mil ifrån Agnäsett och kommer ingen bolby för när, att därför tillåtes honom emot nöjaktig Caution till socknen där sig nedsätta, Cronan och socknen med tiden därav sin tillbörliga indrätsel för ¼ Mtl. gifva, och sedan han och hans efterkommande där stadiga förbliva. Välförståendes, att han inte överträder Kung. Majts. brev eller gamla urminnes hävder, rå och rör på Umeåfjället.DBN1678,26/8,§2:Befalldes Ländsman Per Östensson att stämma dessa efterskrivna, nämligen: Matts Olsson i Mjösjö, Matts Hindriksson i Armsjön, Jacob Larsson i Bjärten, Abraham Abrahamsson i Öndskasjön till nästa Ting, att de då tillstädes äro med sina skäl och skrifter hur de inkomna äro på Nordmalings fjällen.Matts Hindriksson fick 1672 3 års frihet men erlägger ingen skatt förrän 1682DBN1681,4/11,§3:Efter Publikation av åtskilliga Kungl. Förordningar, tillspordes om några nybyggen i detta Tingslag var tillfinnandes och befanns dessa, Nämligen:Armsjön, Mats Hendriksson även vid samma tid som Jacob Larsson vid Bjärten sig nedsatt, intet tillstädes, skall uppvisa sina brev då med honom procederas som med de andra. Före detta inga andra utlagor gjort än Härads Hövdinge rätten och skjuts in i socknenArmsjö upptogs först 1683 i mantalslängd för Nordmaling och erlade då tionde till Nordmalings präst. Nybygges skog låg inom Ångermanland men gårdstomten inom Västerbotten, enligt den tidens gränsdragning.När Karl XI reste genom Norrland klagade landshövdingen Douglas Umeå på att Armsjöbon höll sig till Nordmaling och inte till Västerbottens län. Nordmaling hörde till Gävleborgs län.Kungen skriver omdetta efter sin hemkomst till generalmajor Frölich i Härnösand:" Vi förnimma att dessa 1/4 mantal med rätta ligger under Västerbotten, fastän det 1683 blev infört i Gävleborgs läns jordebok under Ångermanlands norra fögderi utan ringaste förmälen därför"Denna ändring gav dock till resultat att Armsjö räknades till Åsele lappmark, vilket i sin tur tillhörde Anundsjö tingslag. detta rättades ej till förrän 1696, då byn överfördes till Umeå.Den gamle nybyggaren dog troligen 1698. Enligt domboken för 1698 hade arvskiftet efter Matts företagits vintern före Som en kuriosa kan nämnas att Matts äka Helen fick hans brännvinspanna. (Rune Lindström i VK den 20 oktober 1972)DBN1686,19/2,§8:Dito efterfrågades av Cronones Bef.man om inte Matts Hendriksson i Armsjön utgjort till Cronan utlagorna efter sitt Torp förrän år 1682 eller han sig där nedsatt 1682 och allena 3 års frihet njuta skulle och varför det icke skett. Då Matts Hindersson tillstädes var, som bekände sig inga utlagor för Armsiö torpet är gjort förrän år 1682, ej heller förmått det åstadkomma, ty först var det omöjligt för honom på 3 års tid upptaga ett Torp av villande Skogen att skatta. Sedan så kom han först hit år 1673 och då till-satte en svår tid i Landet, så att han knappt kunde underhålla sitt liv, mycket mindre något Torpställe upptaga, vilket varade till år 1677 innan han begynte komma sig före, varpå han år 1682 blev skattlagd, vilket sant var Nämnden betygade och vittnade. I lika måtto intygade Nämnden på tillfrågan att Matts Olofsson som sig nedsatt vid Mosjön år 1674 inga utlagor gjort till Cronan förrän år 1682 för den påkomna svåra tidens skull, även ock att Jacob Larsson i Bjärten, som år 1671 sig där nedsatt har ej heller skattat förän 1682, alldenskull han blev tagen till tredjeman när han på Torpet setat i 4 år, sedan till Båtsman. Emellertid blev torpet så gott som igen(växt), så att han intet kunde komma sig före förrän år 1682 att skatta. Ej heller är dessa (andra) förrän år 1682 om någon skatt tilltalade.DBN1692,25/8,§7:Jon Mårtensson i Armsjö som för sex år sedan sig nedsatt jämte sin svärfar Mats Hendriksson i Armsjö och där uppgjort någon åker samt uppbyggt