Ättlingar till Olof Hersesson i Bure. En stamtavla för Olof Hersesson i 12 generationer. Originalsläktboken med kommentarer finns från juni 2014 utgiven på DVD och USB och säljs av Genealogiska föreningen.
Jag har skrivit ned några tankar om Buresläkten. Mina två huvudkällor har varit:
Sikeborgs artikel är mycket läsvärd. Jag rekommenderar alla som är intresserade av Buresläkten att läsa artikeln. Johan Bure beskrivs i Wiki-Rötter i nättidningen Rötter.
Mina funderingar har troligen också påverkats av vad andra skrivit om släkten.
Avskriften X36 av Johan Bures släktbok består av en lång inledande text och ett antal grafiska släkttavlor, som börjar med Fale hin Unge i Byrestad och följer någon gren av släkten. En inledande släktskiss finns före släkttavlorna.
Inspirerad av skissen i X36 har jag ritat en skiss som visar några grenar av Buresläkten.
Fale hin Unge i Byrestad
I den inledande skissen i X36 benämns anfadern Fale i Byrestad, i de mer detaljerade släkttavlorna i X36 benämns han Fale hin Unge i Byrestad. Johan Bure och hans sagesman herr Peder i Sköns socken förlägger Fales levnad till början av 1200-talet och berättar om hans bedrifter.
Johan Bure var född 1568. Fale skulle ha varit hans mm ff ff ff, dvs vara i åttonde generationen före Johan Bure. Om han levde i början av 1200-talet innebär det i genomsnitt 50 år per generation, dvs att anorna skulle ha varit i genomsnitt 50 år när de fick barn. Det är märkligt att Johan Bure inte reagerat på detta. Om man istället räknar 30-35 år per generation kommer man till att personerna i åttonde generationen före Johan Bure bör ha varit födda i början av 1300-talet.
En underlagman i Medelpad, Farthæghn (hin) Unge, är nämnd i olika dokument 1342-1363. En gravsten i Sköns socken antas vara hans. Tidsmässigt skulle han kunna passa in i åttonde generationen före Johan Bure. Namnet Fale är härlett ur Farthæghn.
En intressant fråga att ställa sig är varför Johan Bure har velat härstamma från Fale hin Unge eller trott sig göra det. Varför har han valt just honom? Det bör ha funnits en mängd andra prominenta personer att välja bland. En annan intressant fråga är hur mycket av legenderna om Fale hin Unge som fanns innan Johan Bure skrev sin släktbok. Ytterligare en fråga är varför Johan Bure önskar förnämt ursprung just för mormodern istället för t ex farfadern.
Johan Bure hade intresse av att visa härstamning från frälset. Fale hin Unge bör ha tillhört lågfrälset.
Johan Bures mormoders släkt kom från Bure i Skellefteå socken i Västerbotten. Hur kommer det sig att Johan Bure väljer en person från Sköns socken i Medelpad som ana? Många senare forskare har trott att likheten i namnen Birsta (Byrestad) och Bure kan vara en orsak till att Johan Bure har antagit släktskap. Jag är ingen expert på ortnamns etymologi, men jag skulle tro att Byre i Byrestad kommer av Byrel, Birger med betydelsen hjälpare. Bure däremot bör komma av ordet bur, antingen med betydelsen förrådshus, kammare eller borgare. I båda fallen med den vidare betydelsen bo. Möjligen skulle det istället kunna komma av buri, med betydelsen son, ättling. Dvs namnet Byrestad bör inte ha kunnat komma av Bure. Johan Bure trodde kanske det, eftersom han skriver på fol 130v i X36 att "Byrestad är en by uti Sköns socken i Melpad, der hafwa Burarna bodt i förtiden och af them har thet nampn, der bodde Fale hin unge". Däremot använder inte Johan Bure tillnamnet Bure på Fale hin Unge i Sköns socken eller på någon annan av dem han tror sig vara släkt med innan de bosatt sig i Bure i Skellefteå socken.
