Antavla Leif Arne Boström

Enligt dödbokens åldersuppgift skulle han vara född ca 1612, enligt åldersuppgift i husförhörslängden ca 1613. Säkrare åldersuppgift får vi i roteringslängden 1637 som uppger att han var 17år gammal, vilket ger födelseåret 1620.

JOHAN tycks ha efterträtt fadern på hemmanet Vitån nr 1 senastca 1641, ungefär den tid då han gifte sig; fadern finns med ilängderna fram till år 1638. I roteringslängden 1637 står JOHANensam på hemmanet, 17 år gammal; fadern återfinns inte i dennalängd, och eftersom han vid det laget inte är överårig, bör detbetyda att han av någon anledning inte anses duglig till soldat.Detta år var hemmanet av den storlek att det skattade för 6spannland 1 skälsland; flera hemman i byn var större.

I geometriska jordeboken 1645 anges hemmanet omfatta 25 skälsland, även här visar det sig att fem hemman i byn är större, detstörsta ("stor" Per Hanssons) nästan dubbelt så stort. Viddet laget stod ju JOHAN CHRISTOFERSSON som ägare av hemman nr 1.

1656-09-21 ger JOHAN CHRISTOFERSSON till Råneå kyrkokassa testamente "efter sitt sal barn i Vitån" med 1 daler 16 öre.

Sin nämndemansed avlade han "med hand å bok" på Råneå ting 1660-02-06 tillsammans med JÖNS NILSSON i Niemisel.Därefter återfinner vi hans namn ofta i domboken i samband med att han tillsammans med någon annan tolvman tillsattessom syneman vid ägotvister.

Råneå ting 1674-10-29: "Första gången lät Jöns Johansson i Vitån uppbjuda det hemmanet JOHAN CHRISTOPHERSSON haver bebrevathonom."

Råneå ting 1675-02-18: 2:a gången lät JOHAN CHRISTOFERSSON kungöra det som han uppdragit sina barn att efter sin (=hans) dödärva uti ett ödeshemman i Vitån.

Råneå ting 1675-02-18: 2:a gången lät JOHAN CHRISTOFERSSON kungöra den förlikning som han hade gjort med sin son om ett ödeshemmans besittande.

Råneå ting 1675-11-26: Uppbud 3:e gången: Johan Christofersson iVitån lät uppbjuda det hemman som han är tillfallen av sin moderbroder i arv efter sin moder.

Råneå ting 1676-11-23: JOHAN CHRISTOFERSSON i Vitån förekom ochgav tillkänna huru såsom hans sal moder för någon tid sedan ärvtifrån sin broder Oluf Anderssons hemman där sammastädes tvåskälsland jord i åker och äng, varandes beläget, åkern i Clasgärdan utmed hagen, Lillaträda i samma gärde och Lillåkern in ibyn, samt äng därunder vid Bodören « fjärding, vilken jord hansmoder i livstiden och han efter hennes död okvalt haver possiderat (=ägt),så hade ock JOHAN CHRISTOFERSSON tillöst sig 4 skälsland i åker och äng därunder utav samma hemman, nämligen i åkerRönträdet i Clasgärdan, Flatan in i byn, och i äng Sandänget 2stänger; men Ormklabben och i Lillbodön 1 1/2 stång samt halvaåråningen föregiver han sig mestadels hava uppröjt av skog ochstybbe. Jämväl dessförutan bekommit sitt syskonebarns (= kusins), Olof Anderssons dotter Karin Olofsdotter i Stockholmskriftliga fullmakt och brev av den 3 oktober 1675 och 16 mars1676 antingen att försälja de övriga ägorna, bestående av 14skälsland som äro förpantade till åtskillige, eller ock självinlösa och behålla dem under sig, dessförmedelst JOHAN CHRISTOFERSSON sade sig i en god mening och av faderkärligt hjärtelagfuller i förstone förunt och upplåtit sinom son Jöns Johanssonatt inlösa besagda 14 skälsland utav kredito-rerna som besuttit dem pantvis (tingsmålet fortsatt nedan).