hus för sig själv, kom för Rätten och begärde få upptaga 6 sel. skatt i benämnte Armsjö, jämte de förra 6 seland som svärfadern bebor, emedan tillfällerna skall sådant tåla och tillåta. Så alldenstund svärfadern Matts Hindriksson själv tillsädes var och här emot sig intet lade, att sig till hinder sker, ty kunde Rätten sådan begäran inte utslå, utan så vida Jon Mårtensson kan svara till Cronan full skatt efter 6 seland för sitt nybygge vid Armsjön utom de andra 6 seland som svärfadern Matts Hindriksson innehar,må han där bliva boende i förmågo av den 3 punkten i Konglig. Skogsordningen det Läns och Tolvman skall syna och pröva till dess fullkomlig revning kan ske genom LantmätarenDBN1693,27/3,§37:Olof Erikssons hemman i Mullsjö 12 seland är ödelagt år 1675 varav 6 seland är upptaget för några år sedan av Nils Zakrisson i Hallen men de andra 6 selanden har alltfort varit öde och obärgade intill förledne år 1692 då Matts Hendriksson ifrån Armsjö fick Häradskrivaren Ivar Grundells tillstånd dem upptaga. Åkern ligger i lägder även övergången med små vide och björkskog, gjärdsgårdarna förfallna. Husen består av en stuga nerfallen, ett gammalt loft, ett gammalt stall, en gammal lada som skattas för odugliga hus och bör av nyå uppsättas. Till hemmanet är god skog, gott mulbete, intet färskvatten, intet fiskevatten, intet kvarnställe. Detta hemman syns intet kunna upprättas under 4 års frihet, som hemställer Högvälborne Herr Gouverneurens godkännande.Nordmaling jordebok anno domini 1696ARMSJÖMatts Hindersson 6 personerJonas Mårtensson 6 personerArmsjö by transporterad till Västerbottens hövdingadöme medio 1690 (Umeå socken)AGN1696,23/11,§2:I följe av Generalmajorens och Landshövdingens Högvälborne Hr. Carl Gustaf Frölichs order, daterad Gävle den 29 Okt. 1696, ransakades över Armsiön ( Armsjön ) i Nordmalings socken och intygades att finnen Mats Hendriksson ( Hindriksson ) som än i livet är, detta torpställe först upptaget av Rot och Stubbe på Generalens och Gouvernörens Högvälborne Hr. Carl Sparres tillstånd vid pass år 1673 eller 1675, som åtnjöt frihet till upphävdningen till år 1683 då han blev skattlagd för 1/4 mtl., vilken finne med sina barn Torpet så förbättrat att hans Måg Jonas Mårtensson därsammastädes upprättat den andra röken jämte sin svärfader Mats Hindersson och år 1694 antog sig skatta sina upptakor och förbättringar för ¼ mtl., så att Armsiön nu för tiden skattar 1/2 mtl. Men en halv mil ifrån Armsiön, rätt i skillnaden mellan Nordmaling och Uhmeå ( Umeå ) ligger ett annat Torp som kallas Bastuguträsket ( Bastuträsk ) där tvenne finnar sig nadsatt på Grefwens och Landshövdingens i Uhmeå Högvälborne Hr. Duglas tillstånd. Om nu dessa är uppgivna för den tredje röken kan man intet veta, ty i Armsiön har intet varit mera än en rök av begynnelsen intill år 1694 då den andra röken tillöktes som sagt är. Orsaken varför bonden Mats Hindersson ? förrän år 1683 intet betalt några utlagor, utan setat fri är denna, att han intet förr hunnit uppbruka Torpet ej heller är blivet skattlagt. Att Fogden förrän 1683 uppburet någon skatt av denna bonde Hendrik Mattsson som än lever eller av Jonas Mårtensson förrän 1694, kan ingen säga.(Anm. är det M. Hi. eller Hi. M.? som avses)AGN1696,23/11,§21:Kyrkoherden i Nordmaling Hr. Pehr Arctedius besvärade sig över sina åhörare att de visa en stor treska i Kvick-tiondens levererande, och som han inlade en lista på dem, så blev den igenom ransakad och var följande intet tillstädes att sig förklara:Matts Henriksson skyldig för 1695Förden skull dömdes dessa icke allenast att betala Kvicktionden till sin Kyrkoherde innan Tomasmäss instundande eller sedan utpantas å 2 dr. för vart tionde Kreatur. Än besvärade sig Kyrkoherden att efter den som i livstiden överlämnat