Man skulle också kunna tänka sig att Johan Bure skulle ha valt Fale hin Unge för att han tidsmässigt passade bra in i antavlan, vilket han i verkligheten gör. Men eftersom Johan Bure förlägger hans levnad ungefär 150 år för tidigt, så kan det inte vara därför han har valt honom.
Enligt Johan Bure var Anders Olofsson och hans son Jakob Andersson, även kallad Jakob Lagman, underlagmän i Västerbotten. Fale hin Unge skulle ha varit ff f till Anders Olofsson. Johan Bure skulle ha kunnat välja Fale hin Unge eftersom han var underlagman och den typen av yrken ofta innehades av vissa släkter. Men jag har inte kunnat se att Johan Bure visste att Fale hin Unge var underlagman. Det finns visserligen inga samtida dokument som bekräftar att Anders Olofsson och hans son Jakob Lagman verkligen varit underlagmän. Enligt Ulf Lundström, Bönder och gårdar i Skellefteå socken 1539-1650, Umeå 1997, sid XCVIII, samt uppgifter från Carl Szabad i e-brev 2005 finns följande underlagmän i Västerbotten belagda: 1420 Olof Ingevaldsson, 1443 Laurens Paulsson, [1452-1479] odaterat Mårten, 1479-1499 Nils Hansson Djäkn, 1500-1508 Olof Nilsson, från 1514 Erik Olsson, 1538 Mats Persson, [1536-1543] odaterat Lasse Olsson (björnram). Anders Olofsson och Jakob Andersson skall då ha varit underlagmän utanför de åren. Möjligen var inte Nils Hansson Djäkn underlagman under alla åren 1479-1499. Om Anders Olofsson och hans son Jakob var underlagmän, så skulle det kunna vara ett svagt indicium på verkligt släktskap med Farthæghn Unge. Jakob Andersson Lagmans dottersons son Anders Jakobsson i Grubbe och sonson Jakob Andersson (1557-1638) och sonsons son Jakob Jakobsson Grubb var underlagmän i Västerbotten.
Ett skäl att välja Fale hin Unge som ana skulle kunna vara att han varit mycket omtalad och att legender om honom var kända. Det är svårt att säga vad Johan Bures sagesmän känt till, men troligen var inte legenderna om Fale hin Unge kända bland Johan Bures släktingar i Skellefteå socken. Det troliga är att det endast är genom Peder i Skön som Johan Bure fått upplysningar om Fale hin Unge. Jag tycker att det skulle kunna tyda på att Fale hin Unge inte var särskilt omtalad.
Hur har Johan Bure fått reda på Fale hin Unges existens? Kände han till honom och sökte upp Peder i Skön för att få fler upplysningar eller var det möjligen en tillfällighet att Peder i Skön berättade om Fale hin Unge för Johan Bure och att Johan Bure sedan använde det i sin släktbok?
Hur har Johan Bure fått reda på släktskapet mellan Fale hin Unge i Sköns socken och Herse i Bure socken? Har han hittat på det själv, eller har någon av hans sagesmän hävdat det? Sikeborg påpekar (sid 260-261) att Johan Bure troligen tydligt skulle ha noterat om någon av hans sagesmän hade hävdat att Herse var son till Fale hin Unge.
En omständighet som talar emot släktskap är det stora avståndet mellan Sköns socken och Skellefteå socken. Farthæghn Unges trolige far Nikolaus Farthæghnsson, som förde ett vapen med en böjd arm från sinister som sköldemärke, hade 1327 tillsammans med Peter Ungi erhållit en tredjedel av Lule älvdal. Medlemmarna i den släkten rörde sig troligen över hela Norrland och det skulle inte vara helt orimligt att en son till Farthæghn Unge bosatte sig i Skellefteå socken.
Att Farthæghn Unge skulle ha haft ättlingar i Bure i Skellefteå socken är inte särskilt troligt och om så skulle vara fallet så går det inte att visa, p g a bristen på dokument.