Efterspelet till denna transaktion finner vi i ett protokoll av1695-06-21 (1« år före JOHAN CHRISTOFERSSONS död) vid Roteringskommissionens sammanträde för "roteramdet av Råneå sockens allmoge". Vi läser där: "Vid 38 rotan... Av de två avhyste rökar iVitån, så haver JOHAN CHRISTOPHERSSON ibidem (= därsammastädes)Hans Erssons röken av 9 skälsland, som varit tillförende ärvtifrån JOHAN CHRISTOPHERSSONS hemman, men sedermera ihoplagt ochhan erhållit dom därpå den 24 nov 1676.

(Fortsättnig på tingsmålet ovan av 1676-11-23):"Men alldenstundhan icke kan komma tillrätta med bemälte son, för hans och hanshustrus ogemen- och sturskhets skull, de där skola tillfoga honom allehanda förtret och i åtskilliga måtto förfördela, thy(=därför) anhölt fadern att det måtte efterlåtas honom att givasonen igen sina (=hans) på ägorna utlagda penningar och självbehålla och bruka hela hemmanets ägor under sin hemmansrök såsomdet nu över 60 års tid skall legat därunder och mestadels heladen tiden haver varit utan åbo, till dess någon av de andra barnen kunna uppväxa och han framdedeles [kan] transplantera (= överflytta) dem däruppå. Så, ehuruväl Jöns Johansson förmenar sigvara berättigad att få sitta ofördriven uppå de ägor han haverinlöst och hävdat av gäldenärerna efter faderns eget samtyckeoch bevillning, likväl och såsom det befanns

1) att de inte lära kunna komma överens eller längre förlikasmed varandra, utan detta skulle kunna giva tillfälle till mångahanda oqväder (=okvädinsord, smädelser) dem emellan,

2) är samma inlösning icke tillfallen sonen av någon arvsrätteller annan pliktighet utan eljest vorde förunt av faderns godavilja, under förhoppning att sonen skulle förhålla sig tillbörligen emot honom,leva med honom i sämja och späkt (=fridsamhet,saktmod) och intet förtret tillfoga sinom fader, vilket dock sonen icke fullkomligen haver hållit på sin sida, utan

3) förorsakat fadern till andra tankar mot sig, härflytande utavåtskilliga otidigheter som förevarit dem emellan icke allenastuti ägornas inbärgning utan ock att sonen försökte lösa utav fadern de 6 skälsland han tillförne possiderat (=ägt),

4) haver ock Jöns själv desererat (=lämnat i sticket) och övergivit samma ägor, då han sedermera reste till Kalix socken tillförgång eller sytningsman på ett hemman i Töre, vilket han ejheller länge behållit utan kom åter tillbaka därifrån, sättandessig på dessa pantägor i Vitån tvärt emot faderns vilja och åtvarning, Fördenskull tillstår (=tillkommer det) fadern så mycketmera att nu ändra och ryggia sin förra disposition (=anordning,bestämmelse) som han

5) därjämte är närmare byrdisman till ägornas inlösen än sonen,jämväl

6) haver rätta arvingens Karin Olofsdotters skrifteliga tillstånd däruppå att han och inte sonen Jöns skulle inlösa ochbesitta ägorna, henne tillgodo i ålderdomen, där så omträngjaskulle (= om så skulle bli av nöden).

Alltså i beaktande till dessa skäl erkänner rätten att när fadern JOHAN CHRISTOFERSSON erlägger och betalar Jöns vad hanskäligen bevisar sig hava utlagt till pantägornas inlösning,skall sonen träda därifrån, och JOHAN CHRISTOFERSSON behålleroch hävdar sedan de 14 skälsland jämte de förra under sitt hemmans röketal, till dess någon särdeles åbo därå varder kommandes. Och förordnades länsman välförståndige Jöns Dagsson medtolvman ANDERS ANDERSSON i Råne att likvidera och jämka dememellan om betalningen för själva utlösningen, husen och vadJöns kan hava förbättrat därpå.