Bo till sina barn, vilja barnen sedan intet giva den Liksto som för en bofast behållen bonde eller hustru bör betalas efter Kungl. Förordning, föregivandes den setat inhyses sedan de Bo ifrån sig givet. I lika måtto över Smör-tionden att den i rättan tid intet levereras, såväl som Strömmings-tionden. Varpå RESOLVERADES:1/. Att de bönder som vill ge Bo ifrån sig i livstiden till barnen, böra strax därjämte efter sin förmögenhet jämväl avsätta Likstolen i följe av den andra punkten i Stadgan över Prästernas Uppbörd.2/. Smörtionden bör vara levererad Olofsmäss dag och den som där över innehåller smörtionden av treska, bör plikta 3 mk. smt.3/. Skäriebönder (Skärgårdsbönder) böra ge sin Kyrkoherde om hösten en fjärding strömming efter den 1:a. punkten i Stadgan över Prästernas uppbörd, men de som ifrån havsjön sitta och så stadigt intet fiskar må erlägga tionden efter välsignelsen, allenast intet underslev där vid brukas eller förena sig med Kyrkoherden om en viss årstid.AGN1697,20/3,§5:Härnösands stads utridare eller Fiskal Johan Brant angav huru som han i Dec. år 1696 i Nordmalings socken överkommit en borgare från Uhmeå stadh ( Umeå stad ) vid namn Johan Eriksson Norman med sitt lass som han på landet i Grundsunda och Nordmaling upphandlat, jämväl anträffat något gods som en annan borgare Simon Simonsson nedsatt i Hyngelsböle, det han på lika sätt ihopsamlat på landet genom Landsköp och som sådant strävar emot Lag och Härnösands Stadsprivilegier , så kunde han sj mindre göra än genom Ländsmans tillhjälp taga sådant gods i arrest till Laga ransakning och slut, till vilken ända han också tagit på dem citation att nu på detta Ting svara för sådan olaga handel, begärandes att som där icke allenast finnes Landsgods som Smör, Talg, Hudar och Fläsk, utan ock Kramvaror. Då sådana Kramvaror som Contraband är, ty begärde han att icke allena allt godset måtte förklaras för konfiskabelt, utan och sådan handel straffas efter Lag och Kungl. Förordningar. Johan Ersson Norman och Simon Simonsson Sandman genom sin fullmäktige, Notarien i Uhmeå Anders Nortman svarade sig tagit vice versa citation på Härnösands Stads Fiskal Johan Brant för det han på deras resa angripit under förevändning av förment Landsköp som dem aldrig överbevisas skall, ty att de var utresta icke för någon handels skull, utan uppfordra sin gäld och arv så att det gods de förde icke var samlat genom köp, utan givet dels på arvs fordringar, dels på gjorda förstärkningar till Bönder med Salt, Sädeskorn och reda penningar i Cronans utlagor, till vilken handel de i Nordmalings socken är berättigade jämte Härnösands Borna i följe av Kungl. Resolutioner år 1643 och 1664. Anbelangande Kramvarorna så nekade Johan Ersson sig därtill någon handel öppnat, utan som han blev av Ländsman i Nordmaling varnad att intet tillåtligt var resa med Kramvarorna på landet satte han sin Korg kvar i Nordmalings Prästgård medan han var till Grundsunda och Arnäs på sin beställning. Det han bevisa ville med Pastorns Hr. Pehr Arctedi attest, den han i återresan igentog att hemföra, men Fiskalen sedan honom haffade på andra sidan om Kyrkan och borttog. Och som intet kan bevisas att han något av samma Kramvaror sålt, hoppas han för uppsåtet allena intet bli straffad. Därhos har en gammal praxis varit här i Orten att Borgerskapet ibland fått resa på Landet och handla, varefter de sig hållit och veta av ingen ändring, och om den var skedd är sådant dem obekant, och förmoda alltså att deras ovetenhet i den måttan kan dem ursäkta. Slutligen begärdes att det arresterade godset icke allenast måtte lösgivas, utan Härnösands Stads Fiskal påläggas att betala expenser, hinder och skada. Härnösands Stads Utridare sade att Kramgodset vara Contraband, såsom Slessing, Franskt Lärft och