Herse
Enligt Johan Bure och hans sagesmän var Herse rik och lärd. Det finns inget samtida dokument som visar att han har funnits. En detalj som tyder på att en Herse bör ha funnits bland anorna till åtminstone några bönder i Bure är att det i de första skattelängderna 1539-1549 finns en Herse Andersson i Bure. Namnet Herse har i övrigt slutat användas vid den här tiden. Herse Andersson skulle nästan garanterat inte ha hetat Herse om han inte haft en ana med det namnet. Herse i Bure skall ha varit ff ff till Herse Andersson, men så behöver ju inte släktskapet ha varit. Ättlingarna till Anders Olofsson hävdar att Anders farfar hette Herse, men Herse Andersson härstammar från Olof Olofsson, som sagesmännen hävdar är bror till Anders.
Olof Hersesson
Inget samtida dokument visar på Olof Hersessons existens. Han skall enligt Johan Bure ha varit far till tre bröder: Anders, Fale, Olof. I de mer detaljerade släkttavlorna i X36 har en Jon Olofsson placerats som son till Olof Hersesson och bror till Olof Olofsson, men inte den inledande släktskissen i X36 och i originalsläktboken. Där står Jon Olofsson som son till Olof Olofsson istället för bror. Att han skulle ha varit son till Olof Olofsson har en mängd efterföljande forskare tagit fasta på, bl a Nils Burman i hans handskrift Bureslägten (Bureätten) från 1740-talet (Kungliga Biblioteket, Hb7). Jon Olofssons barn verkar vara födda betydligt senare än Anders Olofssons. Om hänsyn tas till ättlingarnas levnadstid, så är det troligare att Jon Olofsson tillhör generationen efter Anders och Olof Olofssöner. Att bönderna i Bure skulle ha en gemensam ana, Olof Hersesson, framgår bara av Johan Bures släktbok, men det är möjligt.
Johan Bures släkttavlor koncentrerar sig främst på Anders Olofssons ättlingar. Om ättlingarna till Olof Olofsson är uppgifterna mer knapphändiga. Men deras ättlingar hävdar att det rör sig om bröder. Sikeborg visar (sid 264-265) att i de 21 redovisade äktenskapen mellan de olika släktgrenarna så håller sig alla inom lagarna om äktenskap i förbjudna led, utom två. I de två fallen var kontrahenterna tremänningar, men de kan ha fått dispens.
Olof Hersessons son Fale kan vara konstruerad för att få agnatisk härstamning från Bure för Engelbrekt Laurentii, son till Lars Svensson, son till Sven Persson, som skulle ha varit son till Per Falesson, som skulle ha varit son till Fale Olofsson. Johan Bures sagesman är Jon Svensson, bror till Lars Svensson. Uppgifterna är knapphändiga, men Jon bör ha känt till sin far och farfar. Om farfars far inte skulle vara Fale Olofsson, så härstammade inte Jon Svensson från släkten i Bure. Engelbrekt Laurentii hustru härstammade från Bure. Att Fale inte tillhörde brödraskaran i Bure har visats med DNA-analys.
Ungefär i tredje generationen efter Olof Hersesson i Johan Bures släkttavlor har man kommit till 1540-talet, där det finns skattelängder att jämföra uppgifterna med. Så gott som samtliga män som levt efter 1539 och som Johan Bure uppgett bostadsort för i Väster- och Norrbotten har jag lyckats identifiera i skattelängder. Några enstaka personer har fel namn, ibland har något barn saknats, någon står på fel plats och några har inte kunnat återfinnas i andra källor. Att släktskapen var som Johan Bure hävdar kan vi i de flesta fall inte veta. Men det är svårt att tänka sig något skäl till att Johan Bure skulle ha hittat på släktskap med bondfamiljer i Västerbotten i sin samtid. Så för tiden närmast början av 1600-talet då Johan Bure skrev sin släktbok, verkar uppgifterna vara tillförlitliga. Ju längre bak i tiden, desto större risk för felaktigheter och desto mindre möjlighet att kontrollera uppgifterna mot andra källor.