Uti lika måtto bör ock Jöns taga penninglösn för den andelen idet fasta uti faderns eget hemman som kan tillfalla honom i möderne, emedan ägorna ej böra emot Kungl Maj:ts allernådigsteresolution separeras (=avskiljas) ifrån gamla bolstaden och distribueras (=fördelas) alla barnen emellan utan förbliva under enåbos possession (=ägo) allena.

Därjämte hade häradsrätten väl fog och skäl att belägga Jöns Joders modersyster (egentligen kusin, morbrors dotter), förbemältahustru Karin allaredan 1674 tillskrivit gamla länsmannen DageJönsson (men icke honom Jöns [Johansson]), om besagda hennesarvsägor, det han hade uppbrutit, behållit under 2 1/2 års tidoch ville nu dessförmedelst disputera sin faders undfångna fullmakt uppå samma ägors inlösn, oaktat utan skriften ej lydde honom till. Dock såsom han själv icke kan läsa och eljest är avstor fattigdom, alltså förskontes han denna gång för böterna ochdömdes giva till de fattiga ett skäl korn.

Råneå ting 1680-11-27: "Sakfälltes hustro Anna i Råneå till sina3 markers sölvmynt för det hon inför rätta beskyllte tolvman JOHAN CHRISTOPHERSSON i Vitån att hava gjort sig (= henne) orättuti ett stuguköp med Johan Andersson, dock icke kunnandes medskäl bevisa sådant, varmed ock hennes pretension på stuguköpetsupphävande improberades (= underkändes)."

Råneå ting 1687-08-13: "Sedan frågades om här i socknen finnesnågonstäns där både gästgivare och postbönder förvaltas av tvenne bönder i en by. Därtill svarades att inga sådana finnas här isocknen, utan en förvaltar bägge tjänsterna, nämligen i Vitån avJOHAN CHRISTOPHERSON,haver 1« mil norr och 1 mil söder att föra posten . Sammaledes av Jöns Dagesson 1 mil norr och 1« milsöder med postens löpande.JOHAN CHRISTOPHERSSON blivit satt tillpostbonde uti sal herr landshövdingen Graans tid,sammaledes tillgästgivare; där i byn har icke heller varit postbonde och gästgiveriet av urminnes, utan för en tid sedan blivit förordnat,och förr den tiden har posten gått alltifrån allt ifrån Råneåkyrka till Töreå."

Råneå ting 1688-11-17: Hustru Kirstin Jönsdotter, soldatens NilsOlofssons sonahustru hade drunknat och omsider igenfunnits efterlångsmat letande av alla grannarna, vid sjöstranden, ungefär 3bysseskott i sjön, allenast på 1« alns djup. Hon hade ärnat attro ensammen över fjärden, men båten var ganska liten och välte,så att hon ej kom längre än ett bysseskott ifrån stranden, "därfanns båten av tolvman JOHAN CHRISTOPHERSSON i Vitån, ståendeuti vassen med vatten,årorna utom suden (= båtrelingen) och samma lilla bytta i honom som hon hade tagit med sig. Han dock intet vetandes huru därmed vidare varit beskaffat."- Efter vidlyftig undersökning av målet beslöt rätten att hänskjuta sitt "enfalde- och oförgripelige betänkiande om hennes begravning underden höglovlige Kungl Svea hovrättens vidare nådgunstige resolution och gottfinnande, kunnandes den döda kroppen imellertidjordas på ett avsides rum inom bogården uti tysthet."

Råneå ting 1693-08-17: "Jöns Larssons i Högsön, unge och gamleNils Larssons i Vitån käromål till JOHAN KRISTOFFERSSON i Vitånangående någon dem emellan uppkommen tvistighet om ängesrå, varutinnan rätten nu intet kunde finna sig, remitterades till besiktning efter parternas anhållande å båda sidor...."

1695 var hemmanet (nu med sonen Lars Johansson som ägare) taxerat till « mantal och skattade för 5 spannland 4 skälsland. Därfanns 15 kor, 25 småkreatur, 2 hästar.

(Nils Joëlson)