vad där ovisst finnes ostämplat gods, så att för honom intet nödigt är så mycket at bevisa om han öppnat sin korg och något försålt som det som själv förbjudet är sådant gods omföra. Och står det Johan Ersson till bevisa om han sådant genom arv bekommet, begärandes att han även kunde njuta expenser. Nortman sade att Slessingen och det Franska Lärftet har legat kvar. Begärde till notan måtte tagas det Johan Ersson fått 10 lispund Smör av torparen Johan Mårtensson i Armsjön som ligger under Uhmeå län. Jämväl Simon Simonsson 3 lispund Smör av Mats Hendriksson i Armsjön, 5 st. Kalvskinn, 4 st. Getskinn. Upplade som bevis en skrift från Johan Mårtensson som upplästes. Fiskalen frågades om han kan bevisa var dessa borgare handlat. Svarade att de som oftast resa i Landet därom han fick kunskap av en och annan, men de äro så med varandra förbundna att de intet vilja vittna eller kan få dem fram, mente det ej heller nödigt vara emedan de på Landet är tagna med godset, och håller han det för Landsköp antingen det är taget av Bonden för gjord försträckning eller reda betalning. Påstod att borgarna måtte visa på vad sätt de eljest godset fått eller förklara sig med Ed. Nortman sade att honom som Actor är, åligger det bevisa och kan intet hålla för Landsköp det borgarna tager i betalning vid sin gälda uppköpande. Att skilja det godset som föregives vara ärft ifrån det som skall vara taget i betalning på gjord försträckning, avhördes Abraham Larsson i Afwa, som avlade sin Ed med hand å bok, att han näst före Jul sistlidne levererat sin svåger Johan Ersson Norman till betalning på sin arvsfordran i gården 2 lispund Smör och 4 st. Ryssbytskinn, intet mera och ej på någon annan gjord undsättning. Korgen som Kramvarorna var förvarade i eftersändes och godset påsågs. Erik Olofsson i Hyngelsböle avlade sin Ed med hand å bok, att när svågern Simon Simonsson näst för Jul var i Hyngelsböle levererade han honom 2 lispund Smör och Talg, 5 st. Ryssbitskinn, 8 st. Getskinn, 5 st. Kalvskinn, 6 st. Lammskinn i avbetalning på hans hustrus arv och detsamma godset lades ihopa med det andra godset som Simon Simonsson bekommit annorstädes, som sedan blev taget i arrest.RESOLUTION: Emellan Stads Utridaren Johan Brant och Borgaren Johan Ersson Norman; Det uppgiver Härnösands Stads Fullmäktige Johan Brant huru som han i December år 1696 i Nordmaling överkommit Borgaren ifrån Uhmeå Stadh Johan Ersson Norman körande med sitt lass, som han på Landet i Grundsunda och Nordmalings socknar upphandlat, och alldenstund han genom Ländsmans tillhjälp sådant gods i arrest tagit till ransakan och slut, ty begär han, att som där icke allena finns Lantmans gods so Smör, Talg, Fläsk och Hudar, utan och Kramvaror, ja sådana Kramvaror som Contraband är, nämligen; Slessing, Fransk Lärft och ostämplade Stuvar, icke allena allt godset (varpå han en uppsats inlade) måtte förklaras för Confiskabelt och förbrutet, utan ock sådan olaga handel straffas efter Lag och Kungl. Stadgar. Johan Ersson genom sin fullmäktige Notarien Anders Nortman, besvärade sig att Härnösands Stads Utridare Johan Brant honom oskäligen an-gripit på hans resa under förevändning av förment Landsköp, som honom aldrig överbevisas skall emedan; 1/. Han var utrest icke för någon handels skull utan för att uppfordra sin gäld, det Lagen honom intet förmenar.2/. Godset intet samlat genom köp utan uppburet dels på arvsfordringar, dels på gjorda försträckningar till Bönder i Cronans Utlagor.3/. Uhmeå borna likaberättigade med Härnösands borna till handel i Nordmalings socken i följe av Kungl. Resolutioner år 1643 och 1664.4/. En gammal praxis varit att Borgerskapet ibland fått resa på Landet och handla, varefter han sig hållit och intet vetat om någon ändring.5/. Sina Kramvaror intet till