Många av ättlingarna till bönderna i Bure verkar tillhöra de mer förmögna bönderna, många studerar och många blir präster, tre blir t o m ärkebiskopar under 1500-talet och början av 1600-talet. De sprider sig också över hela landet, framför allt från Umeå socken i söder till Luleå socken i norr. Flera bosätter sig söderut, främst i Gävle och Uppland. Jag skulle tro att det är en större geografisk rörlighet än i de flesta andra bondsläkter. Det är visserligen svårt att veta något om rörligheten i andra släkter i Norrland under den här tiden, eftersom det finns så få bevarade dokument. Det kan ha varit ganska vanligt med stor geografisk rörlighet. Många var tvungna att söka sig utanför socknen för att kunna gifta sig med någon som de inte var för nära släkt med, eftersom befolkningen var så liten. Flera andra släkter hade medlemmar som var betydligt rikare än bönderna i Buresläkten. Framför allt släkter med många birkarlar.
Birkarlar i Buresläkten var 1553 Karl Mosesson i Bure 8 och Anders Olofsson i Bure 5. Karl Mosessons måg Olof Björnsson var birkarl 1580. Av 7 birkarlar i Skellefteå socken 1590 kan endast en knytas till Buresläkten. Det var Nils Hansson i Östanbäck 10 som var gift med Mariet Larsdotter som härstammade från Buresläkten. Anders Persson i Lillpite, Piteå socken och hans måg Mårten Torfastsson i Bondön, Piteå socken var birkarlar.
Johan Bures släktbok bygger främst på muntliga uppgifter insamlade under den resa som Johan Bure gjorde i Västerbotten 1600-1601. Några få kompletteringar har Johan Bure sedan gjort fram till åtminstone 1641.
Tillförlitligheten av Johan Bures släktbok
De första generationerna i Johan Bures antavla levde före de första skattelängderna i Västerbotten, som finns från 1539. Herse i Bure, hans son Olof, hans söner Anders och Olof samt deras barn finns därmed inte nämnda i några andra dokument än i Johan Bures släktbok. Personerna i generationerna därefter har jag i de flesta fall hittat i skattelängder. De bor på rätt platser, men av skattelängderna framgår inte släktskap, så det är endast Johan Bures släktbok som visar släktskapen.
Vi kan alltså inte vara 100 procent säkra på att uppgifterna är riktiga. Då det är svårt att tänka sig något skäl till varför Johan Bure skulle vilja visa släktskap med bönder i Västerbotten som han inte var släkt med, bedömer jag att släktskapen är riktiga i generationerna närmast före år 1600. Ägarföljderna i skattelängderna motsäger inte heller de släktskap som Johan Bure hävdar, utan de verkar kunna vara riktiga.
Omkring tre generationer före Johan Bure finns alltså nämnda i skattelängder. Eftersom Herse Andersson i Bure hette Herse bör det finnas en Herse bland anorna. För att komma bak till den Herse som Johan Bure hävdar är ana, så får man gå ytterligare tre generationer bakåt.
Högst sannolikhet att Johan Bures uppgifter är riktiga tror jag att det är för generationerna närmast år 1600, för de personer som fortfarande levde när Johan Bure skrev sin släktbok. Ju längre bak i tiden, desto större risk för felaktigheter.
Johan Bure hävdar att Herse i Bure i sin tur var son till Fartegn Unge i Byrestad. Jag bedömer att det släktskapet är så osannolikt att det inte ens bör tas med som möjligt. Visserligen passar den verklige Fartegn Unge tidsmässigt in i antavlan, trots att Johan Bure trodde att Fartegn Unge levde 150 år tidigare.