någon handel öppnat, utan som han av Ländsman i Nordmaling blev varnad intet tillåteligt vara med dem resa på landet, så satte han Korgen kvar i Nordmaligs Prästgård medan han var till Arnäs på sin beställning. Det han bevisa ville med Pastoris i Nordmaling Hr. Pehr Arctedii, Pastoris i Arnäs Hr. Erich Graans samt Ländsmans Pehr Andersson Wargz ( Per Andersson Varg ) attester, dem han i återresan igentog att hemföra, men Brant honom ifråntog på andra sidan om Kyrkan.6/. Slessingen och det Franska Lärftet legat för honom i boden så att han intet vet antingen hans hustrus förra man Östen Simonsson det köpt eller hans Styvbarn, är obekant med den handeln, ej heller vet av något förbud. Stuvar kunna vara ostämplade.7/. Inlade en Specifikation varest Smöret, Talgen, Fläsket och Hudarna är undfått, och begärde att anmärkas måtte det Armsiön hör under Uhmeå län, varifrån 10 lispund Smör är komna. Slutligen anmärktes att det arresterade godset måtte lossgivas och Härnösands Stads Utridare påläggas betala hinder, skada och expenser. Vilket tal och gensvar samt producerade skäl RÄTTEN ÖVERLADE och stannade i följande Slut: 1/. Alldenstund Lands Lagen i det 23 Capitlet Köpmåla Balken förordnar att alla köp skola i Stadenom göras, både Landsmanna och Köpmanna emellan, och ej å Landet, som Lands Lagen i det ? Capitlet Köpmanna Balken ej heller vill att köpmän skall i Landet fara med sina Köpmanna varor, varpå de producerade Kungl. Resolutionerna som skall styrka Uhmeå Stads Borgerskap vid handelsrätten, jämte Härnösads Borgerskap uti Nordmalings socken av år 1643 och 1664 jämväl syfta som lämnar socknen fredligt ? att söka som de bäst kunna få skäl för sitt, men intet tillåta köpmän-nerna att resa på Landet och upphandla godset av Lantman, varigenom förköp sker som Lagen el-jest förbjuder, Torgköp hindras som Lagen bjuder, vilket också förmärkas kan av Kungl. Majts. förbud år 1682 om olovligt mångleri och Landsköp. Ty kan Rätten ej mindre göra än i följe av förbe-rörde rum av Lagen förklara de Fett och Fläsk 2 lispund, 7 mk. Smör och Talg, 16 st. Kalvskinn, 17 st. Bockskinn och Oxhuvuden som Johan Ersson tillstår sig på Landet av åtskiliga bönder i Nordmalings socken undfått och uppburet i betalning på sina gjorda försträckningar. Som ovan väl köp är utom Staden och Laga Handelsplatser gjort förbrutit samt Johan Ersson förfallen att plikta för sådan olaga handel sina 40 mk. smt. till treskiftes efter den 17 punkten i Handelsordinantien år 1617.2/. Med de 10 lispund Smör och Talg som Johan Ersson föregiver sig bekommet av Johan Mårtensson i Armsiön, vilket Torp intet vidare skall höra under Härnösands gebit, kan bero till nästa Ting, då Johan Ersson bör framskaffa Johan Mårtensson att härom betyga, eljest förklaras de även väl för förvärkade, men3/. De 2 lispund Smör och 4 st. Bockskinn som Johan Ersson efter sin svågers Abraham Larssons i Afwa gjorda Ed uppburet på sin hustru-arv, må han obehindrad njuta.4/. Anbelangande Kramvarorna, medan det intet bevisas emot Johan Ersson producerade attester att han sitt Kram öppnat till Salu, ty kan Rätten ej heller döma det förbrutit i anledning av den 13 punkten i Handelsordinantien såsom Landsköp därmed vore drivet emot det 16 capitlet Köpmåla Balken, men om sådant Kram är i sig själv förbjudet eller i anseende till fel av Stämpel förbrutet, lämnas till sitt vederbörliga Forum och närmare omprövande.Värdering på det confiskerade godset;2 Lispund Fläsk 5 dr. kmt. 2 lispund 7 mk. Smör 11 dr. 24 öre16 st. Kalvskinn 4 " 17 st. Bockskinn 17 "1 " Oxhud 3 " Summa: 40 dr. 24 öre.RESOLUTION: Mellan Stadsutridaren Johan Brant och Borgaren Simon Simonsson.Härnösands Stads Fullmäktige Johan Brant angiver hurusom han i Dec. månad år 1696 anträffat något gods som Borgaren ifrån