En fråga som diskuterats är om de personer som Johan Bure hävdar var underlagmän (Anders Olofsson och Jakob Andersson), men inte nämns som sådana i andra källor, kan ha varit det. Anders Jakobsson i Grubbe var underlagman på vintertinget 1568, trots att en annan person är det på tingen före och efter.
Originalsläktboken
Johan Bures originalhandskrift har 2008 hittats i Armfeldtska arkivet i finska Riksarkivet av Tiina Miettinen. Urban Sikeborg har gått igenom den i detalj och Genealogiska föreningen har gett ut en DVD-skiva med Urbans renskrivning av och kommentarer till släktboken.
Originalsläktboken är skriven efter Johan Bures norrländska resa 1601 och var sammanställd 1608. Johan Bure har senare gjort ett antal rättelser. Han har t ex i en skrift från sin fader hittat att Mariet (av Johan Bure normaliserat till Maria), Elin och Karin är döttrar till Anders Olofsson, inte till hans son Jakob Andersson som Johan Bure först skrivit. Det är visserligen osäkert om den skriftliga uppgiften stämmer. Avskriften X37 har samma upplägg som originalsläktboken. Familjerna finns på motsvarande uppslag, som är uppställda likadant. Avskriften är gjord innan Johan Bure har gjort sina rättelser eller är avskriven av ett renskrivet original. I avskriften är barn tillagda i vissa familjer. Den avskrift jag använt mig av när jag först gjort min sammanställning av ättlingarna till Olof Hersesson och skrivit texten på den här sidan är X36. Den verkar vara en avskrift av X37, eftersom den innehåller samma tillägg. Min släktsammanställning är nu uppdaterad utifrån Johan Bures släktbok i autograf.
DNA
Genom att analysera DNA i Y-kromosomen från män som på fädernet härstammar från Olof Hersessons söner Anders och Olof respektive från Laurentius Svenonis har Peter Sjölund och Ronny Norberg visat att Anders och Olof var syskon och hade haplogruppen G-Y12970 samt att Laurentius Svenonis sonson Christoffer Hansson inte härstammade från Buresläkten på fädernet utan har haplogrupp R1b. Det innebär att Engelbrekt Laurentii inte härstammade från Olof Hersesson i Bure på fädernet.
Ättlingar
Jag har sammanställt ättlingar till Burebönderna Anders och Olof Olofssöner. Samtliga uppgifter ur Johan Bures släktbok är medtagna, med reservation för felaktigheter. För en stor del av personerna har jämförelse gjorts med skattelängder, i Skellefteå socken med hjälp av Ulf Lundströms bok. Kompletteringar har också gjorts främst för tiden efter 1600.
Listorna innehåller troligen felaktigheter. Källhänvisningar saknas i ett fåtal fall.
Främsta källor har varit:
Otryckta
Finska riksarkivet, Armfeltska arkivet III:14–15, Johan Bures släktbok i autograf (1613).
Uppsala universitetsbibliotek, handskrifter, X36, Johan Bures släktbok (Johan Th. Bure, Om Bura namn och ätt) (Elias Palmskiölds avskrift, 1714), SVARSs mikorkort S00572.
Uppsala universitetsbibliotek, handskrifter, X37, Johan Bures släktbok (Bertil Alanders avskrift, 1714).
Riksarkivet, Kammararkivet, Landskapshandlingar, Västerbottens handlingar 1539-1630, Skattelängder (Bågskattelängder, tiondelängder, jordeböcker mm), spridda år.
Riksarkivet, Kammararkivet, Mantalslängder, Västerbottens län 1642-1710, även Kenneth Mossbergs avskrifter av Västerbottens mantalslängder 1654-1695.
Tryckta
Genealogiska föreningen, Urban Sikeborg, Johan Bures släktbok, Solna 2014. (DVD)
Ulf Lundström, Bönder och gårdar i Skellefteå socken 1539-1650, Umeå 1997.
Leonard Bygdén, Hernösands stifts herdaminne, Uppsala 1923-1926.
Individ och historia, Carl Henrik Carlsson, Släkten Burman i svenskt biografiskt lexikon - en släkt eller två? - eller tre?, Stockholm 1990.
Agneta Olofssons häften med gårdssammanställningar för Lövångers och Burträsk socknar:
- Lövångers byar och gårdar 1600-1800, Härnösand 1995
- Burträsk 1640-ca 1720, Komplement till Isak Grapes kyrkobok, Härnösand 1994.
Ättlingar till Olof Hersesson i Bure. En stamtavla för Olof Hersesson i 12 generationer.
Några kommentarer
Under 1500-talet var Karin Andersdotter från Grubbe gift med rådmannen Olof Matsson i Gävle.
Hans namn i avskrifterna av Johan Bures släktbok har av vissa forskare feltolkats till Olof Mårtensson.
Bureättlingen Mårten Larsson i Teg, Umeå hade en son Olof Mårtensson som också bodde i Gävle under 1500-talet.
Olof Matsson och Olof Mårtensson i Gävle har av vissa forskare blandats ihop.
Ingen av Olof Matsson eller Olof Mårtensson har enligt Johan Bure någon son Per.
Petrus Olai Gestricus var kyrkoherde i Umeå 1594-1607.
Enligt Leonard Bygdén hette hans far Olof Mårtensson och var rådman i Gävle. Flera andra
forskare har placerat Petrus Olai Gestricus som son till rådman Olof Mårtensson och Karin
Andersdotter Grubb. Jag tycker att det skulle vara otroligt om Johan Bure hade missat en
så bemärkt person som kyrkoherden i Umeå om han verkligen vore släkt med honom.
Nils Burmans handskrift Bureätten innehåller en hel del felaktigheter. För fogden Olof Andersson
Burmans (död 1603) barn har Nils Burman och Marks von Würtenberg olika uppgifter på vilka
makar två av döttrarna hade. Nils Burmans uppgifter stämmer inte med andra källor.
Enligt Nils Burman (s 361) var Olof Andersson Burmans dotter Brita gift med Evert
Eriksson i Piteå. Evert Eriksson var enligt flera andra handlingar gift med en dotter Brita till Nicolaus
Andreae Rehn. Så om Brita Olofsdotter (Burman) varit gift med honom måste han ha varit gift
två gånger. Enligt Marks von Würtenberg (s 203) var Olof Burmans dotter Brita gift med vice
lagmannen och länsmannen Nils Nilsson i Luleå. Anders Sandström skriver i sin artikel "Birkarlarna
i Björsbyn" (Lulebygdens forskarförenings medlemsblad och Boden-Anan nr 1 2005 s 4-9) att Nils Nilsson
synes ha efterträtt lappfogden Olof Andersson Burman på ett av byns större hemman. (Lappfogden hade köpt
hemmanet omkring 1590 av kyrkoherden Anders Petri Grubb och var bosatt där till 1601.) Att Nils Nilsson
efterträder Olof Andersson Burman på hemmanet är ett indicium att det är troligt att han var gift med
Olof Burmans dotter.
För dottern Karin har de också olika uppgifter.
Enligt Nils Burman var hon gift med lappfogden Per Anundsson i Klumban, Sjulnäs,
Piteå lfs, men enligt Marks von W (f 203) var hon gift med Clas Nilsson i Piteå. Enligt Olof
Andersson i Piteå hette Per Anundssons hustru Karin Persdotter.
När Per Anundssons hustru dör 1671 nämns hon som
"Per Anundssons hustru Karin". Detta bevisar att Per Anundssons hustru hette Karin. I ett
flertal kungabrev, bl a i länsräkenskaper, Västerbottens landsbok verikat år 1644 kallas hon
"breviserska Karin Persdotter, framledne lapp- och laxfogden i Västerbotten Peder
Anundssons efterlåtne änka".