Uhmeå Stad Simon Simonsson nedsatt i Hyngelsböle by och Nordmalings socken, det han på landet genom olaga handel tillhopa samlat, begärandes att sam-ma gods av 5 lispund 18 mk. Smör, 1 lispund 5 mk. Talg, 13 st. Bockskinn, 13 st. Kalvskinn, 15 st. Getskinn, 1 st. Fårskinn, 5 st. Lammskinn, som är taget i arrest, måtte förklaras för konfiska-belt, jämte med Laga näpst för Olaga handel. Simon Simonsson genom sin Fullmäktige Notarien Anders Nortman, svarade att han en del av detta gods uppburet i sin arv av svågern Erich Olofsson i Hyngelsböle, nämligen; 2 lispund Smör och Talg, 5 st. Ryssbytskinn, 8 st. Getskinn, 5 st. Kalvskinn, 6 st. Lammskinn. Det övriga i betalning på sin utestående gäld, som han förmenar intet kan räknas som Landsköp. Klagade vice versa att Johan Brant hans gods oskäligen antastat med be-gäran att det måtte varda lossgivet och Brant pålagd betala expenser, hinder och skada. Vilket tal och gensvar Rätten tog i betänkande och prövade för skäligt att vad Simon Simonsson uppburet i sin arv, må han efter Erich Olofssons i Hyngelsböle edeliga intygan otilltalt njuta och behålla, men de 2 lispund Smör, 5 st. Bockskinn, 3 st. (Härefter är ett uppslag borta å film 346 - 347.(Databas Kråken 11A)
Jag har inte själv forskat på Matts Henrikssons familj. Han var gift två gånger och Helena Larsdotter var hans andra hustru. 6 döttrar alstrades i faderns senare äktenskap, enligt Umeå sockens dombok från 4/10 1698. Svea Hovrätt - Advokatfiskalen Västerbottens län EXIe:3973 (1698-1699) Bild 1190 / sid 113 (AID: v427343.b1190.s113, NAD: SE/RA/42042202) (Constantinus Lindfors 2014-03-25 Anbytarforum)
Anförlust, se sida .
       
   
     
   
       
   
     
   
MFMFMFFMM Helena Larsdotter.
Död (Erik Erikssons svärmoder) 1718 i Knaften, Lycksele (Lapp). Begravd 1718-07-06 i Lycksele (Lapp).
AGN1712,6/12,§18:Samma dag upplästes Höglovliga Kungl. Hovrättens välgunstiga brev till Häradshövdingen av den 28 April sistlidna, lydande att Kungl. Hovrätten låtit sig föredraga en av Häradshövdingen, Välbe:e. Marcus Bostadius den 17, 18 och 19 november nästlidna år hållen och anförd ransakning och dom, över drängen Hindrik Mattsson från finnmarken i Nordmalings socken och Brattsbacka By, som i Bygdeå Tingslag åtskilliga personer på vidskepligt sätt sökt att bota. Och som den Kungl. Rätten i samma Ransakning inhämtat, det förberörde dräng angivit, huru som han av sin fader Matz Hinrichsson i Nordmalings socken och Brassbaka By blivit undervisad att av åtskilliga slag hur tillreda varjehanda Smörjelse för in och utvärtes sjukdomars botande, samt om den finska bönen, varav han sig vid sina gjorda kurer betjänat, vilken han jämväl utsagt sig av (vad) Mor Modern, Johan Matzsons Enkia, Helena Larsdotter har lärt. Och Härads Hövdingen Bosadius med den berättelsen funnit, att berörda Personerna Matz Hinrichsson och Helena Larsdotter under den … anförda jurisdiktion nu stämda äro, och sådant … anstötligt nu i förene ej bör opåtalt lämnas. Alltså varder I här med anbefallt att dessa personer före kalla, och med drängen Hindrik Mattsson som till den ändan instämmes, vederbörligen över slikt dumt tilltag till att sig Konfrontera, och där över behörigen kräva därmed att lag likmätigt slut avgöra. Uppå härpå undfången Order Matz Hinrichsson, hustru Helena Larsdotter och drängen Hindrik Mattsson, blivit i god tid stämda till detta Ting och med varandra i besagda Mål varda Confronterade. Men medan drängen allenanast kom tillstädes, som åviter de andras uteblivande efter de äro illa sinta, vilket Ländsman från Nordmaling Pär Swensson i Lefwar och Nämndeman Isak Jacobsson i Mo intyga sant vara. Ty dömmes denna sak till nästa Ting uppskjuten och Ländsman tillsagd att förr förmälda personer där under förhör framställa.