Anders Nilsson (Burman), född omkring 1590, död 1653 i Lövånger, kyrkoherde i Lövånger 1638-1653, gift med Brita Nilsdotter Trast. Originalet till Johan Bures släktbok som hittades i finska riksarkivet 2008 visar att han var son till Nils Andersson i Bure, Skellefteå och hans hustru Mariet Andersdotter. Johan Bure har skrivit att han var dj(äkne) i Uppsala (fol 198r (s 177)). I avskrifterna har det blivit d(öd) i Uppsala, varför jag trott att det inte kunnat vara han. Läs om detta här.
Johan Nilsson Burman. Död 70 år gammal 1698-06-.. i Heden 8 Hällan, Överkalix. Begravd 1698-06-22 i Överkalix. Nämnd med hustru från 1665 till 1678 i Kengis bruk koppar och järnbruk vid Svappavaara kopparbruk, Torneå. Gruvdräng från 1667 till 1671 i Svappavaara, Torneå. Sägs vara från Skellefteå då han uppbjuder sitt köp av Erik Jönssons hemman i Grelsbyn. Bonde från 1679 till 1681 i Grelsbyn, Överkalix. Köpte Grels Larssons hemman på Hällan. Bonde i Heden 8 (Hällan 3), Överkalix från 1682. Johan Nilsson ifrån Burtresk gav till kyrkan när han reste till bruket 1659 enligt Överkalix kyrkoräkenskaper (LIA:1). DNA-analys har visat att han inte härstammar från Buresläkten i rakt nedstigande agnatiskt led.
Kyrkoherden i Umeå Bo Varnikssons hustru Anna härstammade inte från Buresläkten. Uppgiften bygger på ett misstag av Johan Bure i hans släktbok.
Bo Eriksson var bonde i Skäran i Bygdeå socken åtminstone 1585-1595. Han var gift med Mariet Nilsdotter, dotter till Barbro Hersesdotter från Buresläkten. Det framgår av Johan Bures släktbok.
Johan Bure tar i barnaskaran till Bo Eriksson i sin släktbok även med en son Vernik Bosson och en sonson Bo Verniksson, men om sonsonen skriver Johan Bure i avskrifterna X37 och X36 att kamrerare Bo Vernikssons farfar skall ha hetat Bo Verniksson och varit gift med Anna. Bo Verniksson var kyrkoherde i Umeå lfs 1530-1548.
Tidsmässigt passar inte Bo Verniksson som make till en dotter till Barbro Hersesdotter. Bo
Verniksson och Bo Eriksson måste vara olika personer. Eftersom Bo är ett ytterst ovanligt
förnamn i Västerbotten vid den här tiden så är det möjligt att Bo Eriksson i Skäran är ett
barnbarn till kyrkoherde Bo Verniksson i Umeå.
Då kyrkoherdens sonson Bo Verniksson dog barnlös upprättades en släktförteckning 1626-05-16 i Umeå (Biographica W 12, SE/RA/756/756.1/V, W/V, W 12, bild 237). Av den framgår att fogden Vernik Bosson var son till kyrkoherden Bo Verniksson i Umeå och att kamreraren Bo Verniksson var sonson till kyrkoherden. Enligt släktförteckningen skall kyrkoherden ha haft en son och en dotter som var gifta i Bygdeå socken. Sonen var möjligen Måns Bosson i Skinnarbyn och dottern var möjligen gift med Erik Jonsson i Skäran. Bo Eriksson var troligen son till Erik Jonsson.
Nils Burman har i sin handskrift bytt ut Barbro Hersesdotters döttrar Mariet och Anna, så att Anna skulle varit gift med Bo Ersson och Mariet med Anders Persson, troligen för att det skall stämma att kamrerare Bo Varnikssons farmor skulle ha hetat Anna.
Länkar
Burefakta
Wikipediaartikel om Buresläkten
DNA-forskningen om Buresläkten
Johan Bures släktbok i original hos Genealogiska föreningen
Välkommen, besökare nr sedan 2006-09-26
Sidan skapad 1999-12-14 av Leif Boström. Senast uppdaterad 2020-05-11.