AGN1713,3/3,§23:Såsom drängen Hindrich Mattson från Brattsbacka By i Nordmalings Socken på Bygdeå ordinarie Ting i Wästerbottnen den 17, 18 och 19 Nov. år 1711, angivet huru som han icke allenast hos sin fader Matz Hindrichson i Brattsbacka blivit undervisad, att av åtskilliga slag Ister tillreda varjehanda Smörjelser för in och utvärtes sjukdomars botande, utan och av den finska Bönen, varest han sig med sina gjorda kurer betjänat, den han jämväl utsagt sig av mormodern, Johan Matzons änka, Helena Larsdotter hava lärt, vika personer här i Ångermanland boende äro.

Alltså har Höglovliga Kungl. Hovrätten den 28 April sist i nåd gunsteligen anbefallt Häradshövdingen att här i Orten ransaka över sådant.... emot dem gjort angivande, i deras och drängen Hindrich Mattson närvaro, så att de med varandra varder konfronterade, till vilken ända de också blevo stämda hit till Tinget den 6 December sistlidna Men som Matz Hindrichson och Helena Larsdotter då intet förekommo, efter de var illa sjuka. Så tillfördes Ländsman Pär Swänson i Lefwar att dem, jämte bemälde dräng till detta Ting inställa, vilket Ländsman berättar sig gjort, och att de nu vore ankomna. Varför att prova om drängen Hindrich Mattzon ville stå vid dess ovan förmälda emot Fadern och Mormodern gjorda angivanden, blev han inkallad, och genom följande intervju examinerad.1. Om han kan bota några sjukdomar? Svarade att några år sedan skickade Anders Nilsson i Ultervattnet och Bygdeå socken i Wästerbottn efter honom med begäran att han ville komma dit och söka att hjälpa honom för värk och invärtes (colik)? Vilket han då så gjorde. Men vet ej om Anders Nilsson blev frisk eller ej.2. Varmed han sökte att bota Anders Nilsson? Svarade att han tillredde en förening av åtskilliga slag ister, som han smorde på de ställen av lemmarna som värken kom.3. Av vad Ister denna smörjelse var tillverkad? Svarade av Svin, Abborr- och Ormister, gammal Mattalg och några Örter, vad mera han intet visste.4. Om han intet brukade någon annan kur? Svarade sig med en finsk bön, och rop sökt att fördriva värken, läste sedan Bönen ord för ord, som den i Bygdeå Tingsprotokoll är införd.5. Av vilken han lärt denna bön, och att tillreda bemälda smörjelse? Svarade att han själv uppdiktat Bönen, men att tillreda smörjelsen har han lärt av vägfarande folk.6. Vad det varit för folk? Svarade sig det omöjligen kunna minnas.7. Om han ej av Fadern Matz Hinderson och av Mormodern Helena Larsdotter blivit undervisad om den finska Bönen och Smörjelsen? Svarade sig aldrig lärt sådant av dem.8. Om han hulpit (hjälpt) många med denna Kur? Svarade sig aldrig förr eller sedan brukat honom.

Sedan inkallades Mattz Hindrichson, som ställdes tillhopa med sonen Hindrich Mattson, och frågades om han kan bota in och utvärtes sjukdomar? Svarade nej. Frågades om bonden Anders Nilsson i Ultervattnet och Wästerbottn skickat gamla soldaten Olof Humbla till honom och begära att han vill komma och bota honom för värk, in och utvärtes Bolningar? (bölder). Svarade att bonden skickade fuller Olof Humbla till honom med begäran att han ville komma och hjälpa honom för samma sjukdo-mar, men fast han intet kunde hjälpa honom, så reste Hindrich åstad att försöka om han det (gör). Frågades och varav Hindrich lärt att bota sjokdomar? Svarade sig det ej veta. Frågades vad Medicin han brukade? Sade sådant vara sig alldeles okunnigt. Frågades om han intet undervisat honom att av åtskilliga slag ister tillreda smörjelse för in och utvärtes sjukdomars botande, samt om den finska Bönen. Varav han vid sin gjorda kur betjänat? Svarade sig ej undervisat honom där vid, och att han intet vet av vem han sådan galenskap lärt. Ländsman Pär Swänson tillsades att framskaffa hustro Helena Larsdotter, som och skedde, och när hon var för Rätten framkommen, frågades om hon lärt Hin-drich Matzon att bota sjukdomar med bön på finska, och av ister tillreda Smörjelse. Härpå svarade att hon aldrig honom lärt med läsning på finska, eller (med) smörjelse kunnat bota sjukdomar eller därom undervisat.

Härpå upplästes Mattz Hindriksons och hustru Helena Larsdotters avhållna ranskning på Bygdeå Ting den 17:e. 18:e. och 20:e. November 1711, vad Hindrich Mattzson bekänt, nämligen att han av dem lärt den finska Bönen och tillreda Smörjelse, med vilka han sökt att bota Anders Nilsson i Ultervattnet, och tillspordes de ytterligare om de så i förening äro som Hindrich Mattzson uppträtt?? Men de nekade nu stadigt hava lärt honom sådant. Mattz Hindrikson och hustru Helena Larsdotter förmanades väl ransaka sitt samvete och tillstå vad de i detta mål gjort. Så som de det inför Gud vilja och kunna ansvara. Härpå svära de sig aldrig hava lärt honom att bota några sjukdomar, om så varit skulle de gärna det tillstå, men kunna intet påtaga sig det de intet gjort. Därhos beropade sig Nämnden och närvarande Tings Allmoge till vittnes, att de aldrig sökt att bota något sjukt Folk, vilka enhälleligen giver dem det vittnesbörd, att de ställt sig ärligen och väl, och aldrig med läsning eller på något annat sätt botat Sjukdomar, så vida dem veterligt är.

Hindrih Mattzon förehölls med allvarsamhet att tillstå av vem han lärt denna läkedom och bekänna sanningen. Men han höll sig vid sin förra talan, att han själv upphittat finska Bönen och av vägfarande folk lärt sig tillreda smörjelsen, jämväl att han intet kan sig påminna vem det var. Frågades varför han vid Bygdeå Ting angivet sig sådant lärt av fadern Mattz Hindrichson och Mormodern hustru Helena Larsdotter Svarade att som Befallningsmannen Välbetrodde Petter Gadde då hotat honom med svårt straff, där han intet skulle namngiva några som lärt honom på berörda sätt bota Sjukdomar. Efter Befallningsman ej velat för någon (annan) uppdaga att Hindrich själv uppdiktat finska Bönen, och att han intet minns vilka det varit som lärt honom att tillreda smörjelsen. Blev han så rädder att han intet visste vad han sade, och därför gjorde nu Fadern och Mormodern den (orätten).

Hindrich förmanades åter hava att intet annat bekänna än det som sant är, och varken på sig själv eller någon annan ljuga, varpå han svarade, att vad han om sig själv bekänt är sant, men Fadern och Mormodern förklarade han ifrån undervisningen om finska Bönen och smörjelsen alldeles fri och oskyldig vara, så att de icke ens kunnat förstå att han på förberörda sätt sökt att bota någon sjukdom, och sedermera (må frias från vad han) i sådan måtto Syndat, att han icke härtill skall bekänna någon osanning på dem som oskyldiga äro, vid vilken utsago han ständigt stod.

Mattz Hindrikzson begärde att hans son Hindrich Matzson ej må bliva med plikt ansedd för detta tillmäle, vilket hustru Helena Larsdtr även gjorde. Mera hade dessa parter härvid ej att påminna, utan togo avträde, och Rätten i saken överläggande.

RESOLUTIO:Ehuruväl Hindrich Mattson på Bygdeå Härads Ting den 17, 18 och 20 Novemb. angivit, som skulle han av sin Fader Mattz Hindrichson blivit undervisad att åtskilliga slags Ister tillreda .. smörjelsen för in -och utvärtes sjukdomars botande, samt om den finska Bönen, varav han sig vid sina i Bygdeå Tingslag gjorda Kurer betjänade. Vilket han utsagt sig av Mormodern hustru Helena Larsdotter haver lärt. Likväl nekar han för dem från undervisningen om samma Bön och förklarar dem alldeles fria och oskyldiga vara. Föregivandes sig själv uppdiktat bönen, och att han ej kan minnas av vem han lärt tillreda smörjelsen. Bemälde personer Mattz Hindrichson och Helena Larsdotter menar på det högsta neka sig hava lärt honom sådant. Därtill med intygas av Nämnden och närvarande Tings Allmoge att de aldrig sökt att bota några sjukdomar.

Ty prövar Härads Tings Rätten för skäligt, och det 20 Capitlet Tingsmåla Balken ll. enligt, att alldeles befria förbemälde Mattz Hindrichson och Helena Larsdotter från Hindrich Matzons tillmäle, och som de begära att han därför ej må bliva med plikt ansedd. Alltså förskonas han därmed. Vilket allt i djupaste underdånig Ödmjukhet underställes Höglovl. Kungl. Hov Rättens Högrättvisa gottfinnande.(Databas Kråken 11A)
Anförlust, se sida .